E - H

EN VACKER DAG

du kan ställa mig på högkant
och vika ihop mig
i korgen bredvid saften får jag plats

när du kommer tillbaka från de gröna dagarna
och längtar till de blå

så det inte gör ont
så det inte är tomt

på den rutiga filten

kan du skruva av mig
så ses vi en gång till



EPISOD

Jag älskar den blodlösa hägringen
tassar på skygga stigar
ljusa av måne och kvällsskog
mörkrets
mun i hennes mun
- - - så ekar i min tomma mun de omöjliga orden
och skockas i tigande moln i bröstet
förlåt mig res upp mig det är inte du
jag broder av det falska broderskapet
rusar som hare i eldskodda dröm-
mar drömmar

o dörren dit in som går upp av ett ord

Jag knäpper upp den blåa kappan i himlen
håret av sol och läppar av mötande hav
de mjuka bergen fyllda i upprört hav
där stormar min längtan in
- - - för bort mig förlåt mig res mig upp
inte du det är inte du det är
ohjälpligt
stjälpa sig ut på det skrovliga berget
luta sig fram oåterkalleligt
blinda i bergen följa ljusa
skuggorna in i mörkret

o dörren dit in som går upp av ett ord
o virvlande tomhet som äger oss

Jag lever inte i den meningen
jag lever livet ordagrant
sänker mig in i sömnlösa drömmar
där de hemliga skogarna rinner flammande fram
hemska och ohjälpligt sköna
- - - som två blå himlar hennes ögon över mig
belägrad
vit glömska ge mig Gud
innan allt är öppet rött
jag kysser din syster hägringen
och blodet rinner ur mitt liv

o dörren dit in som går upp av ett ord
o virvlande tomhet som äger oss
o skam av liv i min stumma mun



EPILOG

din blick var törst i död i död förintelse
jag vet för det är jag som bär dig nu
och du vet, jag hopas att du vet,
jag väntade, fångade, du föll så långt i mig
din blick var törst i död i död förintelse

kom, kom låt oss, ett år för sent, jag backar och backar och
äter klockan, vrider upp tiden, vrider ur minnet, redan
nu är det mesta tummat och hopknölat på bron av ditt vita mörker
din blick var törst i död i död förintelse

dröm och vind och obegripligt du och det är
ingenting och det är sent och det är allt i början av att jag får andas
när jag sover och när jag tänker galaxer från där du är
din blick var törst i död i död förintelse

vår framtid låg kvar när vi båda gick förbi
det var vi båda, vi var aldrig vi, var aldrig framme
förrän allting stannade och klockan dog
din blick är rakbladsdröm i mig och det är ett år

så är det men jag vet inte vad som är
bär dig alltid på mig -
jag kan bara stå kvar här under himlen gnistervitt
då är bara nu och solen går bara upp och det är datum



FEM SMÅTTINGDIKTER

Att ungtuppar flaxar ur famn i famn
blir jämt och samt galet i kärlekens namn.
Tro inte dom.
Det är tvärtom.
Kärleken växlar när tiden går.
Det är föremålet som består.


           *

Strömmen har knäppt upp
sin vintriga pansarblus
Andungen dricker.


            *

Fäll ditt paraply.
Parasollen med.
Och bli våt och varm.


           *

Gräs är något vi särskilt mot slutet av månaden nog lite till mans
inte har nån direkt större anledning att påstå att vi har pengar som.


           *

Tag en Ling.
Klyv.
Fyll inuti med njuta.
Sätt ihop.
Klart.
Nu har du dig
din Lin Yutang.



FEM TILL

Först var jag för ung.
Så gick det där som
tydligen var tiden.

Sen var jag för gammal.
För det där som hela tiden
tydligen var livet.

            *

Halvvägs genom tonåren
fick Jonte fjunig överläpp
och forsande liv inne i bröstet.
Han ägde världen och
deklamerade högt sin andes eld en kväll under stjärnorna.

Och svaret kom omgående.
Det började regna.

            *

En signal.
Någon period.
Några meningar.
En nick.
Ett klick.
I tusen perioder
två ögon
i ett golv.
En tyst

nad.

           *

Jag har sån lust att läsa den
men aldrig att jag hunnit.
Det blir väl tid att läsa sen
när lusten har försvunnit.

Och när jag plockar äntligen
boken ur hyllan en dag
då ser jag att egentligen
var boken i hyllan jag.

           *

Fria och vilda kastar vi loss
och stakar ut våra egna banor.
Sedan varierar vi oss
tills variationerna blir vanor.

Våra skapade mönster
administrerar vi.
Och stänger dörr och fönster
mot den som är vild och fri.



FLUGA I SOPPAN

Vi lyssnade till flugans surrande.

Utan liv vore död inte död utan bara icke-liv,
endast ett oupplevt tillstånd eller frånvaron av något
tillstånd överhuvudtaget, alltså inte något till vilket
man smärtsamt tvingas såsom från liv till död
men med liv är död död - - (surr) -
Eftersom liv och död är varandras motpoler
- närvaron av det ena är frånvaron av det andra -
är det liv som skapar död - - (surr-r) -
Bara det faktum att liv och död på så vis är
sammanlänkade såsom sidorna på ett mynt
och skillnaden mellan närvaron av det ena och
närvaron av det andra bara är en fråga om tid,
gör i realiteten att båda är närvarande,
det ena reellt, det andra i det förra - - (surr-rea) -
Eftersom död är död och liv skapar död
liksom solen skuggan är vi alla alltså
levande döda eller döda levande - - (surr-real) -
Så vi är aldrig bara i livet i livet för döden
existerar i livet om blott med sin frånvaro
Livet existerar dock ingalunda sammalunda
i döden efterson närvaron av den
frånvaron kommer från varande - - (surr-realis) -
Därmed visande att döden är dit vi går
och livet det som går, är alltså livet den
omogna larven och döden den utvuxna
flugan till vilken den förra strävar.

Sträv i strupen gjorde flugan nu paus,
fattade den väldiga skålen framför sina
surr-realistiska slipglas och drunknade.



FRÅGORNAS SAL

En dikt är något som plötsligt pratar till dig
som med ens lägger en ribba till rätta i dig
blinkar till som Gud och Konfutse i dimman framför dig
och lägger sig till rätta som en underbarhet i det som

är kvar av dig själv

En dikt är inte en sten men en lavin
är din drickande brunn, är ett skyfall, ett paraply
är en metmask inåt och en parabol uppåt
honung är den, nej inte honung, en ny dag på jorden är den

största dikten

Så här står det att en ny dag på jorden är den största dikten
jorden där elefanterna sparkar och åsnorna smutsar bort jorden

och plundrade spädbarn samlas ur dammet till knutna nävar
en droppe var och en och hav ihop om de fick låna dina och mina

händer

men eftersom våra händer alltid har något viktigare för sig
är frågan bara en ballong som vinden tar tag i och stiger mot
himlen och lägger sig längst bak i den proppfulla Frågornas sal
där längst fram de tre största frågekardborrarna tronar

Varför Hitler? Varför Jesus? Varför Adam?



FÖNSTRETS PISKANDE MOT VINDEN

Naturligtvis!
måste vi inte se den bländande solen
och de vässade journalisthänderna
där vi förblindade står i vår källare och tvättar
vår grannes underkläder
ty den suck vi låter
är bara
vårt födsloskrik i ett oändligt
trött och förtunnat skick
men det är inte vinden:
För den grönväxta stenen har lagt
sig platt mot marken och lyssnar utan ljud
när vi berättar om den gröna solen
och de nya födelserna
i det att vi blöder så rött om händerna
så fort vi vill tysta hennes
molande tjut i vinden
men det är inte vinden som piskar:

Vi kan inte fånga vinden men det
är bara hieroglyfer så länge vi kan
så länge vi så länge vi kan upprepa oss
för ju mer vi upprepar oss
desto mer säger vi
för ju mer vi upprepar oss
desto mer säger vi
ty har du nånsin känt av något
inne i din kropp kan du vara säker
på att den bär upp det senaste sena
i det att jag inte vet när filmen slutar
men jag vet att du inte vet vad jag
menar
men jag vet att vi inte slutar upp
förrän de vita ribosomerna
föralltid flyr sitt oroliga hem
och den piskande vinden som inte:

Men jag vet att vi aldrig vågar
att inte bita oss fast i den förvridna
stadsskuggan då det bara är att snurra
vidare och du känner de blåa
ådrorna i ditt hår och att du måste
gräva en djup brunn i morgon för att så
att när att, men
jag vet så
länge dina händer blöder ligger rimfrost
över ditt hjärta och jag vet, gode gud, du är
men jag vet att



FÖR ATT INTE TALA OM ATT BYTA STRUMPOR

Vi raljerade om Socialstyrelsen
eller vilka-det-nu-var
som något år skulle ha sänt ut
till alla nyblivna pensionärer
ett cirkulär om intimhygien,
att ena dagen är man ledare
för ett mångmiljonföretag, nästa
dag får man påpekat för sig
vikten av att byta strumpor
och att torka sig där bak,
att hur märkligt det var
och det är det väl, ungefär lika
märkligt som det spontana exemplet
att storföretagsledare skulle höra
till den kategori som är synnerligast
slängd i att torka sig där bak.



GIPS

när gipset togs bort
från högerhanden
blev det så uppenbart för mig
min totala oförmåga
att göra en knytnäve

så jag tränade envetet i veckor
på att knyta högern hårt

samtidigt som vänstern
blivit som högern under gipstiden

och allt som behövs är ett brott



GROBIANEN OCH GRÅVALEN

grobianen med smulan i sin hand
mullrar: vart tar jag vägen med min glupande
hunger?

gråvalen med sin droppe på tungan
frustar: var finns det en våt ocean för min
törst?

svar har alltid dammet på de vinglande trottoarerna:
fatta mod! fatta pennan!

och den blinda fågeln med kvitterbröstet:
skriv en dikt! skriv en dikt!



GRÄNDEN

gränden
störtar
kritvit
brant
mellan
husen som
vacklar med
längst ner
där allting
går ihop

luften skälvde till och där stod de
det var så det verkade
mörk klängande stark kysste
hon sin unga hunger nu och
nu i pojkens röda mun
hasigt blinkade hon med
vänster öga, nej höger blir det
försvann in i huset
so ingenting
och hon gick tillbaka genom mig

gränden
störtar
kritvit
brant
som om ingenting hänt
alla sorters
inte
är samma vinter
är det inget som har hänt här?
nej



GULDGRÄVARSÅNG

"Kom låt oss traska
upp till Alaska
upp till det land där solens kula
bländas utav markens gula.
Följ oss, ni muntra, dristiga, raska
guld för att vaska.

Långt får vi skumpa
på mulåsnans rumpa
innan vi hinner till bäckarna fram
som rinner med sitt förtrollade slam.
Men glatt vi då hoppar från svettig rumpa
klimpar till att klumpa.

Kom i en klunga
alla ni unga,
upp till Alaska med spett och med hacka
att bända ur bergen er gyllene tacka.
Sprängfyll er lunga med vildfria tunga
sånger att sjunga!"

Då kände sig mången
dragen av sången
och gav sig åstad med hopp i håg
som droppe av en böjande våg.
Nöden nynnar nu, som den gången,
Guldgrävarsången.

"Kom låt oss traska
tebaks till Nebraska.
Vårt liv var vår insats och nu vår skuld.
Det glimmade här men inte av guld.
Vi gick ifrån törst, i eld ur aska,
till en urdrucken flaska."



GUNGSTOL, VÄVSTOL OCH SCHIMPANS

långt efter att hon dog tänkte jag
på henne som en av de viktigaste
hennes gungstol som hon gjorde av sina händer
som alla kattungar älskade att sitta i
hennes enkla självklarhet
hon var alltid där
säger mig minnet
när augusti regnade var hon alltid där

och i förra veckan när lumbagon kom
kom jag på mig med att
resa mig som hon
långsamt med knogarna mot bordet
som vår släkting schimpansen ungefär
och hennes bruna Leksandsmål
och hennes vävstol där hon satt på vinden
det är såna saker

minnet skålar för mormor och hennes händer
där ulliga kattungar satt



HUNDRING

andning avel barfota brösthållare busvissling cykelsladd daggmask dammråttor darrgräs eyeliner fingerborg flätor gallonbyxor golvduns grabbhalva halskedja handflata hjärteknip hundöra tänk vad livet bara plötsligt är

hårvirvel högriskfond hölass jojobantning järnvägsövergång kalvdans kandelaber kanonmuller kanelbulledoft kattöga knivsudd kofångare kontokredit kramsnö krockkudde kökstrasa läppsmek löpsedelshängning magfladder tänk vad livet bara plötsligt här

musklick nageljord paraplyglömska pillermoln pinkod plåsterknä predikatsfyllnad promenadväder rabattkupong regnskur rotmos samvetsförebråelse saturnusringar siesta sköljvåg smultronskogar solglimt sprängmigrän stjärnmejsel tänk vad livet bara plötsligt nu

stolthet stressmage takdropp tevetår teveår tvåfotsdribbling trubbnäsa trumpetsvamp tröjrea tumvante undringläsare uppror vankelmod värmeljus wokgrönt ängeldun öde önskekyss hundringläsare tänk vad livet bara plötsligt du