Jarvis och Cybele

Mitt under brinnande rösträkning är det samtidigt så att det är Mors Dag i dag. 

Mors Dag? Är inte det nåt påhitt av köpmännen bara? För att få oss att köpa ytterligare en massa onödiga prylar som ingen behöver?

Nej, faktiskt inte. Visserligen har inte affärsidkarna något emot att sälja lite extra blommor eller tårtor idag, men dagen beror inte på dem.

Den beror på Anna Jarvis. Hon ville hedra minnet av sin mor Ann Jarvis på årsdagen av hennes bortgång. Och hon lyckades få till stånd en gudstjänst där moderskärlek stod i fokus, kyrkan smyckad av Anna Jarvis själv med vita nejlikor som var mammans favoritblomma. Detta hände den 10 maj 1908 i Philadelphia.

Idén med en alla mödrars dag spred sig inom USA – där dagen blev en helgdag 1914 – och därefter över Atlanten till Europa, där den kom till Sverige 1919, efter att först ha mellanlandat i Storbritannien.

Ända sedan dess har vi haft Mors Dag här i landet. Men hyllandet av mamma går mycket längre tillbaka än så. ”Redan de gamla grekerna” heter det ju. Och det stämmer även här.

Modersgudinnan Kybele dyrkades i forna Grekland, ofta avbildad med de två lejon som drog hennes vagn. År 204 f. Kr. infördes Kybelekulten i Rom. En stark gudinna kunde bli ett plus i kriget mot Karthago, resonerade man. I kulten fanns även en myt om Kybeles unga partner Attis, vilken kastrerade sig som en självbestraffning för att han varit otrogen mot gudinnan.

Man latiniserade gudinnans namn tilll Cybele och höll en två veckors karneval med glädjeceremonier på Roms gator till hennes ära. Karnevalen inföll den 15-28 mars med höjdpunkten den 24 mars, då nya manliga präster kastrerade sig som en hyllning till modersgudinnan. Dagen fick namnet Dies Sanguinis, ”Blodets Dag”.
 
Nuförtiden tar vi inte ut svängarna lika mycket i firandet. En tårtbit, någon? 
.