Gårdsmusikanten kommer ...

Tonerna från ett dragspel stiger plötsligt upp till rummet mot gården och alla som är hemma måste till fönstret. 

Mamma skjuter gardinen åt sidan, så vi kan se. Jag kan vara 5 eller 6 år. Det är från den tiden jag minns gårdsmusikanterna. Vi lutade aldrig ut genom fönstret, vi bara tittade och lyssnade, lite så där som om det var en ren slump att vi stod där. Tryckta mot fönstret.

Berit och Renée och jag. Åtminstone nån av oss. Och mamma. Och vi kastade ut mynt genom fönstret. Oftast en 5-öring så den kunde falla bra och en 25-öring så det inte blev för lite. Invirade i en bit från en tidning, man rev en remsa ur den, virade in mynten och kastade.

Alltid var det en man, en äldre man, och aldrig fler än en. Som jag minns det. Dragspel spelade han, sjöng han också, minns inte, tror inte det. Och det var bara några låtar han drog, 2-3 st kanske.

Och i överrock och hatt. Som på bilden. Det såg ut så här. Med bara barnen som råkade vara ute just där som publik. Förutom folket på läktarna (i fönstren). Barn förstod inte att här stod en som var så himla fattig att han var tvungen att gå runt på gårdarna och spela dragspel.

Men jag vet inte. Fattigdom är nåt man svälter ihjäl av, inte går ut och spelar dragspel för. Det här var kultur och människokontakt. Den fattiges kultur och människokontakt. Det var för att komma ifrån fattigdomen han stod där. När han stod där och spelade var han alltså inte fattig. Fattigdomen pulvriserades när spröda toner av Gärdebylåten, Avestaforsens brus och Drömmen om Elin klättrade uppför husfasaderna.

Titta på bilden. Den lille i mössan kikar nyfiket på den tomma resväskan som dragspelet kommit ur. Det är så anspråkslöst och mitt i vardagen. Kläder på tork på ett klädstreck. Den mellanstora killen verkar mest upptagen med att lägga ner hojen. Den större tittar på nåt som jag tror är en bit trassel. Ingen tittar på den spelande gårdsmusikanten. Men det är runt honom de står, så de lyssnar. Direktkultur strömmar in i dem.

Ja, det heter så, det där vita. Trassel. Sånt där man gör rent en massa saker med. Allt från maskingevär till cykelkedjor. Ju fler som spontant förknippar det med det sistnämnda, desto mindre av trassel för oss här på jorden.

/forts.