Amerikanerna är snabba med sådana där uttryck. Antagligen en del av ett sorgearbete. Dagen rycks undan från terrorister och massmördare, blir till en egen dag som inte gör lika ont.
Hur norrmännen hanterar sin katastrofdag vet jag inte. Vad säger man? Utöja-massakern bara? Något sätt att benämna det som avväpnar det mordiska har jag inte hört att de har.
Nu råder i stället en vind från höger i Norge. Ett av partierna i den nya regeringen är främlingsfientligt. Ja, en tokhöger måste tydligen finnas i varje land, för att samla upp dem som är livrädda för andra raser och kulturer. Livrädda för. Eller hatfulla mot. Vilket är samma sak.
Men att ta in smånassarna i regeringen? I ett land som inte bara har Utöja-massakern utan även blivit ockuperade av nassarna i början av andra världskriget? Nu behöver inte nassarna ens bära vapen. De väljs in i parlament helt lagligt. Har folk så kort minne?
I Sverige gör man inte så i alla fall. Våra smånassar tas inte in i någon regering. Eller? Kan man lita på det? Fredrik Reinfeldt, hur gör du om varken centern eller kristdemokraterna lyckas kravla sig över 4%-spärren vid valet nästa år? Och du har valet mellan att släppa ifrån dig regeringsmakten till Löfven & co eller att regera ihop med smånassarna? Hur väljer du då, Fredrik? Sossar eller nassar?
Han håller nog tummarna för att slippa det valet.
I dag är det också 10-årsdagen av mordet på Anna Lindh. Det orkar jag inte ens tänka på.
Det räcker att det i dag är nine eleven. Och det är också Södermalms Poesifestival i kväll. Dit ska jag gå. Lyrik har alltid varit en motståndsrörelse mot de mörka krafterna, vare sig man hittar dem ute i samhället eller inom sig själv.
Tankar styr ord. Och ord styr tankar.
Nine eleven låter som seven eleven för mig. Den 11 september och öppet 07-23, de möts på nåt sätt.
Och av en händelse är poesifestivalen öppen i kväll mellan 19 och 23. Seven eleven.
Jag väntar i hörnet av seven eleven. Tills det ordiska avväpnar det mordiska. Och det inte gör lika ont.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar