(… forts från förra inlägget)
Så här långt kommen i denna story-telling om konvalezensia, inställer sig två
frågor.
Fråga 1.
Men hur i all sin dar klarar jag alla dagliga sysslor med mina lätt räknade
fungerande kroppsdelar i behåll? Och hur länge ska jag dras med detta, vad det
nu är?
Fråga 2.
Och hur har alla dessa skumma skador uppstått över huvud taget? Har jag kommit
i vägen för en skenande afrikansk elefant eller någe?
Låt mig ta dessa frågor i tur och ordning. Jag börjar med fråga 1.
Hur länge jag ska dras med detta? Ja, om man börjar med handen, så är planen
att läkaren ska ta av gipset den 4 maj. Den 5 maj har jag tid på Rehab och då
ska jag börja att göra något så sensationellt med handen som att röra på den.
Om man sen går över till ryggen, så beräknas den ta 6-7 veckor att läka, räknat
från sistlidna påskafton.
Om man därefter går över till övriga kroppsdelar, så är det bara typ blåmärken
och sånt på undersida höger arm och höger fot, om man ska tro Maggan &
Sergej, vilket man gör, så de självläker enkelt utan nån behandling. Armen och
foten, alltså. Inte Maggan & Sergej.
Vänster fot och ben har jag inte nämnt alls, vilket beror på att de är helt
friska. Hur det kommer sig, kan jag inte förklara, men så är det.
Fråga 2 var delad i två delar. Den andra delfrågan var hur jag klarar alla
dagliga sysslor osv.
Ja, daggmaskhanteringen av sänggåendet har jag redan berört. Den delen har
blivit lite lättare nu, efter den skrämmande men förlösande röntgensessionen hos Maggan &
Sergej häromsistens. Jag skulle egentligen skicka en bukett blommor till dem
som tack för den hjälpen! Tror ni Sergej gillar brandgula tulpaner?
Grejen är ju sedan att bara använda höger hand till allt och att ersätta
vänsterhanden, i det fall två händer behövs, med annat som man hittar i sin
uppfinningsrikedom. Som vänsterhand får då tillfälligt tjänstgöra ett knä, en
höft, en mage, en stol eller ett bord. Och ibland vänster axel, för den är hel.
Även tänderna kan understundom jobba extra som vänsterhand.
Allt utfört med rak rygg. Och den detaljen glömmer man ju inte, för då gör det
ont. Som jag
tidigare skrev nånstans så tar jag värktabletter. C-tabletten, som man får ta
max 8 per dag och N-tabletten, som är max 2 om dagen. Naproxen tar jag morgon
och kväll, maxdos alltså. Medan jag varierar intaget av Citadon, ungefär mellan
4 och 7 om dagen.
Det är ju en hyfsad styrka i de här tabletterna, man vågar knappt läsa
innehållsförteckningarna. I vilken takt jag ska trappa ned mitt intag av detta
otyg behöver jag inte tänka på själv, det sköter ryggen åt mig. Ju längre jag
kan gå utan att ryggen gormar åt mig, desto längre tid mellan tablettandet.
Tills fasan fasar ut helt.
Vilket tror ni är enklast resp svårast att göra som enarmad bandit? Såna där
saker som borsta tänderna, gå på muggen, duscha är en piece of cake. Busenkelt,
alltså. Fast tar längre tid än för tvåarmsmänniskor. Liksom att diska för hand.
Går utmärkt, men är kraftigt tidskonsumerande. Göra frukost (= te och
ostmackor) inga problem. Hyvla ost hör dock till avdelning omöjligt, men det
finns ju färdiga skivor att köpa.
Skala ägg? Det går, fast ägget ser ut som om det skalats av en slåttermaskin.
Laga mat över huvudtaget då? Där upplever jag ingen större försämring alls,
möjligen beroende på att jag var skraltig bland kastruller och stekpannor även
den tid då jag var försedd med två händer.
En suverän hjälp har jag av förlängningsarmen med klo längst ner. Jag tror jag
skrivit om den. Både strump-, kalsong- och byxpåtagandet är nu en ren fröjd med
denne långfingrade betjänt. Och tappar man nån liten lapp på golvet, inga
problem längre, klon längst ner fiskar upp lappen med höjden av elegans.
Det var mina svar på fråga 1 det.
Nu till fråga 2. But I see that I´m running out of blogg here, som det heter på
ren svenska. Jag får återkomma till den frågan i ett annat inlägg.
Nu ska jag med flit tappa en blank tvåkrona på golvet. Det var det mest
omöjliga att plocka upp förut med den gormande rygg jag har. Men med ett diaboliskt
leende griper jag nu bara armförlängaren. Klon därnere är försedd med magnet …
.
torsdag 16 april 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar