Nu är jag på väg. Ska besöka syrrorna och döttrarna och barnbarnen som håller till i Stockholmsområdet. Själv kommer jag söderifrån. Från det gassande Varberg. Det sägs att man kan få solsting av värmen. Vi här i landet är ju mest vana vid att klaga på att det är iskallt och nu får vi klaga på att det är stekhett. Stor skillnad alltså.
I tåget från Varberg sitter man som i en godsvagn. Stolar utefter väggarna i en lång korridor. Där till höger snett emot mig sitter en sjöman. Eller en kille som har tatueringar på armen i alla fall. Men det kan man ju ha utan att vara sjöman, tänker jag då. Och då ser jag att han är sjöman på andra armen också. Just det, många unga killar är ju tatuerade.
Men så ser jag att han är typ 50 år. Ja okej då, många killar av olika åldrar är tatuerade. Men så tänker jag på att många flickor också är tatuerade. Så okej då, alla är vi sjömän och hamnsjåare för hej och hå och en flaska med rom.
Till vänster om mig en bit bort sitter en mamma med sitt lilla barn i en barnvagn. Barnet, som t ex kan heta Nikodemus, vill nånting och pekar och ”säger” nåt.
- Nej, svarar modern, det går inte att gå ut genom dörrarna nu, tåget är i gång.
- Dä!
- Nej, moster Alexandra och morbror Joakim bor inte där. Det där är bara kossor.
- Sklbft!
- Dina nya shorts? Ja, här får du dom.
- Xgs!
- Nej, de är inte för trånga, du håller dem upp och ner. Låt mig-
- Flshz!
- Mormor och morfars nya hund? Javisst var den väl jättegosi-mosi!
- Hphlx!
- Nej då, ingen fara, den kommer inte att bitas.
- Bläfxtr!
-Nej, tyvärr, lilla Nicke-pojken, man kan inte gå ut genom dörrarna nu, tåget är i gång.
- Oäääääääh!
Det där sista förstod jag. Nikodemus uttryckte med volymmässig tydlighet sin uppfattning att modern for med osanning beträffande omöjligheten att man bara kunde kliva ut mellan dörrarna när tåget är i gång.
Men de andra sakerna Nicke hade sagt var det lite knepigare att hänga med i. En dialekt som modern dock inte hade minsta svårighet att tolka.
Eller också berodde det på nappen förstås. Modern tog nu ut nappen och lyfte upp honom så han kunde se sig omkring. Och nu såg jag att han var en 50-årig sjöman med coola tatueringar på både armar och ben.
Det sägs att man kan få solsting av värmen. Inget kan vara felaktigare, hävdar jag och Nikodemus, när vi joddlande på Tatuerarvalsen av Taube kliver rakt ut genom dörrarna när tåget svischar förbi alla kossorna därute …
.
