Silfverstolpe sjunger ut sommaren

Det inns inga sånger för när sommaren slutar, bara när den börjar. Den blomstertid nu kommer som barnen sjunger så att dörren till den stora ledigheten öppnas. Eller sjöng. Nu kanske den visan utklassats av nåt från Sean Banan.

Men det finns väl ingen låt som stänger dörren till sommaren och öppnar höstens. När augusti blir september. Ingen som jag kommer på i alla fall. Och för de vuxna som jobbar blir det uppstarter, kickoffer och möten, möten och möten för att mjukstarta och slippa börja jobba på riktigt. Sammankomstertid nu kommer. Var det inte du som skulle fixa fikabröd i dag, Sten-Holger?

Nej, jag kommer inte på nån visa, sång eller låt. Bara en dikt. En av Gunnar Mascoll Silfverstolpe och den går så här:

Slut på sommarlovet

Det var den tid, då våra fickor spändes
av kantstött frukt med regnvåt lera på.
Det var den tid, då trädgårdsstaken tändes
och sken på kräftfat i en mörk berså.
Det började bli nästan kallt att bada,
och snåren sveptes in i spindelväv.
När sista lasset kördes till sin lada
var rymden kyligt klar och blåsten sträv.

Det var de dagar, då man girigt vägde
var timma, som fanns kvar till lovets slut.
Det var den tid, då varje timma ägde
en egen kraft, som måste vinnas ut.
Och ändå hände det, man smög sig undan
från leken till en backe, där man låg
och såg med tioårig, svart begrundan
på svalors flykt och vita skyars tåg.

Så reste man en kväll, då solen väckte
en djupröd glöd ur alla timmerhus.
Man höll den avskedsgåva, sommarn räckte,
en påse astrakaner mot sin blus.
I tårögd tystnad for man till stationen
och runtomkring en höjde syrsor gällt
den sista glädjedruckna sommartonen
från boskapstrampade och tomma fält.
.

Schyssta matställen: Nybrogrillen

Nu har jag gett dig fem tips om schyssta matställen; för lunch eller middag, kända och okända, kött och vego och utsikt och svenskt och kinesiskt. Det bör väl täcka in behoven hyfsat. Utom en sak, slår det mig nu. När magen kurrar och man inte har tid att gå in på restaurang. Eller när plånboken är i magraste laget.

Kort sagt: korvmoj! Sådana finns det förstås i vart och vartannat kvarter här. Kan jag rekommendera någon? Ja, det kan jag. Korvkiosken på Nybroplan: Nybrogrillen.

Det som den korvmojen har som sticker ut är fantastiska utländska korvar. De där vanliga också förstås, men jag läser på menyn tecknad på rutan att de har ungerska, argentinska, tunisiska, spanska och serbiska korvar. Samtliga korvar serverade i ett stort Chicagobröd. Och samtliga betingar det lagoma priset av 35 riksdaler.

Jag väljer den serbiska. Sremska heter den. När man sänker tänderna i den tåras ögonen av lycka. Så god är den. En liten flaska kallt vatten klunkar jag också till. För sremska är lika kryddig som god. Efter mig är det en dam som bara får en skål med vatten. Men det är inte till henne, ser jag. Hon sätter ner den på marken till sin törstiga hund.

Här kan man sitta och titta lite över Nybroplan, nicka åt Margareta Krook där till vänster. Och rätt fram alla båtar som lägger till vid kajen, tömmer sig på människor och fyller på med nya. Och till höger därborta ser jag, om jag sträcker lite på halsen, Wallenbergs runda sten. Dit går vi.

Nästan framme vid Arsenalsgatan ligger den, en stor klotformig sten, full med text i rad efter rad runt stenen. Den första är på svenska.

Vägen var ofta rak när judar fördes bort att dödas.
Vägen var krokig, farlig och kantad av hinder när judar sökte undfly mördarna.

Därunder samma text på andra språk runt stenklotet. Jag sätter fingret i inbuktningarna, räknar till 24 olika språk.

Och medan jag fundersamt står på Raoul Wallenbergs torg och mumsar i mig den sista biten sremska, tänker jag på den tiden när det var ett adelsmärke för en svensk att utan att tveka räcka ut handen till en medmänniska för att rädda hennes liv.

.

Schyssta matställen: Lotus Café

Men all asiatisk mat som man kan äta i Stockholm då? Japanskt, kinesiskt, indiskt, koreanskt, vietnamesiskt, thailändskt ... Hur mycket god mat som helst. Och många i stora, etablerade restauranger. Kanske finns det några helt små, typ hål i väggen bara, några som inte är kända men lagar lika bra mat som de stora?

Jovisst, och en sådan liten juvel har jag snavat på i Stockholm. Ett ungt kinesiskt par som har en ytterst liten restaurang med utsökt mat. Lotus Café heter den, ligger på Regeringsgatan 95. Kyckling, dumpling, lök, svamp, kål och ris, även vegetariskt. Alla rätter kring 80-90 kr.

Fyra trappsteg ner och plats för ungefär lika många gäster. Många tar förstås take-away, men jag sätter mig och beställer rostad anka med ris, 89 kr. Är lite rädd att den kan vara torr eller så, men det hade jag inte behövt oroa mig för. När det kommer in är den mör och saftig, uppskuren i generösa skivor. Sagolikt gott är det.

Till efterrät tar jag äggtårta, mest för att det låter kul, 12 kr för en, 29 kr för tre st sådana, vad det nu är för nåt. Det visar sig vara runda heta kakor, som crème brulée ungefär, men mildare. Vad är det för smak? Vanilj? Nej, nåt annat. Gott i alla fall.

De kom till Sverige för fem år sedan, berättar tjejen och killen som har stället. All mat är deras egna recept hemifrån. De kommer från Hainan och han pekar på väggen där man kan se fina foton av ön. Han har tagit dem själv. Hainan är Kinas näst största ö. Som Öland alltså, om man jämför. Två Ölandsbor som emigrerar till Kina och bakar kroppkakor och pekar ut sina exotiska bilder på Stora Alvaret för sina kinesiska matgäster. Så ungefär. Om man kan tänka sig Öland med en befolkning på 6 miljoner.

Och teet som jag dricker till är hälsoté, deras egen blandning, läser jag på en skylt. Fyra ingredienser.
Puer tea, som är bra för magen och favoritdrycken för de kontorsanställda i Kina, så det måtte vara hyfsat mycket av den drycken som går åt varje dag, tänker jag.
Chrysantemum, som är bra för ögonen och levern och tagen från Hangzhou i östra Kina, där tydligen den bästa växer.
Wolfberry, bra för njurar och energin, från Ningxiaprovinsen i västra Kina, favoritplatsen för vargbär.
Chrystal sugar, bra för strupen och motverkar hosta.

Mätt och belåten tar jag mig med lätta varglika steg uppför de fyra trappstegen till gatan igen. Regeringsgatan var det ju. Men vänta nu, hur lät den där gamla dängan, ” ... gata regerings 74 va´ adressen, där allting händer och fötter ...”. Just det, Nalen ligger ju bara en bit bort. Det gamla jazz- och danspalatset från 30- 40- och 50-talet som fått nytt liv numera. Topsy Lindblom som drev det var även guldmedaljör från OS i Stockholm 1912 - ett tips som du kan ha med i någon frågesport - i vilken gren var det? Svar: tresteg.

Och där är den alltså, den klassiska lokalen, bara en bit bort! För en hälsotédrinkare i stort sett bara tre steg.

.
http://elegreen.se/

Schyssta matställen: Hermans

Nu kanske du tycker så här att varför ska ett djur behöva sätta livet till bara för att man själv ska bli mätt? Och det ligger onekligen en poäng i det.

Bra, då drar vi till Hermans på Söder. Den finns även på Stora Nygatan i Gamla Stan. Men gå inte dit. Varför äta vegetariskt utan utsikt när man kan äta vegetariskt med utsikt?

Hermans, den riktiga, ligger precis i kröken där Katarinavägen gör en bumerangsväng mellan Tjärhovsplan och Slussen. Man kan gå in från trädgården, you can´t miss it, eller från Fjällgatan runt hörnet. Om du går in där leder en stentrappa med djupa steg ner till restaurangen. Du plockar till dig bestick och servett och betalar 249 kr. Då får du en tallrik och kan gå lös på buffén, vilket är det man äter här. Massor med mat, både kall och varm, som ligger där och som ingen har dödat för din skull. Hugg in.

Det finns några platser därinne, men många går ut. Verandan under tak är stor, Stockholms inlopp breder ut sig som vykort framför dig och passande nog ligger Fotografiska nästan rakt fram därnere. Och ute i trädgården kan man sitta också. Vill man ta sig ännu närmre vattnet så går det bra, om man gillar att klättra i trappor nedåt balanserande med ångande mattallrikar. Och längst ner finns en hängmatta i skuggan, spänd mellan två träd. Hermans har supergod vegomat på båda restaurangerna, men dessa plusvärden har Stora Nygatan svårt att slå.

De har läckra bakverk här också. Men du har märkt att du fått spänna ut ett hål på livremmen, så du är klok och avstår. För att visa att du varit här förr, dukar du själv av och tar med dig ut i köket. Och sen tillbaka uppför stentrappan igen med höga benlyft. Väl ute på Fjällgatan tar du till vänster. Går längs de oranga och röda husen. Det här är Söder det! Fogelström nickar från sitt moln däruppe.

Så kommer du till en rätt stor kaffeterrass på vänster sida. Du vill sätta dig där och ta nån glass kanske i solskenet och titta på utsikten. Men jag hejdar dig igen. Gå några steg till, titta på skylten vid hörnet där borta. Italiensk glass! Bara gå runt hörnet där. En lite glasskiosk. Och en skylt "Egen tillverkning". Och, tja, du har ju ända tagit en promenad hit. Så en glass är du värd. Deras strachiatella är den godaste i stan.

På den låter du dig väl smaka och du kan nu gå fram till muren och titta på utsikten alldeles gratis. Den hade du fått betala för på terrassen. Här kan man lugnt stå och avnjuta sin strut i solen, till likhet med många andra flanörer. Om du nu skulle höra ett plötsligt tjut så behöver det inte vara från Gröna Lund där tvärs över vattnet. Det kan lika gärna vara från någon bredvid dig, som står och stirrar förbluffad på sin tomma hand.

Måsarna är skickliga glasstjuvar här.
.
http://www.hermans.se/

Schyssta matställen: Östgötakällaren

En annan vacker restaurang med god mat som man inte ruinerar sig på är Östgötakällaren. Fast inte vid lunchtid, för stället öppnar kl 17 på vardagar och 15 på lördagar. Här är det god idé att boka först.

På Östgötagatan ligger denna kvarterskrog, nära Kocksgatan. När man kommer in ligger bardisken till vänster, och restaurangdelen till höger är förvånansvärt liten, med tanke på hur många som får plats. Några bås finns inte och man sitter trångt. Men vad gör det. Här är maten god och betjäningen snabb och personlig.

Strömming äter man med fördel här. Finfina kötträtter också. En skummande sejdel König Ludwig Dunkel passar ypperligt till. Vad man än äter. Om man inte får plats nere i ”havet” finns det en trappa upp också, med några bord. Där har man fin utsikt över havet därnere. Man ska då inte bli rädd om man har ett mycket tyst men prydligt klätt par vid bordet bredvid. Det är antingen uppklädda dockor för att skapa själ i lokalen eller två gastar från det förgångna som bara jag kan se. Jag har aldrig vågat fråga personalen.

Från havet därnere kan man alltså titta upp på dessa ständiga middagsgäster. Och på en vägg därnere hänger en tavla som alltid fascinerar mig när jag är där. Tavlan föreställer nog egentligen de tre musketörerna, jag tror det i alla fall, men de liknar på pricken Hasse Alfredsson, Johan Ulvesson och Sigge Fürst. Tavlan är oerhört suggestiv för min fantasi, jag bara tittar in i den och så börjar min penna att skriva av sig självt.

När jag blir stor ska jag köpa den tavlan.
.
http://www.ostgotakallaren.se/

Schyssta matställen: Blå dörren

Jahapp. Här är ännu ett bra matplejs i Stockholm. Säg att magen kurrar på kvällen eller helgen. Då kan du ju inte gå till Tredje rummet. Stan kryllar av restauranger och det är ju inget problem att hitta nånstans där man kan äta gott, men många ställen är lite dyra. Eller ”pricy” som det heter på svenska. Var, o var, i denna stad finns en middagrestaurang med både god och billig mat?

Jag vet: Blå dörren. Ej att förväxla med Blå porten, som ligger på Djurgården. Blå dörren ligger på Söder, där Götgatan och Hornsgatan går ihop, några meter ner i backen från den korsningen bara, där ligger Blå dörren. Ett vackert ställe, gamla valv och bruna paneler. Väldigt mörkt när man kommer in, man får nästn treva sig fram. Bardisken är till höger, restaurangdelen till vänster. Har man tur finns ett bås ledigt, annars får man sitta mitt ute i ”havet”, lite trångt, men det går.

Stället har eget öl och hemmagjorda nubbar. Älgfärsbullarna här går inte av för hackor. Väldigt gott. Allt är gott här. Och många rätter runt 160 kr. Om jag skulle utse den mest prisvärda middagsrestaurangen i Stockholm så skulle det bli Blå dörren. Alltid mycket folk, centralt i stan som den ligger på Södermalms torg, men det lönar sig att vänta om det är kö, alltid får hovmästaren fram ett  bord.

Ett veckan-runt-ställe, öppet både för lunch och middag veckans alla dagar. Underbart bara att såna här ställen finns kvar. Dörren är förresten inte blå. Det var en krog som låg just här i slutet av 1600-talet med blå dörr och dagens restaurang får tydligen av något slags K-märkesskäl inte ta fram penseln och blåstryka dörren.

Restaurangen ligger i farlig närhet av Slussen, som man snart släpper loss grävskoporna på, nu när man efter 25 års dividerande till slut bestämt hur nya Slussen ska se ut. Hoppas även Blå dörren är K-märkt, så den inte fastnar i käftarna på nån grävskopa.

Man får skynda sig in och beställa en tallrik älgfärsbullar medan stället finns kvar.

.
http://bla-dorren.se/

Schyssta matställen: Tredje rummet

.

När man är hungrig i Stockholm, vart går man? Ja, man kanske vill äta en bit lunch, en som är god och vällagad, fast ingen lyxkrog, inte bli uppskjörtad. Bara god, hederlig billig lunch. Finns det nåt sånt i denna myllrande, lite smådyra stad?

Yes, det finns. Jag har hittat plejset.

Det heter Tredje rummet. Ligger på Surbrunnsgatan, nära hörnet till Döbelnsgatan. Det är bara två rum. Trots namnet alltså. Man går in i det vänstra, där står ägaren och lagar mat. Ska det vara lite lunch? Jo, absolut, svarar man, och man behöver inte ens titta på veckomatsedeln, som består av en rätt, det är alltid gott, vad det än är som bjuds. Man betalar 89 kronor och går in i det högra rummet, som är litet men kan ta cirka 16 pers om det kniper, man tar lite sallad, välkomponerad och kryddig, kanske en brödbit och ett glas vatten och slår sig ner.

Man hinner på sin höjd bläddra lite i nån månadstidning från 40-talet innan hon kommer in med ens tallrik, nygjord och ångande, husmanskost som inte är stabbig, men inte bara husmans, lite av varje kan det bli, och alltid vällagat. Ibland soppa, men då kan också blåbärspaj med vaniljsås ingå. Och häromdan var det fallafel.

Den kniv jag får tillsammans med gaffeln är alltid en särskilt vass kniv. Första gången jag åt här bad jag om en sådan pga av min skadade vänsterhand. Och sedan dess får jag det utan att säga till. Det är sånt jag tycker är fin service.

Tredje rummet är en lunchrestaurang (även om det står café på skylten) och öppen vardagar. Inget för kvällar och helger alltså.

Förstås måste jag fråga henne varför hennes lilla restaurang heter som den heter. Jo, första rummet, förklarar hon, är man själv, det man tänker och känner. Det andra rummet är omvärlden som man agerar och kommunicerar i. När man får ”flow”, när båda rummen går ihop, smälter ihop, då uppstår ett tredje rum. Egentligen knyckte jag namnet från min mamma, säger hon. Hon är konstnär och har en ateljé med namnet Tredje rummet.

Både mage och plånbok mår förträffligt när man står på gatan igen. Om man är inne i ett flow kan man fortsätta Surbrunnsgatan framåt en bit. Då går man förbi Norra Brunn på höger sida, det ställe där en gång ståupp uppstod. Längre fram på gatan på vänster sida ligger nåt fint; Monica Zetterlunds park. Där är det så fiffigt ordnat att inspelningar med henne är dolda i bänkarna. Just när jag satt där blev hon dock överröstad av byggmaskiner som väsnades på gatan bredvid. Hela Stockholm är för närvarande en enda stor byggarbetsplats.

Men byggmaskinerna kommer inte att vinna den dragkampen. De hostar till och tystnar till slut. Och Monicas park fylls återigen av sång som stiger ur bänkarna.

.
http://cafe3djerummet.se/nallar-hantverk.html

En vacker dag kräver en glass

jag åt bara glass i bägare
när jag var liten
jag visste inte vad det
var för skillnad mellan
våffla, strut eller rån
och jag tänkte bara
på vilken smak jag
skulle ha utöver vanilj
men expediten frågade
alltid direkt vad vill du ha
våffla, strut eller rån
och då kom jag av mig
jag menar det var ju
innehållet jag kom för
inte förpackningen
och jag stod just och
vägde mellan nougat
och chokladrippel

och såg hur den kvinnliga
expediten höll upp en av dom
och såg frågande på
mig och jag ville bara
bli av med det och
säga det hon höll i
men vilken av dom tre
var det och jag kunde
lika gärna hasplat ur mig
räffla, strå eller nougat
och jag kände hennes
blickar på mig att hon
hade inte hela dan och
kön bakom mig började inte
bli nådig och det var i
sista ögonblicket jag
lyckades klämma fram
bägare
det var bägare jag ville ha

och snabbt höll hon
i stället en bägare i nypan
och vilka smaker vill du ha
ja vad hade dom nu igen
vanilj förstås har dom alltid
och fort nu vad finns mer
jag pekade bara på något
genom glaset och jag fick
min bägare med två kulor
en vanilj och en jordgubb

vid den här tiden var
bägaren helt liten
och rymde egentligen
inte två kulor och den
översta kunde lika gärna
trilla av ner på marken
det var dörför jag
hade velat ha
våffla, strut eller rån
som kunde ha flera
och kunde hållas
i ena handen medan
man måste ha två
händer för en bägare
en för pinnen och
en för att hålla
och jordgubbsglass
var det värsta jag visste
dom röda blobborna
som äckliga snorfillor

men jag hade tur i alla fall
med att vaniljen låg
underst och en kula kan
ju lätt tippa över kanten
och där låg den
neddunsad i sanden
som en röd ögonhåla
och vaniljkulan låg
jordgubbsblodig kvar
i min bägare i ena
handen och det var
fortfarande vacker
sommardag som måste
avnjutas och tas vara på
och jag hade andra
handen om ett
vinglande cykelstyre
och tårar rinnande
inte i ansiktet
men i magen
där ingen kunde se
.

Trubbeldröm

Vad sägs om den här då? En trubbeldröm. Eller tredubbeldröm. Fast det blir väl sex st? Tre menar jag ju.

Dröm nr 1. Jag skulle hem. Hade varit ute någon konstig stans. Det var som något skepp, typ. Stort i alla fall. Går den här til Odenplan? Därifrån kan jag ta mig hem, det visste jag. Kan ni släppa av mig där? Eller nära tunnelbanan varsomhelst.

Det frågade jag alla på fartyget, men ingen förstod. Folk jag frågade pratade på nåt obegripligt språk. Min hjälplöshet övergick i skräck. På nån av gubbarna lät det som om jag måste läkarundersökas. Det ville jag för liv och pina undvika.

Dröm nr 2. Den kom direkt på efter den första. Definitivt nåt annat land. Något i Asien. Jag satt i nåt slags pariserhjul som bara föll och föll rakt ner. Jag åt nån frukt av nåt slag, men dolde det för de andra, oklart varför.

När jag kom ner blev det stort hallaballoo. Vad har du tagit dig till med, ropade folk. Ätit en banan i det fallande pariserhjulet (eller vilken frukt det nu var)? Då måste du skjutas förstår du väl! Men jag kände ju inte alls till den regeln, protesterade jag. Jaså, ja då så, sa de då. Och deras ilska la sig plötsligt.

Dröm nr 3. En återkommande dröm hos mig. Det ska vara samling, men var? Och vilken utrustning ska jag ha? Lumpen eller jobbet var det. Jag bar med mig stora grejer, som sparkar och metspön och sånt. Det gjorde inte nån av de andra. Känsla av stor brådska. Men drömmen hinner aldrig med att återge hur samlingen går, det sista i drömmen är att jag står där intrasslad i mina sparkar och metspön och vad det är.

Det jag skulle vilja är att jag i nån sån här knäpp dröm ska komma på i drömmen att drömmen är knäpp, så jag slipper drömma om sånt här, men nåt sånt kan jag nog bara drömma om.
.

Dubbeldröm

Jag hade en dubbeldröm. Den var så här. Det var en påse. Som var jag. Och det var miljoner med år i påsen. Två påsar var det. Och det var nån annan också.Vi satt ihop genom de där påsarna. Vid några bänkar satt vi och åt och det var flera andra där också. Träbänkar och buffe'.

Jag försökte bli av med den andre genom att osedd låta repet från honom bara gå till min påse, inte till mig. Hur detta åstadkoms, kan jag inte säga. Drömmen var inte glasklar där, som en TV där det plötsligt blir myrkrig. Och alla satt och åt och pratade. Kyckling antagligen. Det är alltid kyckling när man drömmer.

Etersom det var buffe' var det bara att vänta tills nästa gång han reste sig för att ta mer. Då skulle nästan bordet rasa, för han var omärkligt fastknuten med repet vid ett bordsben nu, och då skulle jag kunna smita. Inget sånt hände. Vem av oss som var fast vid benet var svårt att se, så är det väl med dubbeldrömmar. Som dubbeldörrar som varken syns eller finns. Fast lite.
Drömmen blev förvirrad och tog slut där.

Augusti har börjat.
.