Alla alectianer, TACK!

Tack alla omtänksamma, tokiga, generösa, geniala, härliga alectianer som tackade av mig i går! När jag blev pancho i förväg.

Jag är både rörd och lycklig över all uppvaktning!

Jag fick:

- 3 magnifika julröda amaryllis
- mumsiga tårtor
- en vacker temugg Handpainted Burka Design, vit med blåa ränder (blåa i företagets blåa färg!)
- en Taylor´s 10 Year Old Tawny Port
- en Valpolicella Ripasso
- furstligt tilltagna presentkort på Ticnet (det blir nåt det!)
- en korallröd stol som hette "Hay" (se bilden), men som jag i stället ska döpa till "Sammanträde", så om nån säljare ringer kan man säga att "Nä, Göran kan inte komma till telefonen, för han sitter i sammanträde"
- ett oerhört fint tal från min chef
- fantastisk tomtesång i stämmor av Britten-Emma-Lars-Marie-Monica-Pehr-Victoria i Cabarén med ljuvliga spetsiga texter på White Christmas, Wish upon a star och Jag såg mamma kyssa tomten
- och som avslutning en korg proppad med klirrande kluckande innehåll av tomtekören (otroligt! tack för att jag fick korgen!).

Ett jättetack till Ewa för att du fotade! Så att jag i efterhand såg att Cabarén även hade korreografi (jag fick ju sitta med ryggen till under framförandet).
Då blev jag både rörd och skakad. Jag vet ju av erfarenhet att det svåraste för ett gäng individer att göra är att röra samma lem samtidigt.

Och jag fattar nu, ännu mer än förut, att ett helt yrkesliv handlar om de människor man jobbat med. Uteslutande människorna, kamraterna, vännerna. Inget annat.

Jag sa som avslutning i går att ni alltid är välkomna till min blogg Görans Penna, om ni vill se vad jag pysslar med privat.
Men hur hittar du dit?
Jo, du har redan kommit dit. Du är redan där. Det är det här du läser nu.

Titta gärna in här då och då, när du har vägarna förbi. Dörrn står alltid på glänt.

Ha det jättefint framöver, alla!

Och 1 000 000 tack!

.

Vådan med lutande pennor

Jag måtte ha lutat pennan nedåt eller nåt, för där hörde jag en misstänkt duns. Och så en likadan till.

Kurre och Åsa hade landat på tangentbordet. Men den här gången bar de något i handen. Var sin resväska. 

Kurre: - Ta oss med! Vi-
Åsa: - vill också till Mars!
- Till Mars? Vad pratar ni om?

Å: - Vi hörde vad ni pratade om där
K: - i inlägget den 20 november. Så  
Å: - nu har vi packat  
K: - och åker med!
- Men snälla ni, jag vet ju inte ens hur man kommer dit! Och inte när det är lämplig tidpunkt, det går ju inte att komma sättandes när som helst, atmosfären och sånt sa de ju.

K: - Men det märker du och det kan 
Å: - du räkna ut, det sa Dennis. Jag
K: - tyckte bäst om Dennis. Han har 
Å: - nog små kurrisar och åsor som vi.
- Det får bli som det blir med det. Jag har min pensionering att tänka på.

Å: - Men vad ska VI göra då? Vi
K: - har ju redan packat väskorna!
- Åk med Bloggis till Pennsylvania vet ja. Det brukar ni ju göra så här års.

K: - Bra idé, pancho.
Å: - Here we come …
Och i en rök försvann både Kurre och Åsa och deras väskor. Förmodligen in i deras hål i bloggpennan. Jag hann inte se.

Men det där med pancho, vet jag inte om jag gillade. Det lät så gungstoligt. Så matigt av duvor i parker. 

Jag lutade pennan uppåt så jag inte skulle överraskas igen och började fundera på hur det skulle bli i morgon kl 14. Då ska jag avtackas på jobbet. Precis som om jag vore en pancho eller nåt.
.

Bröllopsklockan slår

Idag gifter sig många. För i dag är det den tolfte i tolfte. År 2012. 

Många har länge stått i kö för att få inskrivet 12.12.12 i sina vigselbevis. Och helst beställt altargången till på slaget kl 12.

Men magiken haltar lite. För det är ju inte år 12 i år. Det är 2012. 

Det enda rätta vore att gifta sig för precis 901 år sedan. Alltså år 1111. Och förstås den 11 november. Nackdelen vore att man då fick masa sig upp en timme tidigare för bröllopet kl 11. Eller ännu bättre kl 10:49. Och att det hela slutade kl 11:11.

Så att man gifte sig från 11 minuter i 11 till 11 minuter över 11 den 11e i 11e år 1111.
Det blir åtta elvor. En stark trolldomsmagik som måtte ha säkerställt att de unga tu dessutom fick elva barn. Eller åtminstone åtta.

Men ingen skugga faller på dagens magikjagare i altargången. Och 12 är i sig magiskare än 11. Tänk på antal månader på ett år. Och lärjungarna. Och klockan. Den går till tolv och börjar sen om. På sin färd mot 12-slaget. Ring, klocka, ring, i den bistra vinternatten …

Så en alldeles speciell dag är det ofrånkomligen i dag. Ingen dussindag precis. Även om en dussindag är precis vad det är.  
.   

Kreativ stad sökes

Jag tycker om versfötter. Har alltid gjort det. 

I skolan när jag var elev läste jag om versfötter innan vi ens kom dit i undervisningen. 

I skolan som lärare försökte jag hitta något glitter i någon elevs ögon när jag pratade om versfötter. Jag kan inte påstå att jag direkt gjorde någon sådan upptäckt.

Konstigt. Det är kanhända de grekiska orden som skrämmer. Men man kan lika gärna använda svenska städer. Det är samma sak.

Först har vi Borås.
”I dag är rea överallt”. Den meningen består av fyra Borås. Eller fyra jamber om man så vill.
Eller: ”Kom hit och sitt hos mig”. Där har vi tre Borås.

Sen har vi Eslöv.
”Tigern smyger mjukt i gräset”. Den meningen består av fyra Eslöv. Eller fyra trokéer om man så vill.
Eller så här: ”Ekorrn satt i granen”. Där har vi tre Eslöv.

Tvåstaviga ord alltså. Med betoningen på slutet (Borås) resp i början (Eslöv). Enkelt va? Nu kan du redan jamber och trokéer.

Det finns också tvåstavingar som betonas på BÅDA stavelserna. Som Malmö. Ett Malmö-ord kallas spondé på versfotsspråk. 

Vi går vidare i landet och stöter på Göteborg.
”Vårt hotell är precis mittemot Liseberg”. Den meningen består av fyra Göteborg. Eller fyra anapester om man så vill.
Och den här: ”Åka tåg är ju bättre än bil”. Där har vi tre Göteborg.

Sen har vi Kiruna.
”Jämt ska reklam klippa av mitt i filmerna”. Det är en mening som består av fyra Kiruna. Eller daktyler om man så vill.
”Laxarna leker i forsarna”. Tre st Kiruna.

D v s trestaviga ord med betoningen på slutet (Göteborg) resp i början (Kiruna).

Eftersom du kan alla de här städerna Borås, Eslöv, Malmö, Göteborg och Kiruna så kan du också jamber, trokéer, spondéer, anapester och daktyler. Och kan snart doktorera i ämnet versfötter.
 
Men – säger du nu häftigt och knackar på glaset – finns det inga TREstaviga ord som betonas på BÅDE första och sista stavelsen? 

Njae, svarar jag då. Några versfötter som är sådana känner jag inte till, däremot finns sådana ord. T ex ”kreativ”. Förr var det ett Göteborg-ord, men numera betonas KRE lika mycket som TIV. Av någon dunkel anledning. Ordet blir kanske mer kreativt då. 

En matchande stad då? Jag letar i minnet i hela detta avlånga land, men kommer inte på någon.  

Och får väl motvilligt erkänna att den versfoten snubblar jag på.
.

Bortkastade falukorvstrianglar

länge var det så
att innan jag la
falukorven i pannan
skar jag ut små
trianglar ur varje skiva
och kastade bort

för så såg
falukorven ut
när den serverades
hos mamma eller mormor

på pricken så
med liksom en
triangelbit borta
ur var och en

vet inte vad jag
egentligen lagade
om det var 
mat eller mig själv

men så serent okunnig i
det enkla snittets konst
mot korvens sprättbåge i pannan
härmade jag
framgångsrikt
människorna

.

BTP och annan godis

OK, jag erkänner. Det var det där som stod i DN den 17 september som fick mig att bestämma mig. Att bli pensionär.

En helsidesartikel författad av de fyra riddarna av alliansen. Jan-Fredrik Reinbjörk och Görannie Hägglööf eller vad de heter.

Rubrik i jättebokstäver: PENSIONÄRERNAS SKATT SÄNKS MED EN FEMTIOLAPP PER MÅNAD.

Låter smaskens. Låt oss säga att pensionärens skatt – bara för att hugga i med en siffra vilken som helst – är 1 200 riksdaler. Då halveras skatten efter ett år. Och efter ytterligare ett år är den helt borta! Räkna själva ska ni se. En skattesänkning med 50 kr per månad, är ju en hundring efter två månader, 150 kr efter tre månader osv.

Smaskens som sagt.

Åhå, längre in i artikeln finns det mer godis. Bara för den pensionär som är ogift, men ändå. Så här står det:

”Vi fortsätter också att prioritera de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna. I höstens budget  föreslås en ytterligare höjning av bostadstillägget (BTP) för ogifta pensionärer med 170 kr per månad”.

En otroligt generös regering alltså. BTP höjs med 170 kr och månaden därefter med lika mycket och följande månad med lika mycket o s v. Det vill säga en årlig höjning med 2 040 spänn!

Och regeringens retorik är även den obetalbar.
”Vi fortsätter också att prioritera”. Hurra, de har även tidigare varit så här bussiga.
”De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna”. Har de kanske ställt panschisarna mot hallväggen eller lutade mot ytterdörren, då kan de ju ramla ut om någon öppnar dörren, så sämre ställda än så kan de ju inte bli. Det är väl nåt sånt regeringen menar.

Om det inte är så att regeringen har dåligt ställt med distinktionen mellan att ha det dåligt ställt och att vara dåligt ställd.

Men så misstänksam vill jag inte vara.

Jag nöjer mig med att konstatera att min skatt snabbt sjunker till noll när jag den 1 januari sällar mig till de sälla panschisarnas skara. Det är ju bara att visa artikeln för de fyra Riddarna av Alliansen. Och ställa dem mot väggen. 
.  

Rad

Här är en vy från Sigtunastiftelsen, där jag var i helgen.

Och skrev de här raderna. Som jag kallar "Rad".

På en rad. Sätt ut ett ord och låt det stå där.

Lite ensamt ordet innan det får kamrater av

ord att bilda mening med.

På en rad. Sätt ut kommatecken men inte punkt.

Sätt ut tecken att komma men inte punkt och därmed punkt.

På en rad. Sätt ut ångande gröt till de många

tomtarna under de lägsta julgröna grenarna.

Blås på gröten så den inte bränner tungan.

Blås på raden så den inte bränner.

Nej blås inte på raden förresten, låt den brinna.

På en rad. Sätt dig där och skala av dig det du

inte behöver, det kan räcka med tre ord, det kan

räcka med tre laviner av ord.

Du kan vara ordet. Du kan vara du med ordet. Du kan

vara ordet, du med.

För orden är de vingar vi klättrar på.

Ryggraden som bär varje dag i oss.

På en rad. Sätt ordpäron.

På en rad sätt kan vi bara sitta här och undra stort.

På en rad sätt sammanblandas vi och blänker.

På en rad sätt blandas vår andning samman, vi är

samma andnings barn, vi är knäna som skrapats

och vilda blygheter och klängrosor som skapats till

människor och barn som slår ut som

hjärtan i oss. Är du här? Är du min mening? Är vi vi?

.

Upproret mot EU

Lilla Sverige mopsar sig nu mot EU-samväldet. 

För nu trampar oförstående EU-byråkrater på det svenskaste av svenska och då kan vi inte tiga. Vi går man ur huse och slipar våra argument för att gå till storms mot övermakten. Åtminstone gör ansvarig minister det. Maria Larsson heter hon.

Vad gäller denna stora saken? Som når in till märgen av det svenska? Inte dalahästar. Och inte bokhyllan Billy. Inte ens Boforskanoner. Utan snus. Sån där blöt tobak i runda dosor. De där människorna i de konstiga länderna i söder förstår inte att vi måste exportera Ettan, Grovsnus och General till dem.

Listigt nog gäller förbudet inte snus i sig, utan vissa smaktillsatser. Som finns just i Ettan, Grovsnus, General och allt vad det svenska snuset heter.

Nåt bekant plingar till i mig. Skrev inte Gustaf Fröding nåt om snus? Som Tage Danielsson skrev en fortsättning på? Jag kan ju fortsätta den stafetten.

Fröding skrev:  
Strunt är strunt och snus är snus
om än i gyllne dosor
men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Danielsson fortsatte:
En vacker vers som blev till grus,
en illusion som brast,
ty rosor i ett sprucket krus
kan vara utav plast.

Och nu jag:
Men göra så att läppen putar
får bara vara inhemskt pyssel.
All snusexport är slut beslutar
de jätteelaka i Bryssel.

I morgontidningens serie ”Kampen om snuset” står jätterubriker: ”Sveriges försvarslinje framlagd”. Maria Larsson uppvaktar den nye hälsokommissionären Tonio Borg. Men inga av hennes snusförnuftiga argument verkar falla honom på läppen. Och ändå heter han samma som vår egen finansminister!

Maria Larsson ser modfälld ut på bilden. Men hon kanske talar i egen sak? Det är kanhända bara trycksvärtan i tidningen, men ser inte hennes överläpp ut att puta lite? 
.

Tallrik

tallriken du bär är
i tre lika stora
delar

din verksamhet
dina nära
du

alla andra tallrikar är sönder

Lejonet Elsa

Jag jobbade på KFUM. Var sekreterare där under några år förr i världen. 

Fast egentligen hette det inte KFUM. Det hette KFUK också. KFUK-KFUM Central.

M:et är män och K:et kvinnor. De började som separata föreningar och gick sedan ihop. Men blev inte namnet lite väl långt?

Jo, det blev det. Tänk på när man svarar i telefon t ex. Räkna själv. Det är 10 stavelser. Och så ska man dessutom säga sitt namn. Folk hinner somna innan man är färdig.

Så här kom en språklig innovation. Man sa KÅ-FU-KÅ, KÅ-FU-EM, CENTRAL. Det blev 8 stavelser. Betoningen på KÅ, EM, TRAL.

Och uppfinningen funkade. Alla sa så. I telefonen i alla fall. Och åtminstone damerna.

Gubbarna sa förstås KFUM Central, inget annat. Så hade det ju alltid hetat. Skulle kvinntimmrerna komma här och komma?

Ett av kvinntimmrena var grandios. Hon hette Elsa Cedergren. Hon var över 90 år och hade anor både till börden och i föreningen, så henne bemötte man med respekt, även om man var man.

Jag minns ett möte i Seniorkretsen. Diskussionen rörde sig kring stipendiepengarna som föreningen hade och som de pytsade ut lite i taget till särskilt förtjänta föreningsmedlemmar.
Vad skulle man bestämma om stipendiefonden i dag? Allvarliga pannor veckades.

- Dela ut en miljon av pengarna till ungdomssektionerna i föreningen, sa Elsa då. 

Chockvågorna efter det uttalandet fortplantades som ringar runt de i salen närvarande ledamöterna av Seniorkretsen. Men ohörbart. Man luftar ju inte sin harm gentemot en legend som Elsa Cedergren. Även om man är man. 

Jag tyckte Elsa log i mjugg då.

Elsa. Fanns det inte ett lejon som visslingskonstnären Jan Lindblad hade och som hette så? Fast det fanns ju en skillnad mellan Lindblads Elsa och ”min” Elsa. Lindblads viftade på svansen.

Föreningen hade sitt hundraårsjubileum under min tid där. På mitt nuvarande företag har jag de senaste två åren hållit på och dokumenterat företagets historia. Inför dess hundraårsjubileum.  

Föreningens flaggskepp var den årliga julbasaren med lotterier. På mitt nuvarande företag har vi en biståndsförening som jag är med i. En av de saker jag gör där är att sälja jullotter.

Jag verkar dra till mig jubileer och lotterier.

Pennor också, tydligen.
På biståndsföreningen på jobbet är jag sekreterare. Jag var också – som jag väl sa i början – sekreterare i KFUK-KFUM Central.

KÅ-FU-KÅ, KÅ-FU-EM CENTRAL, alltså. 

.

Den vita morotens land

Zeus Molnskockaren gick muttrande omkring i korridorerna ovanvid. "Nu ska jag minsann knacka på och se vad de håller på med!"
Han stannade vid dörren med ”Slöe & Snöe” i förgyllda kringelkrokiga bokstäver.

En bestämd molnskockarknackning. Och steg in.

- Vad sysslar ni egentligen med, om jag får fråga?
- Vi? sa Snöe, medan Slöe försiktigt stoppade undan patiensen.
- Ja, hela november har gått och inte tillstymmelse till en snöflinga en gång! Bara en massa vatten hela tiden, och det är ju inte ens er avdelning.
- Men snälle Zeus, sa Slöe, de har jättemycket med snö nu, vi har öst och öst ända sedan december kom.
Snöe nickade stumt och kliade sin morotsnäsa. Och lade till:
- Titta där nere bara. Det där lilla landet nära polcirkeln t ex. Det som ser ut som en morot. 

Zeus tittade och var tvungen att hålla med.
- Ni har rätt. Den här gången. Men var det nödvändigt att ta i så mycket? Hur går det i den där staden Nollåtteholm eller vad den heter? Den är ju helt dränkt i snö.
- Ja, det var lite kul att träffa just där, erkände Snöe. Varje år lamslås trafiken när det faller en flinga. De tar upp flingan och kliar sig i nacken och frågar ”vad är det här för nåt?”
Både Slöe och Snöe skrattade så de runda vita magarna hoppade.
 
- Må dä, sa Zeus, må dä. Men gör nu inte så det åker jojo mellan minus och plus så att det bara fryser till och blir is av alltihopa.
- Men det beror ju på vattnet, sa Slöe med sakkunskap. Inte vår avdelning.
- Må dä, sa Zeus, då går jag väl dit. Röd nia går förresten på svart åtta, sa han innan han försvann ut genom dörren.

För är man allseende så är man.

Zeus skockade vidare i korridorerna ovanvid och kom till en dörr där det stod ”Regne & Ruske” i förgyllda kringelkrokiga bokstäver.

En ny lika bestämd molnskockarknackning.

Som sände som en rysning nedåt jorden. Och folk borrade sig djupare in i täcket i den vita morotens land.
.  

Kväll i köket

Till Ingrid och Olle
med hälsning
på första advent





Efter denna dagens id
och det alltid bråda stöket,
då kan man ta sig tid
att sätta sig i köket.

Här kan man sitta bara
och låta tankarna fara.

En kopp kaffe eller te.
Och på bordet några ljus.
Genom fönstret kan vi se.
Det glimmar från vårt hus.

Så faller över trädgården
den stilla blåa aftonen.

.