Halva året har gått. Så kan man se det. Men ibland kan jag tänka så här att det där handlar ju bara om tid. Och tid finns inte.Ja, almanackor och klockor finns. Men inte tid. Försök t ex att gå in i en affär och köpa lite av den varan. Först ser kanske expediten helt oförstående ut. Ehh, är det något nytt märke? Nån ny tidning? Nytt dataspel? Nähä, då är jag rädd att … Och om du då står kvar och framhärdar i din beställning, så rycker den stressade expediten på axlarna och vänder sig till någon annan kund med ett pressat "jag har inte tid".
Och man kan inte heller lagra tid. Frysa ner den i kylskåpet och ta fram den senare. Även om det finns folk som försökt sig på just det, med sig själva. Jänkare brukar det vara, som på det sättet försöker köpa tid. Men det går inte. Man såg ju hur det gick hos expediten.
Det man ofta beskyller tiden för är att den går. Men jag vet inte. Jag tycker det är vi som går. Eller visarna på klockan. Tar vi bort klockan, vad har vi då? Solen, säger du. Solen den går ju upp och ner där borta. Njae, det är bara som det ser ut. Det är ungefär som att hålla upp handen framför ansiktet, dra bort den och säga tittut.
Nä, tiden varken går eller går att lagra. Det är en färskvara som mjölk och demokrati. Demokrati, ja. En sak som ofta sägs om tiden är att den är det enda riktigt demokratiska och rättvisa som vi människor har, eftersom vi alla har exakt lika mycket av den. Närmare bestämt 24 timmar om dygnet. Man säger ju dygnet om vår vridning runt oss själva.
Men går går det inte att säga att den gör, tiden. Jag tror mer på hoppsasteg. Att den mitt i steget och hoppet bara ändrar ett N till ett L och så blir det en ny månad. Man säger ju månad om månens resa runt oss.
Så förefaller det mig från den plats där jag sitter. Demokratid. Genom hoppsasteg styr folket tiden.
.
