En häst som frös

 
Jag tycker om att höra Babbens gotländska, Astrid Lindgrens småländska och Hanna Marklunds norrländska (jag vet att Norrland är halva Sverige, har dock inget bättre ord).

Och allra bäst gillar jag dalmål.

Å hästn frös å kallt hä va
men hä varå allisamma hä si,

som Grop-Per sa i Stinas kök på Hästberg en halvmil söder om Leksand på 1950- 60-talet.

Det heter dalmål för att det talas i Dalarna, men kan också vara för att man åker uppför berg och ner i dalar när man pratar.

Hör själv:

"Å hästn frös" - man går upp på ä:et i häst och ner på ö:et i frös,
sen på samma sätt i "å kallt hä va", upp på kallt och ner på va,
sen ner jättemycket på hä va rå och upp jättemycket på all och rutschkana ner i dalen, isamma hä si.

Så brummade Grop-Per fram denna underbara fras när han pratade om hur han och hans fina Bläsen stretade på i skogarna året runt och jag satt i köket och tog in allt med stora ögon och öron medan humlorna surrade utanför fönstret över den vida hagen där Betty och de andra korna lufsade omkring.

Dialekter är halsband som skimrar kring halsen på varje språk.

Om ej man går på bokmässan

  
Bokmässan är nåt som man MÅSTE gå på när man inte varit där än, men NEJ TA MIG HÄRIFRÅN när man väl är där. Benvärken när man knallat omkring i zickzack på betonggolven, huvud- och öronvärken av kakafonin från allt som basuneras ut från stånden och scenerna hela tiden överallt, och allt man plötsligt märker man går och kånkar på.

Sen kommer man på att man kan sätta sig ner. Men titta vad fint det här på bokmässan, alla besökare dom strömmar förbi och själv sitter man lugnt och fint och äter resten av mackan.

Och rum för poesi. Det måste man ju besöka. Tänkte på den gången jag hörde Lennart Sjögren där. Och pratade lite med honom. Men den här gången skulle jag inte själv läsa, skönt att bara sitta där.

Flera av dem var bra. Särskilt gillade jag Bart Moeyaert från belgiska Flandern. Han läste på nederländska och översättaren läste parallellt dikten på svenska. Hans diktsamling hette Helium. Precis som titeln på en av mina egna dikter, tänkte jag. Dikterna i Helium var enormt fina. Lättsamt bråddjup, skulle jag vilja säga. 

Innan jag gick köpte jag hans diktsamling (översättare Lisette Keustermans och Eva Runefelt). Första dikten måste jag återge. Om ej, heter den.

" Har jag varit här förr och om ja: fanns jag vid din sida?
Var jag händerna i ditt knä? Var du vågsvallet och
jag stranden? Var du en skallig man och jag hatten

som for iväg ut på gatan? Var jag gungans
sus och var du flickan som slöt ögonen
när hon tänkte på att försvinna, men så vitt jag vet

har ingen hittills försvunnit gungandes. Var du
döden och jag bågen du jagade med? Kom du först
och jag var ägget? Var du svaret jag alltid frågat efter?

Om ej, var du mycket ensam utan mig? "

På G

 
Vill inte ropa vajert än, men det är på G. A5, 2 stycken i 1, 13 bilder, 50 ex, 150 kapitel, 410 sidor.

Skönt att hänga upp det på konkreta siffror.

Likheter mellan de två kan jag också se nu. I båda finns råttor, igelkottar, kattor, hundar och hästar. Och boxning, höjdhopp, kanot, tennis och medeldistanslöpning. Och bad, äpplen, tobak, Pelle Svanslös och lyrik.

Men bara i den ena finns klarinett, granhäck, badminton, majstång och Grop-Per.

I den andra däremot gitarr, fontäner, pingis, julgran och vampyr.

Vill inte ropa vajert än. Men ett litet vöndalöst kan jag våga mig på. Nej, ingen felstavning. Det heter så. Vöndalöst.

Pappas ramsa

Pappa sa en konstig sak en gång. En ramsa som lät så här.

" Frans Fredrik Frisenfält förde fem franska fruar från Frankrike. Fruarna fiskade fartyget fullt. Frans Fredrik Frisenfält fick full frakt från Frankrike. "

Rent nonsens, kan man tycka. Bara ord som ställts ihop för att de börjar på samma bokstav. Visst. Men ändå. Vem var denna Frans? Jag har googlat på namnet, hittar ingenting. Kanske bara en påhittad figur som låter lite adlig. Kanske stavade efternamnet lite snofsigare, med e och dt. Jag såg ju aldrig pappas ramsa i skrift.

Ägde Frans fartyget? Ja, det verkar så, men var nog inte nån kapten, bara ägaren. Och ett fiskefartyg var det ju. Fem pers som fiskade, ingen eka, ingen jättebåt, utan nåt mellanting. Halvstor båt som fem fransyskor fyllde med fisk. Kanske med nät eller kastspö. Båda kanske. Men fortfarande inte helt klart. Till den mystiske ägaren sällar sig nu mysteriet med de fem kvinnliga fiskarna.

Fruar? Gifta alltså? Och varför förde han dem från Frankrike? Kidnappade han dem? Modern slavhandel? Och varför protesterade inte deras äkta hälfter? Men "fru" kanske bara syftade på vuxenstatus, inte civilstånd. Smög Frasse runt i hamnkvarteren i Marseille, spanade in några kvinnliga fiskare och tänkte aha, de där passar utmärkt på min fiskeskuta, fem stycken blir nog lagom, bläddrade i en bunt med francs, nej förresten ingen penningaffär, "förde" låter mer som att han svingade en lasso runt dem och helt sonika halade in dem på sin stolta skuta. 

Det börjar klarna lite. Men fortfarande återstår några besynnerligheter. Tuffade båten över hela Atlanten? Låter osannolikt. Men ändå verkar det handla om reguljär handelstrafik. Nu vet jag! Mellan Dover och Calais. Låter mer lagom sträcka. Och då får vi nog släppa Marseille ett tag. Det måste ha varit i Calais som denna halvskumma händelse tilldrog sig.

Frågan är hur pappa kände till allt detta. Han var väl aldrig i Calais?

Manliga sångfåglar A-Ö

 
Jag la in en lista med kvinnliga sångfåglar på bloggen den 10 augusti. Nu lyster det mig att göra motsvarande med de manliga. Ett njutningsfullt arbete att göra även detta.

De här platsar på min lista.

Tomas Andersson Wij: Tommy och hans mamma

Robert Broberg: Maria Terese

Cornelis Vreeswijk: Jultomten är faktiskt död

Den glade bagarn i San Remo, Evert Taube

Eternal love, Magnus Carlsson

Flickan och kråkan, Timbuktu

Per Gessle: Här kommer alla känslorna

Här kommer natten, Pugh Rogefeldt

I roslagens famn, Sven-Bertil Taube

Jailbird Singers: Jungman Jansson

Tommy Körberg: Anthem

Tomas Ledin: Sommaren är kort

Mando Diao: Strövtåg i hembygden

Nu lyfter vi från marken, Freddie Wadling
 
O helga natt, Jussi Björling
 
Peter Le Marc: Minus fyra

(Quinnohyllningen:) Ledsagarinna till lidelse, Bernt Staf

Povel Ramel: Sommartrivialiteter

Sven-Ingvars: Te dans me Karlstadtösera

Titta, titta, Owe Thörnqvist & Anna-Bella

Magnus Uggla: Jag och min far

Valborg, Håkan Hellström

Mikael Wiehe: Titanic

(Xtra:) Stockholm i natt, Peter Jöback

(Yngre klassiker:) Hooked on a feeling, Björn Skifs

Björn AfZelius: Tusen bitar

Åren går, flöjlarna slår, Ola Magnell

(Äldre klassiker:) Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad, Gunnar Wiklund

Öppna landskap, Ulf Lundell

Spelar man både tjejlistan och den här killistan på t ex spotify så vederfars man dubbelt örongodis.

Det var 79

har alltid tänkt mig det
som kocken på väg att
ge kökspojken en flara
och hunden lutade sig
över ett saftigt köttben
och mor stack ut skann
genom dörrn för å ropa

men det kom ingen flara
benet rördes aldrig
det hördes inte ett ljud
och Plinius den yngre
skrev om Plinius den äldre
och pelaren av aska och pimpsten
skymde solen ända bort till Rom