Shalobotínya och septembers sista sol

Shalobitínya var anställd på Omorganisation AB. Det såg ni i inlägget den 22 oktober 2010. 

Och i inlägget den 25 juni 2012 förbättrade hon begripligheten i alla skogar.

Det var länge sedan hon var på Omorganisationsbolaget. Hon hade liksom glömt bort det. Så nu tänkte hon att hon i alla fall skulle gå tillbaka dit, ville se hur arbetsplatsen såg ut i dag, om det gick att jobba där eller ej.

Hon gick in genom porten till jobbet men kände inte igen ett dugg. Här var allt omorganiserat till oigenkännlighet. Bra, tänkte Shalobotínya, då har jag kommit rätt. Då jobbar jag här lite igen. Undrar vad jag ska göra idag?

Receptionen var helt omarbetad och avskalad och bestod egentligen bara av en liten pall. På den satt en flicka och delade ut lappar. Det jobb som Shalobotínya hade för några organisationer sedan.

- Hej, Shalobotinya, sa hon, här är din lapp.

Och Shalobotínya läste: ”Häj! Du är lönekånnsullt idag!”
Jaha. Det hade hon aldrig jobbat som. Utmärkt. Och det där med konsult var ju inget konstigt. Alla jobbade som konsult åt någon på Omorganisation AB. Och informationsavdelningen hade tydligen omorganiserat sig också. Tänk, de jobbade verkligen så det knakade här!

Så hon satte sig förväntansfull i stolen på sitt nya jobb. Lönekonsult. Vad kan man göra på ett sånt jobb, tro? Ja, alla har ju olika löner på företaget, det visste hon. Och alla har olika roligt på företaget, det visste hon också. Det kanske fanns något samband? Hon undrade vilket.
Pling! Hon ringde upp vd. Alltså den som konsultade som vd.
-”Hej, har du hög lön?”
- Ja, jättehög
- Vad tycker du om att jobba här? Är det roligt?
- Ja, jättekul.
Hon tackade och plingade av. Åhå, tänkte hon. Och hon slog upp löneprogrammet i datorn. Hon hittade det direkt på Å. ”Åmmorganisationsbolagets lönepråggramm”.
Så hon skrev in där: ”Den som har mest roligt på jobbet ska ha lägst lön. Och den som har minst roligt ska ha högst lön.” Och så tryckte hon på Enter, för det visste hon att man skulle göra.

Ett buller i koridoren. Hon tittade ut. Deras lokalvårdare Lessna Lena höll som bäst på att hoppa jenka i korridoren och sjunga Dancing Queen för full hals. Hon t o m nöp avdelningsdirektör Haraldsson i kinden när han gick förbi. Avdelningsdirektör Haraldsson såg inte särskilt uppsluppen ut, nu när han inte längre var högavlönad.

Tänk, det funkade! Vad lätt det var att vara lönekonsult! Fast Lena som nu var högavlönad, trivdes nu jättemycket, och Haraldsson som nu var lågavlönad, trivdes jättelite. Så då blev det ju fel igen. Så man blev tvungen att byta löner på dem igen imorgon. Men det fick någon annan göra, inte Shalobotínya.

För hon hade haft så jättekul när hon såg det haraldssonska nypet i kinden, att hon fick gå in i lönepråggrammet och sätta minus en tusenlapp på sig själv. Och sedan säga upp sig själv. För på den lönen kunde hon ju inte leva.

Hemma väntade hennes karlslok herr Andersson på henne. Hon berättade för honom om sin dag medan han stekte falukorv med couscous till middag. Deras älsklingsmat.

När de ätit, ställde sig karlsloken vid fönstret.
- Kom, Shalo, här ute är det också omorganisation på gång!

Nån helt ny månad var på gång därutanför. Shalobotínya och hennes karlslok stod vid fönstret och tittade när septembers sista sol i ett svagt gulrosa skimmer sjönk ner bakom horisonten.

.

Bio 2

Bensträckarn är över. Folk strömmar tillbaka. Sorlet dämpas i biosalongen. 

Dags för avdelning 2 i alfabetsresan genom mina favoritfilmer:

Ogifta par – en film som skiljer sig
Dalle, Endre, Reuter och Ulvesson. Det är bara att titta och njuta.

Psycho
Tidernas skräckklassiker med Anthony Perkins. En av Hitchcocks odödliga.

Quantum of solace
Det gick att ersätta Sean Connery. Tänk vad fel man kan ha.

Rasmus, Pontus och Toker
En Astrid-Lindgren-film som jag alltid burit med mig i bröstet nånstans.

Sömnlös i Seattle
Meg Ryan och Tom Hanks i den första och största romantiska komedin.

Titanic
Jag såg den med mina döttrar. Och till Celine Dions sång grät vi floder.

Utvandrarna
Monica Z gör hela denna mastodontinspelning trovärdig. Och i en biroll.

Vem älskar Yngve Frej?
Ja, vem älskar Allan Edwall? Alla som ser denna Slas-klassiker.

Wag the dog
Det är en sån underbar film detta. Och med Robert de Niro och Dustin Hoffman.

X
Bara en tom ruta på bioduken. Ett djupare tag i popcornpåsen.

Yrrol
”50-årspresenten” nog det roligaste numret i svensk film någonsin.

Z 
Helt svart där framme igen. Zzz. Du måste väcka grannen i stolen bredvid. 

Åskbollen
Skotten Sean Connery och walesaren Tom Jones i skön engelsk 007-rulle.

Äppelkriget
En av alla stora Hasse- & Tage-filmer. Och Evert. Sluta skövla jorden!

Ömhetsbevis
Med Shirley MacLaine och Jack Nicholson. Femfaldigt Oscar-belönad

Ja, jag vet. Rainman borde ha gått in på R. Men ett barnhjärta överträffar alltid en vuxenhjärna.

Men alltså, hur kan jag försvara att ta upp dyrbart utrymme i cyberrymden med föreliggande fjompigheter och dessuton i alfabetsform?

Jag kan bara citera Alf Henriksson:
Alfabetets användning anar aporna aldrig.
Och själv kontra med:
Bara bra bloggar beskriver biomörkrets beundrade berättelser.

Dessutom betyder bio liv.
.

Bio 1

Jag erkänner det direkt. En av mina åkommor är att göra listor.

Jag kan t ex göra listor på mina favoritfilmer. Varför i all världen skulle man komma på att göra något sånt? Jag har ingen aning. Jo, nu vet jag. För att det är jätteroligt.

Då sätter vi igång. Att bara köra med en tio-bästa-lista är ju fegt. Nej, alfabetiskt, då får man tänka efter lite.

Så låt ridån gå upp för mina favoriter i biosalongens hukande mörker:

Afrikas drottning
Det underbara paret Humphrey Bogart och Katherine Hepburn.
 
Blåsningen
Paul Newman och Robert Redford i ett mästerverk. Och ett spikpiano.

Clockwise (Ursäkta vad är klockan)
John Cleese. En vansinnigt begåvad och rolig film. Hans bästa.

Du levande
Roy Anderssons tvåa av tre. En obeskrivligt obeskrivlig film om det som finns.

En enkel till Antibes
Sven-Bertil Taube i en fantastisk rolltolkning. Och hans franska sen!
                     
Forrest Gump
Tom Hanks. Han är bra i alla filmer. Den här innehåller allt.

Gudfadern
Marlon Brando i ett mästerverk som jag har sett om och sett om.

Hemligheter och lögner
Rivig, smärtsam och varm. Med Brenda Blethyn och Phyllis Logan.

I hetaste laget
Jack Lemmon och Tony Curtis i den största komediklassikern av alla.

Jack
Ulf Lundells genombrott. Poesi och revolt och obändig livstörst.

Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mig själv
Geniet Kurt Olsson i en genialisk film som håller hela vägen.

Love actually
En film som är som tio filmer i en. Och massor av 24 karats skådisar.

Melancholia
Oj, vilken film. Den drabbar en som en hästspark i magen. Mästerverk.

North by northwest (I sista minuten)
Denna Hitchcockklassiker med den ojämförlige Cary Grant bara måste med.

Hmm, den fina Notting Hill kom därmed inte med. Föll på den stränga regeln om en film per bokstav. Men Hugh Grant får trösta sig med att han kom med på bokstaven L.

Här tänds nu ljuset i salongen och bion tar en bensträckare. Resten av alfabetet i nästa inlägg.
.

Ut och leta svamp!

”Kom med så ska vi gå ut på tramp, gå ut på tramp, gå ut på tramp, ta korgen med, vi ska plocka svamp, plocka svamp”

Den muntra sången stiger mot talltopparna när den oförvägne svampplockaren hejdar sig. Titta! En Stensopp! Fint. Den plockas raskt upp i korgen. Och där är minsann en Murkla Parväxande. Lite annorlunda än alla andra svampar. Ser ut från sidan som två nästan parallella rör. Går bra ihop med Stensoppen dock. Upp i korgen med den.

Lite mer till vänster ser svampplockaren en svamp till. En Vitkremla. Ta med den också? Den är både oskyldigt vit och lite kreml-isk. Lite tveksamhet över denna men okej då. Till slut ligger även den i korgen. Där skramlar nu en Stensopp, en Murkla Parväxande och en Vitkremla omkring. Fler än så behövs.

Svampplockaren sätter ner gummistöveln försiktigt, nynnar lite till på svampletarsången och blir belönad. Fyra svampar där borta. En Fårticka Pisa är ju det där! Ta med även den? Svampen sitter lite svårt till, så plockaren måste böja sig djupt ner för att lirka upp den. Men det går. Lägger ner den bland de andra i korgen.

Champinjonen bredvid är svårare att få grepp på. Lite hal. Men när plockaren bara avlägsnat ett lööf från den så går den lättare att få upp. Korgen kompletteras med den. Kanske inga fler behövs. Fast den där då? Den tredje av svamparna som står ihop är en Kantarellisk Daggkåpa, jag tackar jag, den finns alltså kvar, var ju utrotningshotad förut. Ståtlig i sin biskopslika hatt men förstås liten nu. Den är lättare än de båda andra att förpassa till svampkorgen. Hoppar nästan själv upp dit.

Samlingen börjar bli hyfsat tung nu. Men den fjärde svampen där då? En Mörksopp. Men inte kan man väl ta med den också? Är inte det för magstarkt? Nej, varför inte? Den borde trots allt trivas med den andra soppen i korgen, båda är ju lite större än de andra också. Sagt och gjort. Nu låg också Mörksoppen bland de andra. 

Väldigt massa namn bland dessa svampar. Kan man inte förkorta dem? Fårticka Pisa, Champinjon, Kantarellisk Daggkåpa och Mörksopp. Kan ju bli FP, C, KD och M i stället. Men svårt hålla reda på ändå. De sitter ju liksom allierade ihop alla fyra. Enklare att kalla dem för Alliansen eller nåt. A alltså.
Och så de där första svamparna. Stensopp (S), Vitkremla (V) och Murkla Parväxande (MP).

Då har plockaren en korg med S, V, A, MP. En korg med SVAMP helt enkelt. Borde kunna bli en okej stuvning av detta, en som räcker länge.

Svampplockaren stövlar iväg längs skogsstigen med sin korg med de sju svamparna i. Det är bråttom att tillreda anrättningen och servera alla som väntar i det stora allrummet, deras mushroom, som de kallar det.

En åttonde svamp står kvar i skogen, en SträvDymling. Den kan se ut som en riktig matsvamp, om man inte tittar närmare efter, men den är alldeles brun och maskäten i foten. Desto värre, ju närmre man tittar.

Så den får korgen. 
.

Släpande subjekt

I min serie om idrottsvärldens språkinnovationer har nu turen kommit till släpande subjekt.

Det första inlägget i detta spännande ämne finns den 11 september 2012 här i bloggen och kallades ”Nej till ja och ja till nej”.

Men nu alltså till släpande subjekt. I hockey finns väl "släpande forward", en som kommer i andra vågen, lite bakom de andra. Och Henke Larsson på sin tid var nog en släpande center i fotboll ibland, några andra fick sticka i djupled och han stod kvar och kunde servera smörpassningar till dem. Och Zlatan kan förstås spela så också, om han har några andra i laget som också kan göra mål.

Dom har svårare nu i andra halvlek att spela bollen med ett tillslag, holländarna. 
Så kan det låta från fotbollskommentatorn.
Eller: Han är hela tiden giftig i straffområdet om han kommer rättvänd, Ronaldo.
I stället för att säga ”Holländarna har svårare nu …” och ”Ronaldo är hela tiden giftig…”.

Det är som om kommentatorn pratar på och när han är i slutet av meningen kommer han på att ooops, jag har visst glömt subjektet. Och så kastar han in det efteråt.

Att subjektet är släpande på det här sättet gör ju ingenting, om man bara hajar vad han pratar om. Och det gör man ju. Innovationen är bara charmig. Den kan t o m öka spänningen i referatet.

Där såg man tydligt hur han tog några snabba steg framåt i straffområdet och boxade bort bollen med högerhanden, … (man lyssnar i andlös spänning, för vem det är som gör detta är ju helt avgörande, det är väl inte Källström? det är väl inte Zlatan?) … Isaksson (aha, det var målvakten, helt i sin ordning alltså, man andas ut).

På detta sätt kan en 0-0-match, där tevetittarna annars skulle ha snarkat ikapp i sofforna, bli en riktig nagelbitare.

Kungen av kommentatorerna när det gäller denna användning av släpande subjekt är Glenn Strömberg. Han är kungen av kommentatorerna när det gäller denna användning av släpande subjekt, Glenn Strömberg.

Släpande subjekt används alltså när man har glömt nämna subjektet och slänger in det i slutet.

Men det kan också användas när man totalt glömt vem som är subjektet och då pratar man bara på i hopp om att man under tiden pratet rinner ur munnen ska komma på vad i all världen man talar om.

Och innan man till slut har kommit på det förlösande ”Isaksson”, kanske man har blivit riksdagspolitiker på kuppen.
.

Vem är statsminister i Sverige?

Vem är statsminister just nu?

I hela havet av eftervalssnack och kaos och analys och sorg, så är det den tanken som dyker upp för mig.

Vem är statsminister just nu? Alltså just nu. Till valet var det ju Reinfeldt. Men eftersom det gick som det gick för M så lämnade han det där pappret till talmannen att han avgick som statsminister.

Så då är det väl Löfven? Men han är ju inte statsminister än. Har än så länge bara fått det där pappret från talmannen att han ska sondera förutsättningarna för det.

Men då är det väl Reinfeldt ändå? Som en interimsstatsminister tills vi fått en riktig statsminister. Men det är det nog inte heller. För Reinfeldt var inte ens med i det gäng av partiledare som skakade hand med talmannen för en pratstund. För M var det i stället Kinberg Batra som gjorde det. Reinfeldt har inte synts till efter valet. Han sitter väl på en jolle tillsammans med Anders Borg och Sten Nordin på väg mot land, eller var nu skeppsråttor håller hus när de övergivit skeppet.

Då kanske det är Kinberg Batra som är statsminister? Nej, vad dum jag är. Glöm vad jag sa.

Men nån måste väl vara statsminister? Jag menar just nu. Det kan ju hända nåt som kräver att det finns en statsminister, vilken händelse ska jag dra till med, jo en fråga från en statsminister i ett annat land att avlägga besök hos vår. Vem besvarar den frågan, därmed erkännande att han/hon är statsministern? Den utländske statsministern kan ju inte få till svar att du får nog vänta några månader på besked från oss, tills kvällstidningarna bestämt vem som är statsminister i landet.

Jag vet! Talmannen förstås! Han som hälsade på alla partiledarna och fikade med dem. Där har vi statsministern! Han den där Westerberg. Fast det förstås, han är ju bara talman precis just nu. Så fort partiledarna tar en liten paus från tevesofforna och börjar bestämma saker igen så röstar de fram en ny talman. Och den nya talmannen kan ju inte heller vara landets statsminister just nu, eftersom ingen vet vad han/hon heter.

Men den beskrivningen att ingen vet vad han/hon heter, den beskrivningen passar ju in på statsministern just nu. Så det innebär med oantastlig följdriktighet att det nog ändå är nästa talman som är Sveriges statsminister. I alla fall just nu. Vad hon nu heter. Eller han.

Tills Löfven blir det. När det nu blir. Om det blir han. Och hur länge.

Men det vet nog kvällstidningarna.

.

Partiledarna drömmer ...

Natten till valdagen stiger drömmar och snarkningar ur nio förhoppningsfulla.

… vilken resa vi gjort … zzz … jag tog hela partiet mot Mittens Rike … så vi inte bara fick röster från vita medelålders män i Stockholms innerstad som hade högre lön än genomsnittet i landet … konstigt att inte alla röstar på oss nu … för då får ju alla högre lön än genomsnittet i landet … zzz … och Kjell-Olof Feldt då … hoppa in så där å göra en pudel om privata friskolor … som han själv införde … fnys …  upprörande …
… zzz … Fredrik NeinFeldt snarkar vidare i sin mörkblå pyjamas …

… vilken resa vi gjort … zzz … arvet från Bertil Ohlin som jag fört vidare med den äran … känner mig ibland som det där kortet alla tar när de är i Pisa, håller ut händerna, så tornet inte rasar … zzz … rösta för skolan! … ner med skolministern! … javisst ja det är ju jag … rusta upp mig … betygen ska ner i åldrarna … jag borgar för liberalismen … uppehåller den med militärisk disciplin …
… zzz … Jan Björkris snarkar vidare i sin blåklintsblå pyjamas …
 
… vilken resa vi gjort … zzz … ända sedan vi bildades i protest mot 491 … Alf Svenskssons saxofon … jag borde spela nåt … nåt stort … basfiol … så man hör att jag slår vakt om familjen … i alla fall kärnfamiljen … de är våra kärnväljare  … zzz … fotot blev så bra … det där som togs nerifrån och jag ser så stor ut där jag lutar mig bakåt med himlen som bakgrund  … där ser jag inte ut som nån lessen spaniel …
… zzz … Göran Lägghund snarkar vidare i sin söta pyjamas med vitsippor på …

… vilken resa vi gjort … zzz … böndernas parti … då försvann bönderna … sen var vi partiet mot kärnkraft … då försvann kärnkraft  … nävisst nä … men i alla fall … glesbygd då … vi är glesbygdsfolkets parti … då flyttade dom in till städerna … vi är glesbygdsfolkets parti i städerna …  zzz … ja så vad då … vi kan väl inte vara fyra centerpartier … vi var i alla fall här först … vi är dom gröna glesbygdsböndernas kärnkraftsnej i stadskärnan …
… zzz … Annie Luft snarkar vidare i sin fyrklövergröna pyjamas …  

… vilken resa vi gjort … zzz … första partikongressen i en husvagn … och nu det naturliga samarbetspartiet för S … visar att inte egoismen är det enda som kan finnas i människan … leva som om vi har tre jordklot … folk börjar fatta att det är lite korkat … såga av den gren vi sitter på … även om de diggar sina bilar … kanske miljöminister om vi vinner … som jag och Gustav Fiolej delar på varannan vecka ...
… zzz … Åsa Bromson snarkar vidare i sin maskrosprydda pyjamas …

 … vilken resa vi gjort … zzz … inte upprepa Monas misstag … att först inte ta med V … och sen tvingas ta med V … jag har hela tiden nästan tagit med V … dessutom har jag inte köpt nån Toblerone … fast efter valet tar jag mig kanske en Center … och hon kanske har nån skattkista kvar nånstans … nån skatt dom glömt att sänka … vi måste gasa oss ur vågdalen vi är i nu … så kan det bli på söndag … vi vinner om FI vinner …
… zzz … Stefan Löften snarkar vidare i sin pyjamas av röda rosor ...

... vilken resa vi gjort … zzz … först bara ett ett stort K i namnet … sen ett V före … VP … sen så lite K som möjligt … sen bara V kvar … och vi är väl nu som S var förut … och FI är väl som vi … fast utan FI … zzz … vi måste ha vinster i välfärden … nej vad säger jag … vi måste ha vänster i välfärden menar jag … och i regeringen … Stefan är nog en hyvens kille … gammal boxare säkert … annars får jag väl gå tillbaka och skriva deckare igen …   
…zzz … Jonas Rösvett snarkar vidare i sin pyjamas med röda nejlikan på bröstet …

... vilken resa vi gjort ... zzz …  ständigt missförstådda … och anklagade för brott stackars oss … men vad de andra i partiledningen har för sig om kvällarna på stan … det rör ju inte mig … och nu kan vi bli vågmästare igen … jag kanske blir minister … jag tror jag väljer invandringsminister … fast då får jag inte se ut som ett Jehovas Vittne … får anlägga mustasch … en sån där fyrkantig svart sak under näsan … det blir tjusigt …
… zzz … Gimme Påkesson snarkar vidare i sin bruna uniform …
 
… vilken resa vi gjort … zzz … utskrattade först under alla år … uträknade … men nu har vi chansen … men så har jag också pratat på alla torg som finns … och jag kan prata … de andra har faktiskt inte tiondelen av min karisma … zzz … när vi kom in i EU blev plötsligt alla feminister … vi vänder upp och ner på gubbsen … många killar går över till oss … vi har en vision också … en värld utan gränser … vi börjar med att ta bort fyraprocentspärren …
… zzz … Gurun Styrman snarkar vidare i sin chockrosa pyjamas med utropstecken …

 Och i morgon väljer vi dröm.
.

Jag gör en Kjelle

Det är något trött över partimalandet. Inte bara för att valets maratonlopp nu går in på sitt upplopp. 

Men det är något konstant fel i det här. Kollar man t ex på en gruppbild på alla regeringsgubbar i EU, så är det lite komiskt. En skog av kostymgubbar i slips. Plus Tysklands Angela Merkel. En som bryter av i den kompakta muren. Så att man inte skulle kunna påstå att det bara är män där. Titta här, säger man triumferande, här är en kvinna också.

Och så kollar man på partiernas ledare i vår riksdag. Samma här. Alla män. Förutom Centerns Annie Lööf.

Så här har det inte alltid varit. Förr var det t ex Helmut Kohl också. Och Thorbjörn Fälldin. Då bröt ingen av i den kompakta muren av kostymer i slips.

Och kollar man liksom ut i samhället så är det lite svårt att komma ifrån att världen då precis som nu består av hälften män och hälften kvinnor.

En snedfördelning som det länge pratats om att göra något åt. Pratats. Länge. Som en Sisyfos som rullat klotet nästan dit upp och så rullar det tillbaka, bara att börja om från början igen.  

Jag såg Kjell Bergqvist i teve i går eller när det var och han sa nåt i stil med att han var så trött på gapet i löner mellan män och kvinnor, det har alltid snackats om att ge samma lön för samma jobb oavsett kön, men det händer inget - hallå, då är det väl bara att fixa det då!

Man kan här le överseende åt det uttalandet, joho du det där är mer komplicerat än så osv, men det kändes på samma gång som en befriande inställning.

Vi tillämpar det på den där trötta muren vet ja. 

Annie Lööf i Centern. Det är 1 kvinna av 8 partiledare, alltså 12 procent. Visst ja, MP delar sitt rör mellan Åsa Bromson och Gustav Fridolin, då är det rättare att säga 1,5 kvinnor av 8, alltså 18 procent. Men det är långt från 50.  

Om Gudrun Schyman och FI kommer in, blir det 2,5 kvinnor av 9 partiledare, alltså 27 procent. Fortfarande långt från de 50 procenten som världsbefolkningen består av.

Men vi kan ju göra Åsa Bromson till ensamt rör för MP. Varför inte? Och så kan Malin Björk ta över V, det okejar nog Jonas, han säger ju själv att han är feminist. Och har inte Margot Wallström kommit tillbaka från Bryssel? Då kan hon bli partiledare för S.

Det var vänstersidan det. Högersidan då? Caroline Szyber kan nog pigga upp KD, jag utser henne till partiledare där. Och Cecilia Malmström blir en utmärkt kapten på folkpartiskutan, om hon hinner mellan toppuppdragen, annars är det dags för Birgitta Ohlsson, tycker jag. Vad mer? Jo, moderaterna, ny partiledare där, vem ska jag välja, jo nu vet jag: Anna Maria Corraza Bildt.

Sådärja. Då har jag gjort en Kjelle. Och av de 9 partiledarna är nu 8 st kvinnor, alltså 88 procent! Från 18 procent till 88. Lysande.

Inte alla 9, alltså. I rasisternas parti lyser kvinnorna med sin frånvaro.

.

På löpet idag

"Reinfeldt slog Löfven".  

Detta trumpetas ut med stora krigsrubriker på löpsedeln. Det är den ena av kvällstabloiderna, den där med getingen.

Reinfeldt slog Löfven. Jaså. Man undrar ju direkt var detta överfall ägde rum. Ett rallarslagsmål i Café-Opera-kön? Och hur? Med en knölpåk? Eller i biblioteket med ett trubbigt föremål?

Men då slår det en att det nog är sport det gäller. Sveriges första EM-kval i fotboll. Mot Östterrike. Att Hamrén överraskade alla och kastade in Reinfeldt i elvan? För att stärka vårt mittlås bland backarna förstås. Han når ju högre med huvudet än Löfven och kan nicka bort långa inlägg från vänster.

Fast då slår det en igen att så kan det ju inte vara. Matchen går ju inte förrän i kväll. Så det gäller nåt annat. Nu vet jag! Politik. Reinfeldt vann alltså valet och Löfven förlorade.

Tur att getingtidningen slog fast det så tydligt på löpet.

Det är väl kanske några små förtydliganden kring denna utsaga som man möjligen kan göra bara.

- Att valet inte har stått än. Det är först nu på söndag det avgörs. Detta var bara den dagliga opinionsmätningen efter den dagliga debatten som medierna släpar politikerna runt på.

- Att valdebatt inte handlar om slagsmål. Det handlar om personer som pratar med varandra.

- Att det inte står mellan personerna Reinfeldt och Löfven. Utan mellan partierna moderaterna och socialdemokraterna.

- Att det finns fler partier än dessa två och att de har grupperat ihop sig i två block som står mot varandra, som Sverige och Österrike ungefär. Ett vänsterblock med 3 partier och ett högerblock med 4 partier. Och att valet avgörs lika mycket, eller mer, av hur det går för dessa andra 5 partier.

- Att utfallet i valet kan bli så att partier bildar sådana koalitioner över blockgränserna att blocken inte finns mer.   

- Att det också finns ett åttonde parti, apropå knölpåk och trubbigt föremål, som kan stöka till ekvationen, om de lyckas dupera tillräckligt många historielösa personer att rösta på dem.

- Att det även kan komma in ett nionde parti, som i så fall kan tippa det hela åt ett helt annat håll. Och Gudrun klarar spärren, det tippar jag.

Ja, förutom dessa små förtydliganden är det som sagt ett supertydligt löp som surrats ihop i getingboet detta supervalår.

Om de nu inte menar att Reinfeldt kommer att spela mer centralt i kväll och Löfven som en släpande vänsterforward bakom Zlatan. 
.

Den allittererande muraren

Jag tittade förhäxad på hans händer. Där lade han dem på bordet. Och där tog han med handen runt stolskarmen. Jag memorerade med en rysning precis var han tog i saker, så jag kunde undvika dem sen. 

Inte så ofta satt han i vårt kök. Men ibland. Hade jag riktigt oflyt då så lade han till och med in en mullbänk helt ogenerat direkt där i köket och borstade av händerna över golvet. Jag tittade med äckel på de bruna flagorna som yrde ner.  

Jag tyckte det räckte med att se honom på gården. Sånt var lite svårt att undvika. Han bodde ju där.

Han var ständigt orakad. Och det kan man ju vara nuförtiden utan att det är nåt konstigt. Men då var det bara ovårdat och läskigt och det var bara han som såg ut så, i alla fall som mina unga ögon hade sett. 

Och så överläppen som stramade över mullbänken som han ständigt hade där. Portionssnus och sånt som finns i våra mer civiliserade dagar var inte uppfunnet vid den här tiden, nä bara ner med tre fingrar i dosan och slafsa in i munnen var modellen. Enda snusaren i byn. Ja, i universum, var jag övertygad om.

Morbror Anders. Fast egentligen mammas morbror. Han och mormor delade på gården, hade var sitt hus. Det funkade hjälpligt, för han var ju där bara på sin semester. Han bodde i Stockholm annars, jobbade som murare. 

Åh, morbror Anders har kommit, kved jag, när en taxi svängde in på gårn och han klev ur. Ett mörkt moln drog då in över Hästberg och seglade inte vidare förrän efter 2-3 veckor eller hur länge nu en murarsemester varar.

För han var inte bara illaluktande, han var ständigt argsint och på krigsstigen också. Inte mot tjejer kanske, men mot killar. Jag fattade aldrig varför, men det var som om killar var något slags gangsterslyngel som man måste gorma åt. Särskilt åt mig. Och framför allt med lagårdsdörrn. Om jag kom ut ur ladan och inte hunnit stänga dörren dit, den var ju lite stor och man gjorde det inte på en sekund, så klev han ut på bron till sitt hus och gormade:
DRA IGEN DÖRA DAN.

(Alltså dalmål för: "stäng dörren där borta")

Det slog aldrig fel. Som om han spanat bakom gardinen och så fort jag slunkit in i ladan lade han sig i bakhåll för att i rätt ögonblick storma ut på bron och gorma det där. Och det var alltid samma fras: Dra igen döra dan. Och ropat så högt och ilsket så jag nästan lyfte från gräsmattan. Och förstås lydde direkt och stängde dörren med skräckslaget bultande hjärta.

Och jag tänker nu i retrospektiv på denna märkliga stående fras och på den goda regeln att man ska försöka tolka allt i så positivt ljus som möjligt.

Och jag utbrister då att: aha, han övade sig bara lite på allitteration? Kanske till nåt nummer för murarnas julrevy?
Och tredagarsstubb är ju högsta mode nu. 
Och snusar gör väl många, det håller dem ju bara borta från de farliga cigaretterna. 
Och tvål var nog ruskigt dyrt förr.
Och smulandet med mullbänken var det väl inte så farligt med. Han tänkte nog att vi ändå skulle knäskura köksgolvet sen.     

Och med dessa konklusioner känner jag mig så genomgod inuti, så det är nog bäst att sluta där. Att dra igen döra om detta, alltså.
.

De vackraste fåglarna sjunger under den största hammaren

vapen

sköldar 

läppar 

tänder 

tungor 

lungor

ett ord kan vara ett berg om du är skräckriden som jag



ett ord kan flyga rakt in i ulcus och sjukskriva dig en månad

ett ord kan knuffa dig i dypölen när du har famnen full av sol



ett ord kan glåpbrinna i dig tills choklad vaggar tröst

ett ord kan rispa din panna och aldrig sluta droppa

ett ord kan vara dunket från mammas hjärta inne i mörkret av mammas kropp



ett ord kan vara en halvfralla för din första hunger



ett ord kan skära upp en springa i din tystnad

ett ord kan hålla ihop huvet med resten av kroppen

ett ord kan vända halkan i en spottloska

ett ord kan vara enda nyckeln som passar



ett ord kan vara krälande av huggormslängtan

ett ord kan steka himmelsgräs när våren kantrar

ett ord kan vara en svampdörr för en vilsen bokstav

ett ord kan föda termiter i myndighetens hasande korridorer

ett ord kan nypa ihop mynningen på kanoner



ett ord kan vandra mellan människor som vandrar



ett ord kan slå präriebrand mellan orörlighet och orörlighet

ett ord kan vara skönjare när alla ögon stuckits ut

ett ord kan gurgla med drakögon och skratta med tårna i ett moln

ett ord kan sås som ord och skördas som en skog av vajande nej

ett ord kan få enkelspåret i presidentens hjärna att krocka med sig själv
ett ord kan spetsa världen

.

Den bryske presidenten

Om jag vill kan jag inta Kiev på 2 veckor. 

Så har Vladimir Putin sagt i ett telefonsamtal till José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, meddelar Barroso.

Man kan här undra lite: varför säger Putin så? Till vem är det han riktar detta? Ja, det finns väl fyra alternativ.

1) Är det till EU och västvärlden?
Chickenrace mot demokratiledare som inte kan starta krig hur som helst för sina fredskramande väljare.
EU och Nato, ni vet inte vem ni muckar med! Om ni kör med sanktioner eller vapenskrammel mot mig, så tar jag hela Ukraina i ett nafs. Vill ni ha det blodet på era händer? Nä, skulle inte tro det.
(Avdelning jaga in skräck i motståndarna.)

2) Eller är det till Ukraina?
Det är som på skolgården, busen i nian till den glasögonprydde i ettan:
Vet du om att jag kan sparka in tänderna på dig när jag vill?
 (Avdelning jaga in skräck i offret.)

3) Eller är det till sin egen ryska ledning?
Om en rysk president gör bort sig på nåt sätt eller är för flat mot omvärlden, finns alltid risk för silkessnöret och att nån annan i ledningen steppar in och tar över rodret. Utlandskorrar säger då och då att Putin inte sitter så säkert i sadeln som det kan verka.
Spana in farsan här, så här går det till när man sopar banan med världens toppar. 
(Avdelning impa på konkurrenter.)

4) Eller är det till sig själv?
Putin framför badrumsspegeln, efter att först ha ställt sig på en pall.
Jag är Putin den väldige, ingen puttifnask som når till bröstet på höjdarna i EU, eller till midjan, jag är jättestor och jättefarlig, kolla vilken biceps bara, den störstaste som finns.
(Avdelning impa på sig själv.)

Vad är alltså innebörden av hans yttrande? Vilket alternativ är det rätta? Om det inte är alla fyra?

5) Eller också, slår det mig nu, rör det sig om ren språkförbistring. Han är ju ryss och Barroso är portugis, så en liten missuppfattning kan ha uppstått. Det kanske i stället var så här Putin sa:

Jag vill ha 2 veckors semester och inta kir.

(Kir är en dryck gjord på svartvinbärslikör och vitt vin)

Och eftersom jag är en av de där fredskramande världsmedborgarna, så håller jag tummarna för att det är det sista, det femte, alternativet som är det rätta.

För ostridigt är ju att var och en behöver lite semester för att stå pall.

.