.

 .

.

 .

.

 .

3 x Birger

När namnet Birger dyker upp tänker jag inte på den där gatan i Stockholm. Birger Jarlsgatan gick jag så många gånger till och från jobbet. Men namnet sjunker ihop med gatan och försvinner. Nej, Birger, då är det sitta vid radion eller framför TVn och det var landskamp, ofta Finnkampen. Jämna kamper, och vi hade det svårt förstås i kastgrenarna som spjut, men när det kom till slägga kunde man vara lugn.

För då gick Birger Asplund in i ringen, snurrade några varv och hivade iväg den här konstiga kedjan som hette slägga och vann. Han kastade alltid längst. Inte i OS och VM och så, men de tävlingarna var oväsentliga, det var Finnkampen som gällde. Ibland var det trekamp också. Friidrottskamp mellan Sverige, Norge och Finland. Oavsett motståndet i släggburen hette segraren Birger Asplund. Pålitligheten själv. Fast han var tämligen okänd utanför Norden.

Birger. Det fanns en annan också. Rolf och jag metade abborre i Molnbyggen på somrarna på landet. Det nappar bäst vid Birgers brygga, sa Rolf alltid. Det gjorde det inte. Vi satt där och gungade i ekan men nån fisk fick vi inte, som tur var. Att dra nåt sprattlande vått upp i ekan var bara ett störande inslag när man satt där och småpratade lite och teg och trivdes. Birger var elektriker. Jag såg honom aldrig, bara hans brygga. Hörde aldrig nåt efternamn heller. Så det kunde ju lika gärna vara Asplund.

Jag har en tredje Birger också. Men han hette Fernström. Var kollega till mig på jobbet. Jag jobbade ju på Alecta i 30 år och Birger Fernström var ett begrepp där, för att inte säga en legend. Han var den ende som kunde det komplicerade datasystemet vi hade. Blev det plötsligt svart i dataskärmen och ingen begrep varför så var Birger Fernström sista utvägen. Han förstod och trollade med knäna och så var databilden tillbaka igen. Han hade varit med när Sesam byggdes en gång, så hette datasystemet. 

Han hade en kusin också, som hette Erik. Om Birger var kung av Sesamsystemet på Alecta under en massa år, så var hans kusin kung av rockscenen i Sverige under en massa år.

Birger kallade honom alltid Jerka. Men vi andra sa Jerry Williams.

       

Drömlåt

 
Jag fick en strof av en låt när jag drömde. "Till alla dom som korsat Atlanten" nynnade jag. Taube alltså, jag brukade drömma Taube. Fortsatte några strofer, nej inte är det väl Taube? Jag blandade ihop med "nästan i kanten av den blåa Atlanten".

Det är ju från Samborombon och det där.

Och till all dom som korsat Atlanten, det är ju GES.

Lätt att blanda ihop, säger jag till mig själv i drömmen. Efter Samborombon kommer ju det där med Rio de la Plata och Pampas och att han kom ridande en afton i april. Eller var det inte sommaren 1994? När det var så hett? För han ville dansa tango, sjunger jag i sömnen.

Och fortsätter sången:

Lagspel, fiol och mandolin
hördes från krogen och i salen steg jag in
Där på scenen med en fotboll
och en mik vid sin barn
satt den bedårande killen Anders Glenmark,
Strömstedt och Orup i sin hatt
slog an gitarrerna och sjöng om någon skatt
Dom bjöd upp och Evert Taube han sa
"Si, gracias, ni tre, vamos gräva guld över havet!"

Sen skulle jag ta nästa vers, men det gick inte, för då vaknade jag.

Doften av kastanjegräs

 
Vi satt på Mignon. Det var kanelbullens dag och vi festade båda på en dylik. I alla fall jag. De har nog Varbergs godaste kanelbullar här.

Vi talade om tröst och insikt och jag sa att man kan få det av texten i en låt. Jag tänkte på en av Tomas Andersson Wijs låtar. När han sjunger nåt om att en sak har världen fått mig att inse, den är inte ute efter mig. Eller hur textraden lyder. Från låten Tommy och hans mamma, trodde jag.

Maria googlade upp den. Oc där var den, textraden! Så här går den.

" Och en sak har jag lärt mig
livet är inte ute efter mig
Och en sak har jag fattat äntligen
livet vill mig inget ont "

Precis. Så var det. Fin text. Över huvud taget är hela låten en höjdare, sa jag. Tänk på den första raden "Doften av kastanjegräs ...".

Och Maria scrollade till början. Och läste:
" Den här doften av kastanj och gräs ... "

Va? Var det så den gick? Att det typ inte ens finns nåt som heter kastanjegräs? Jag skruvade på mig i soffan på Mignon. Men jag har alltid sjungit den så för mig själv ...

Då sa Maria att det har hon också gjort.

Man ska inte tro allt man läser på nätet, kanske vi sa också.

Och kände båda doften av kastanjegräs.