Drömlucka 20 - John Lennon får sista ordet

.
Drömmar, drömmar …

När jag slog in på de här texterna om drömmar, visste jag inte alls vart det skulle barka.

Kände bara att det finns en sorts fixa föreställningar om drömmar. Att det är svårt och obegripligt, bäst att överlåta det där åt experter som Freud & grabbarna att fundera på. Eller kanske att det är nåt fjompigt och inåtvänt, bäst att ägna sig åt nåt verkligare.

Båda föreställningarna är befängda, tyckte och tycker jag. En hel tredjedel av våra liv måste väl vara verkligt? Det gäller bara att lyfta på lite drömluckor. Och när jag nu gjort det, slås jag av några saker:

1) Du behöver ingen drömbok som berättar för dig vad dina drömmar betyder. Du kan själv dra i någon tråd i dina drömmar. Ta vilken som helst. Fundera lite kring den, så öppnar sig ännu en lucka. Till vad? Till dig själv, till det som är du, fast det har varit lite dolt.

2) Detta förutsätter att du minns drömmen. Det gör man normalt inte (inte jag i alla fall). Vad kan man då göra? Se drömlucka 7.

3) Det är viktigt att fundera lite på sina drömmar.

4) Det är kul att fundera lite på sina drömmar.

Här stänger jag den sista luckan om detta. Måste sova nu. Och kanske drömma. Liksom förmodligen du. Lycka till med dina luckor!

"You may say I´m a dreamer, but I´m not the only one …"
.

Drömlucka 19 - semester, here I come

.
Så kommer en harkling från den som ännu inte tagit till orda.

Alla (vänder sig långsamt mot den enda kvinnan runt bordet): Bettan? Du?

Bettan (tappar ner sina pärmar på bordet med ett enda tjong): Ja, tänk för att det var jag som gjorde det! Jag! Bettan den osynliga! Bettan fixaren! Bettan ihophållaren av allt ni drömmer ihop!

Alla: Men …

Bettan: Utan mig skulle Göran bara känna lite magknip eller så. Eller hjärtsnörp, på sin höjd. Det är jag som scriptar, arrar, klipper och prodsätter, så att det överhuvudtaget blir några drömmar av här. Därför lade jag dit Anders och gynekologen.

Alla: Men varf …

Bettan: Just for the hell of it. Nu behöver jag vila upp mig från er, förstår ni. Nu går jag på semester och det bums. Så kan ni sitta där med era klubbor och nappar och tyghjärtan!

Alla: Ja men …

Bettan: Och förresten kommer jag att göra det nästa år också! Och nästa! Bye bye, boys! (sveper upp sina pärmar och drämmer igen drömdörren efter sig med en drömduns)

Och nu kan man snacka om att en tystnad breder ut sig ...

*****

Och när jag tänker efter, är det nog så att några veckor om året är det plötsligt alldeles drömfritt i mig.

Så drömfritt som det bara kan bli när några figurer med klubbor, nappar och tyghjärtan sitter och väntar på att semestern ska ta slut.
.

Drömlucka 18 - vem av er?

.
Ett sammanträde i mig.

Sex figurer runt ett bord. Pyttesmå förstås, men fullt synbara för en blick inåt.

Tjomme (ett rapp med klubban): Schysst, grabbar. Och tjej. Där satt den, kan man säga. Det mesta kom med. Även från dig, Tröste.

Tröste: Gschlpe.

Alla: Va?

Tröste (tar ut nappen ur mun): Ja, jag tyckte det där med åldern ihopvikt i lådor var lite fint. Och fyndigt. Funkade också, tydligen.

Tjomme: Och ljuset och kameraåkningen, Önske. Bra jobbat. För det var väl du?
(Önske stryker med tummen över tyghjärtat, nickar drömmande)
Än du då, Nyste?

Nyste: Teamwork plötsligt. Trodde jag aldrig (kliar i det toviga skägget). Kul måste jag erkänna. Mamma och det där var mitt förstås. Är alltid det.

Skräcke: Och hela slutet var bara mitt. Fast subtilt. Ni märkte, va? Inte en enda orm.
(De andra tittade på dödskallen han hade i handen. Och ryste lite. Vem tror han att han är? Hamlet?)

Tjomme: Gott. En sak bara. (Två rapp med klubban) Det där med Anders. Fullkomligt obegripligt. Vem stoppade in honom där? Nå? Ut med språket!

Tystnad.

Inte ett ljud runt bordet.

Man hade kunnat höra en nål falla i mig.
.

Drömlucka 17 - hela gänget med

.
Det här var den underligaste drömmen jag haft, för det var precis som en film, där i början. En kamera som panorerade runt från rum till rum, som om den var på min axel och jag svepte den runt, följde med i kameraåkningen genom rummen. Och att det var så ljust, ett varmt solljus.

Och det där med åldern, som var fint ihopvikt i lådorna, det var också en bra känsla. Ordning. Tryggt.

Telefonsamtalen om resorna, och så mamma igen, den delen kändes konstig och ja, lite … så som om många saker hände och jag förstod bara en del. Den där tragiken därefter, hon var inte där när jag kom på besök och vice versa, ja det kändes förstås som just tragik.

Men det där slirandet kring döden, på min fråga ”lever du” var lite avväpnade. Sedan vände det på slutet och blev lite öppet läskigt med det där ropet långt bort ifrån.

Analys? Tja, i alla fall verkade alla mina inneboende haft ett finger med i spelet den här gången …
.

Drömlucka 16 - dröm med brett ljus

.
Ur både Blackebergsdrömmen (lucka 12) och Gran-Canaria-drömmen (lucka 4) drog jag bara ut några trådar. Ändå förde det med sig så mycket annat, när jag väl började surra och resonera. Som en liten snöboll som släpps ner i nysnö i en brant nerförsbacke.

Här är en till, som jag skrev ner som en dikt på Poeter.se:

det var så underligt
underligt välbekant
och ljuset kom brett in
i breda rum och sängarna
stod också breda
åldern omkring mig
var som luft i skåpen
och tysta dörrar
och varför var Anders där
men han skulle ha gynekologisk
undersökning sa han plötsligt
vilket inte
lät konstigt
där och då
allt fanns ihop
och ljuset fortsatte
genom rummen
det var telefonsamtal och
förberedelser för resor
mamma kom hem till mig
när jag inte var där
och jag kom hem till mamma
när hon inte var där
lever du eller är du död
och svaret att
det vet jag inte jag håller inte
så noga reda på det

i drömmen sätter någon händerna
till munnen och ropar
mil och mil härifrån
.

Drömlucka 15 - Salvador Dali

.
Måste berätta en sak. Har just varit på en utställning om Salvador Dali. En av mina verkliga favoritkonstnärer. Jag har egentligen inte vetat så mycket om honom. Men jag tyckte att detta var fantastiskt att se; hans vitalitet, humor, hur han hela tiden flyttar gränserna, bryter tabun, går mot strömmen, vänder upp och ner på saker.

I och för sig behöver ju det inte vara något positivt, om man gör det på ett talanglöst sätt. Men hans talang är väl jämförbar med Picassos och da Vincis.

Nu till grejen. En av hans käpphästar är att han vill gestalta som i drömmen. I drömmen är världen surrealistisk som hans tavlor och skulpturer, logiken har upphört, helt nya saker kan inträffa som är unika.

Jag har gillat honom sedan hans tavla med den smälta klockan, som rinner över en kant. Nånting med "minne" heter tavlan. Den ruskade om mig, jag fick en sån frihetskänsla. Och hans skulptur "Wilhelm Tells gåta" var där i dag, nej det är en tavla, men känns tredimensionell, jag kan titta i förundran på den tills museet stänger.

Ja, det var bara det jag skulle säga. Som en lucka i drömmen detta museibesök i dag.

Den tavla jag nästan allra mest beundrar av Dali är nog den med Jesus på korset målad med perspektivet OVANIFRÅN. Den invanda - och i miljontals reproducerade - gängse bilden av Jesus på korset (framifrån, underifrån eller möjligen bakifrån) sprängs plötsligt. Och när man tittar på tavlan tänker man att från det här hållet är det bara Gud som kan se det.

Så kan en dröm vara. Att man ser sig själv uppifrån. Och för första gången.
.

Drömlucka 14 - den röda clownen

.
Ja, det där var ett minne, som jag förträngde under många år.

Händelsen var alltså ett cirkusbesök med min familj … åtminstone pappa var med … runt omkring fyra år kan jag själv ha varit … och det var två clowner och en flygel med det där locket uppe med en sån där pinne … och ena clownen stoppade in huvet i flygeln … den andra clownen slog förståss undan locket … och med en stor smäll slog locket ner på den förstes huvud … och huvet blev helt platt och blodet bara skvätte runt omkring … och jag skrek och skrek i chock och ja helt enkelt dödsångest … och de fick ta ut mig (förmodligen störde jag föreställningen) och minnet är att jag satt på pappas axlar …

Det var förstås en ballong eller nåt sånt som clownen hade, med egna huvudet gömt i rocken, och ballongen fylld med rödfärg. Men hur skulle en fyraåring haja det? Man måste ge dem en eloge för ett skickligt utfört illusionsnummer i alla fall.

En sak som kanske ökade på den där chocken var att jag faktiskt älskade cirkus. När tystnad äskades och en lång tunnel lades ut med mynningen i en jättestor bur mitt på manegen … tystnad … och så RYTANDET … håret som restes på min nacke … och så smög det ut i manegen ... ett livs levande lejon ur tunnelmynningen … den fasansfulla men trygga skräcken man då kände … och beundran för det ursprungliga och vilda.

Kanske därifrån min livslånga faibless för Hitchcockfilmer kommer?
.

Drömlucka 13 - cirkusen

.
Mina döttrar Anna och Kattis, som nu är vuxna, växte upp i Märsta, inte i Blackeberg. Blackeberg var ju min barndomsort, inte deras. Så varför var de där i drömmen (eller åtminstone en av dem)?

Jag tror det var så här. När jag fick barn måtte de ha påmint om mig själv som barn. Och det bök jag hade i min egen uppväxt skulle inte de behöva utsättas för. Så att det var mig själv jag gick in till för att klä på och gå ut och leka i drömmen. Ungefär så.

Ormen som ringlade och hade sig, ja det finns väl ingen annan tolkning än mitt uppväxande jags osäkerhet och rädsla inför manlighet och vuxenhet. Och den fyllde ju till slut nästan hela lägenheten.

Precis som det där lejonhuvudet som fyllde upp hela fönstret, när det tittade ut. Ett lejonhuvud ...
Vad får det mig att tänka på? Jo, ett läskigt minne från när jag var mycket liten, ett cirkusbesök vi gjorde. Jag skrev en dikt om den händelsen:

jag var fyra
och den röda clownen
la huvet i
flygeln och krasch
hela tältet tjöt av skratt
och jag blev
utburen på
pappas axlar
och när
jag försökte säga nåt
lät det som inne i en
tunnel och
till slut slutade
jag försöka
och kröp in
i en egen musik
.

Drömlucka 12 - blackebergsdrömmen

.
Få se, det var någon eller något jag måste rädda ur Blackebergslägenheten ... reste en stege mot köksfönstret ... huvudet av ett lejon eller en tiger fyllde fönstret, spärrade vägen ... på något obegripligt sätt kom jag förbi, in i lägenheten ... till höger in i sovrummet ...

... där ... Kattis eller Anna satt på sängen ... jag klädde på henne ytterkläder för hon skulle ut och leka ... svårt att gå nu p g a ormen som slingrade på golvet ... genom hela lägenheten ... jag smög tyst förbi den, den fick inte höra, den växte hela tiden, jag lyckades till slut fly ut genom samma köksfönster jag hade kommit in genom ... såg den kvar därinne, när jag vände mig om på stegen, nu fyllde den upp lägenheten nästan ända upp till taket ...

Ja, ungefär så var det. Så gott jag kan minnas. Vad var nu detta? Jag kan tänka mig tillkomsten ...

(Drömtjommen) OK raska på, klart för sändning snart, har ni nåt?
(Önske) Nä inte jag, vem frågar nånsin efter mig på det här stället?
(Tröste) Well, känner inte riktigt för det här än ...
(Nyste) Nja, jag har jobbat så mycket övertid på sistone, behöver lite support här ...
(Skräcke) Ok jag kan väl vara med på ett hörn den här gången ... det var ju ett tag sen ...
(Drömtjommen) Bra, ni två då, rafsa ihop nåt kvickt ...

Och så tog Bettan både Nyste och Skräcke i hampan, för annars hade det inte blivit nåt. Och resultatet denna blackebergsdröm. Med dessa plötsliga nya skräckinslag uppblandade med uppnystarsakerna. Hmmm, analys av detta konstiga skulle man ju behöva. Kanske dyker upp i nästa lucka ...
.

Drömlucka 11 - introducing Bettan

.
Ja, allt det här med Cabarén drogs fram av den lilla passusen med Danne och Cabarén i drömmen från lucka 4 ... undrar om inte drömtjommen därinne ler lite i mjugg nu ... kanske hade han samlat hjälpredorna dessförinnan ...

"Hörni grabbar & tjejer ... samla er här lite runt mig ett tag och lyssna lite nu ... Göran verkar inte fatta hur mycket cabarén betyder för honom ... låssas bara att det är en kul grej ... håller ni med? (jakande mummel) ... he`s in for a hard awakening i så fall om han får kicken och så (högljutt bifall) ... ska vi drömma nåt om det? (orkan av bifall, visslingar) ... då stoppar vi in det i Gran-Canaria-drömmen ... för den är väl klar, eller hur Bettan? (denna kommer blygt fram, jo precis färdig, håller fram, här är den) ... yes brothers & sisters ... nu blir det åka av ... "

Nåt sånt kanske det lät, vad vet jag.

Men nu tror ni kanske att jag bara kör med typ 3-drömmen, uppnystarvarianten. Hur är det med de andra drömtyperna som jag listade i lucka 5?

Jo, tag typ 1 t ex, skräckdrömmen, den har jag haft nu på senare år också. Särskilt den där om Kattis och Anna och tigern och jätteormen och fönstret i Blackeberg ... men mer om det i nästa lucka.
.

Drömlucka 10 - slipad mot verkligheten

.
Åh, jag kommer i ihåg i början när jag var ny i cabarégänget på jobbet ... när jag klev ner i lokalen där de höll till ... det var dags för spånträff ... första gången jag träffade dem alla, utom Alerius som var ledaren och Mike förståss som hade värvat mig ... nästan nyanställd på företaget var jag ... och hade två låtar färdigskrivna när jag kom ... för att impa på dom ... och lite impade blev dom kanske ... men låtarna kom förstås inte med i cabarén.

Lite stött blev jag. Fina låtar. Och ändå sågades dom. Men sen förstod jag varför. För långa och för "allmänna". Cabarén är ju till för personalen och ska levereras på personalfesterna mellan huvudrätten och avecen. Kort och spetsigt och kryddat med igenkännande måste numret vara. Annars tappar publiken intresset. Och vänder sig till varandra och surrar i stället.

Brutalt inkastad till verkligheten började jag dammsuga företaget på chefer eller andra som sagt nåt kul eller gjort bort sig och så tog jag med det i mina nummer. Och dom togs med i cabarén ... känslan när poängerna satt ... kontakten med publiken när skratten och jublen kom på rätt ställe ... och att dom då köpte klurigheterna av bara farten ... det var alltså så här man gjorde!

Tage, den boklärde, hade växt upp med buskis och han hajade detta intuitivt, som det kontaktgeni han var. Med hela svenska folket som publik.
.

Drömlucka 9 - den store förenaren

.
Den där husguden, ja. Vad mycket han betytt för mig! Och även hans bundsförvant förståss, de var ju ett oupplösligt radarpar. Men bundsförvanten var den utagerande, han själv den klurige, så det var han, den klurige, jag identiferade mig med.

Han drämde inte sin boklärdhet i folk som en klubba, han använde den mer som en krydda, en färg, en bakgrund, när han tillredde, målade vår samtid för oss. Eller hur man ska säga. Han hade en självklar fingertoppskänslighet i allt han bjöd oss på. Samhällskritik, kultur, humor och underhållning blev plötsligt förenliga.

När han dog var det som om det var min bror som gått bort.

Vet ni fortfarande inte vem jag syftar på så kommer här min sonett om honom:

Om sonetten skrev han sonett.
En gräsrot med många strån.
Han var liksom all freds son.
Humanisten nummer ett.

Tog Tegnér och målade brett
epoken som hette grammofon.
Sannolikhetsmonologen från
hans glatt stänkande palett

- en intellektuell skatt
miljoner av oss älskat.
Han saknas här, nå har ni en sån?

Då damp en lapp från himlens sky:
Sch ... vi tittar på revy,
en ny av Tage Danielsson.
.

Drömlucka 8 - konstigt det där med Cabarén

.
Något i Gran-Canariadrömmen som är ganska ovanligt för mig att drömma om är cabarén. Den cabaré vi haft på jobbet sedan 40-talet och som jag varit med i varje gång så länge jag varit anställd. Danne var en av stjärnorna (som scenartist) och har numera slutat och i drömmen var han tillbaka och puttade undan mig från scenen. Och jag höll färgen och visade inte att jag tog illa upp.

Detta är för mig helkonstigt varför drömtjommen vevade denna dröm för mig. Min plats i Cabarén är ju hur säker som helst och har alltid varit det, oavsett vilka andra som är med eller ej.

Eller det kanske var så här: Cabarén är det roliga med mitt jobb och i alla olika neddragningar som gjorts på jobbet har jag omedvetet varit orolig för att få kicken, för då försvinner ju även Cabarén. Var det så drömtjommen tänkte? En dröm typ 1 i så fall, Skräckdrömmen, men i lite svårgenomskådlig form.

För cabarén har betytt mycket för mig, en chans att känna mig som en av mina "husgudar". Det kanske går att gissa vem jag menar ...

Om honom ska jag i alla fall berätta i nästa drömlucka.
.

Drömlucka 7 - sömndrucken triumf

.
I Gran-Canaria-drömmen i lucka 4 var det inget som skrämde mig, inget jag önskedrömde mig och inget som gav tröst. Så även det måste ha varit drömmen typ 3, Uppnystardrömmen. När jag tittar på vad jag skrivit ner om drömmen så slår det mig att det är en typisk Görandröm, så drömmer jag oftast.

Jag har en stark känsla av det, i alla fall. Det är ju så sällan jag minns mina drömmar nuförtiden. Så fort jag vaknar är det som bortblåst. Om jag inte kastar mig över penna och papper och skriver ner det, innan det försvinner. Det var så det gick till att få ner Gran-Canara-drömmen på papper.

Jag vaknade och fortfarande sömndrucken raglade jag fram till skrivdon, skrev som på diktamen från drömtjommen & co, tvingade mig att inte vakna, bet ihop om det, att det här får jag bara inte glömma, fick med en rad om det också, som slutkläm. Jag bara skrev och skrev ovaknad tills det tog slut. Och först då tillät jag mig vakna. Och drömmen sipprade bort ur skallen förstås, men denna gång gjorde det ju inget, drömmen var hyfsat återgiven på pappret framför mig.

Rolig, och lite läskig, men mest rolig, den där känslan jag då hade att här hade drömtjommen i mig sträckt ut ett meddelande till mig, genom den där ridån av glömska mellan oss. Om jag bara kunde tolka det.

Får återkomma till det i nästa lucka.
.

Drömlucka 6 - analys av universum bara

.
Jag slank in på ett program om universum. Det siktade in sig på Big Bang mot Steady State, anhängare för resp teori intervjuades. Och jag som trodde att det intressanta med universum är vad det är för nåt, inte om det blir större eller ej.

Big-Bang-anhängarens resonemang verkar ju lite ihåligt. Att universum utvidgas medför att det var mindre i går än i dag och därför var yttepyttelitet i början då det exploderade, utvidgades, jaha det kan man ju köpa …men vänta nu … exploderade i vad då? Det var ju den där lilla pricken som var universum, alltså allt. Suck …

Min funderingstext om detta, som jag skrev för länge sen, gäller tydligen fortfarande:

Är universum oändligt? Det går ej fantisera.
För en katt som snor runt i sin egen svans
måste ändå ha början och slut någonstans.

Är universum ändligt? Det är emot naturen.
För en mur förutsätter nånting bortom muren
och ett universum kan ej vara flera.

Ändligt? Oändligt? Är det ingendera?
Hur kan då alls någonting existera?

Och himmelens alla skrattande stjärnor
lyser på myrorna i våra hjärnor.

---------

Vad detta ovan har med drömmar att göra? Ingenting, förmodligen. Men att haja vad universum är har väl alltid varit en dröm för människor? Dröm av typ 3, Uppnystardrömmen, fast på dagtid. Så jag må väl vara förlåten detta surrande.

Eller också var det en lucka jag ramlade in i när jag slog på dumburken.
.

Drömlucka 5 - vilka typer av drömmar finns?

.
Om man nu gör upp en lista på drömorsaker, hur skulle en sån se ut?
Ja … så här kanske:

1) Skräckdrömmen. Man drömmer sånt som man är jätterädd för, så att man ska bli mindre rädd i vaket tillstånd.

2) Önskedrömmen. Den måtte vara vanlig, själva ordet dröm har ju kommit att betyda något hett efterlängtat, typ drömresa, drömjobb, ett drömmål i fotboll. Den här typen av drömmar har nog mest varit dagdrömmar för denna bloggare, inte så mycket natt, får väl erkännas.

3) Uppnystardrömmen. Halvtänkta, halvgenomförda saker och tankar/beslut dröms klart när man sover. Sådana drömmar har jag haft i massor.

4) Tröstdrömmen. Man drömmer om en som man förlorat eller längtar efter, kanske bearbetar en sorg. Den där drömtjommen som huserar i en är ju egentligen en god läkare, inte bara en som vill skrämma en.

Täcker detta in de olika typer av drömmar som finns? Har jag glömt någon? Det har jag säkert. Men vad?
.

Drömlucka 4 - jag väljer alltihop

.
En dröm t ex som jag haft på senare år är när jag var på Gran Canaria och när jag försökte återge den lät det så här:

barn, tunnelbana, lärarkurser, mannen med hot vi alla förberedde för, byte av barn, mamma som visste hon sms:at mannen med hot fast hon inte visste hur man sms:ar eller vem han var, mitt misslyckade försök att få henne inse, virvlet av tid och mossa, människorna omkring varandra, byte av människor, revy med Danne fast han inte var med, och utan mig, mitt försök att låtsas jag inte brydde mig, byte av människor och av blod, byte av färg och mörker, byte av barn, tunnelbanespärr igen och sängar där det var något glömt jag aldrig såg, myller av människor, uppdrag, enkelhet, uppflutna minnen och allkonstverk, alla får skicka in, spelkort i trumpet och uppflutna minnen och detta får jag inte glömma nu

Ja, vad man än kan säga om det, är det väl i alla fall ett ord man kan plocka ut och det är virvlet. Massor av saker, människor, scener, oavsett hur man nu ska tolka dem. Rätt långt från "vi kan väl låta honom falla i en en ormgrop, jaså blir han inte rädd längre"."

Okej, grabbar", kan man höra drömtjommen i mig, "nu har jag fått in förslag från er alla vad Göran ska drömma om, det var en otroligt massa olika saker, vad får ni allt ifrån, få se, vad ska jag välja, ehh …, det här var inte lätt … Expressen eller Aftonbladet, Expressen eller Aftonbladet, hmm jag tror jag väljer … nä det går inte, vi tar hela klabbet."

Och så blev drömmen som den blev. "Spelkort i trumpet" skulle jag vilja förstå vad det var. Och det var mycket om mamma. Hon dyker upp i flera drömmar.
.

Drömlucka 3 - hur jag lurade skräcken

.
Ormarna låg i en stor ringlande hög som jag ramlade ner i genom ett hål (lucka?) i marken. Jag försökte kliva förbi hålet och inte rätt i, men hålet flyttade sig illvilligt till just där jag satte foten, det gick inte att undvika. Men jag föll inte, hölls bara kvar med foten mitt över hålet och inget som kunde hindra mig för att falla ner till ormarna.

Observera detta. Jag föll inte. Hrmm, när jag i vaket tillstånd tänkte närmare på detta, så tänkte jag i drömmen låta mig falla, för att se om min skräck då försvann. Och i drömmen lät jag mig falla och – mycket riktigt – skräcken liksom kom av sig och ringlade (hm) bort. Drömtjommen i mig som rattade detta tröttnade väl när jag punkterat skräcken.

För visst var det en skräck. Som att falla. Det var den andra "favoritdrömmen" förr. Var oftast i ett träd, jättehögt, och höll på att falla. Obs: höll på. Botemedel? Se ormgrops-tricket ovan.

Så ormdrömmar och falldrömmar bort. Och bion in. Och den där drömtjommen med sina hjälpredor på med ingmarbergmanbaskern. Action! Tagning!
.

Drömlucka 2 - ormar och fall

.
Om jag tänker på vilka drömmar jag hade förr och vilka jag har nu, då märker jag en skillnad. Det där med bion som jag pratade om, att drömma som ett skådespel som spelas upp med handling osv, så är det numera i mina drömmar.

Men inte förr i världen. Inte vad jag minns i alla fall. Jag kanske inte hade så mycket fantasi då.

Som om den tjomme som skötte drömmarna i mig sa till sina hjälpredor:
"Okej, grabbar. Göran måste drömma också, det verkar folk göra. Vad ska vi fixa för drömmar till honom? Några förslag?"
Och hjälpredorna vred på sig besvärat i stor tystnad. Tills en av dem harklade sig och sa:
"Äääh .. tja … nåt man är rädd för kanske? Ormar typ? Och att falla och slå sig?"
Man kan riktigt se de andra le lite nedlåtande åt detta tunna förslag, men hur det var, kom de inte på något bättre själva.

Och därvid blev det. Att jag förr i världen bara drömde om ormar. Och om att falla.

(- - - fortsättning i nästa lucka - - -)
.

Drömlucka 1 - idén bakom

.
Man är med om någonting alldeles märkvärdigt. Och det är ganska klart vad det är. Plötsligt halkar man ur det, poff och ljus och man har vaknat, tänker "jaså, var det en dröm?" Och nästa tanke "vad var det jag drömde?" Och oftast är det då tomt, man minns ingenting av drömmen.

Det var någonting alldeles märkvärdigt och det var ganska klart vad det var för nåt. Och sen puts väck alltihop. Visst är det konstigt? Som om en lucka plötsligt öppnades under oss. Eller om det tvärtom var drömmen som var luckan som vi hoppade tillbaka genom.

Efter djurdikterna i augusti tänkte jag ägna septembers bloggande åt att borra lite i drömmen och drömmandet, den där märkliga biografen som tydligen öppnas inom oss, när vi sysslar med det som vi gör en tredjedel av våra liv.

D v s sover.
.