Gymnasiet del 2

… en annan chock var att man inte fick ett schema, man fick ett stort A3-papper där alla klasserna och timmarna stod med pytteliten stil och asterisker med hänvisningar, så man fick lusläsa pappret centimeter för centimeter, så man till slut kunde extrahera vilka timmar man skulle ha vilken veckodag och i vilket rum och med vilken lärare och vilka veckor det gällde, för det kunde vara olika på jämna veckor och udda och mellan vissa lektioner var det bara fem minuter så man var tvungen att galoppera som en galen gräshoppa för att hinna och mellan andra lektioner kunde det vara två-tre timmar och jag lärde mig begreppet ”håltimme”, som man använde till att dra en spader om man var ball, eller gå hem och byta böcker om man var jag …

forts i del 3.

Gymnasiet del 1

 
... nästan en chock när jag började gymnasiet, det fanns inget klassrum som var vårt, det var bara undervisningslokaler, och bänkarna var bord med ingen låda under, så var skulle man ha sina skolböcker, jo man hänvisades till plåtskåp som stod ihop i långa skrangliga rader, inte en dag under de tre åren förvarade jag någon bok där, böckerna hade jag i en axelremsväska som jag alltid bar med mig, ja alla böckerna fick ju inte plats där, bara de jag skulle ha den dagen, på morgonen hade jag förmiddagens böcker där, gick hem på frullen och la böckerna hemma och la ner eftermiddagens böcker i stället, mitt klassrum blev sovrummet hemma …

forts i del 2.

Gymnasiet del 4

… en annan lärare jag hade var Oldsjö, det var i franska, han var rätt kort och spolformad och verkade ha bilden av sig att han var lång och bredaxlad och omsvärmad av alla tjejerna, jo hejsan, Gun-Britt Sundström kallade honom ”faster” i den där boken ”Oppositionspartiet” som hon skrev om sin gymnasietid, där fanns också Bältan, men det vet jag inte vilken lärare det var, men en som hon nämnde mycket, och nästan lite beundrande, var skolans stjärna bland lärarna, grek- och latinläraren lektor Bergman, hon kallade honom så, och hade honom i grekiska, jag hade honom i latin och i verkligheten hette han Svenberg …

forts i del 5.

Gymnasiet del 3

 

… och i engelska hade vi Uddbom, han var studierektor och den som satt ihop det otroliga schemasystemet på ett enda stort obegripligt papper, borde alltså ha skällt på honom för det eller åtminstone tyckt illa om honom men han var otroligt fin att ha, satt i katedern och berättade om författare och böcker och hela världen öppnade sig för oss, han var stor och lite rund och hade bångstyrig lugg som alltid åkte ner framför ansiktet på honom och som han föste undan och han påminde lite om Oscar Wilde med det där håret, och det var antagligen han som tog dit den engelska teatergruppen som framförde The Importance of Being Earnest på skolan, en jordbävning till upplevelse för mig, den första teater jag såg i mitt liv, I think I’m going bunburying again, sa jag för mig själv, i andanom nibbling på en cucumber sandwhich …

forts  i del 4.

Gymnasiet del 6

… på rasterna var man inte liten så man kunde springa omkring och leka utan stor så man måste stå där och prata bara och därför stod jag där utan att prata fast man kunde ju låtsas att man fått nånting på rocken och liksom gnugga bort det men man hade aldrig fått något på rocken så man tittade intresserat på en ekorre som inte fanns där eller som den ultimata utvägen kunde man nonchalant kasta en blick på armbandsuret och lätt harklande ursäkta sig med att man tyvärr hade ett tåg till Orientexpressen att catcha eller också det ännu mer ultimata att svimma rakt av och bara höra någon som i ett avlägset brus i vintergatan vad tog det åt Göran svimmade han nä nu ringer det vi måste in och då kunde man liksom i förbigående resa sig och följa med in efter att man diskret borstat av sig lite med hjälp av en passerande ekorre till vilken man räckte biljetten till tåget till Orientexpressen till tack ithy bottenlösa äro alla våra eftergifter till genansen …

forts i del 7 (sista delen).

Gymnasiet del 5

 

… och så Svenberg förstås, min stora idol i gymnasiet, latinrummet var lite avsides i skolbyggnaden och den som där inträdde hamnade i en annan värld, vithårig och rak i ryggen som en brittisk överste steg Svenberg in i klassrummet, la portföljen på katedern och såg på oss, så det här är H1?, och jag fick lära mig deklinationerna och vi skanderade och det var knäpp tyst på hans lektioner och han lärde oss Rom genom att visa diabilder som han själv tagit där, ta ingen notis till figuren där till vänster sa han och det var ju han själv i upprullade ärmar, vilken otrolig lärare och det var de puniska krigen och framför allt poeterna Horatius och Catullus odi et amo, quare id faciam fortasse requirus, nescio, sed sentio et excrucior, jag älskar och hatar, varför jag gör det, kanske du frågar, vet inte, men jag känner det och korsfästs, jag minns fortfarande hur han kröp ihop när han sa det sista excrucior … 

forts i del 6.

Gymnasiet del 7

 

… och stod jag i korsningen Wergelandsgatan-xgatan och tittade mot läroverket var det som en paradgata ledde upp mot portarna och jag vände mig om och gick mot tunnelbanan och gick förbi den mot Blackebergsskolan där jag bara gått på simning och hemkunskap och gick uppför slingertrappan till torget med Kaskad och de tre fontänerna och tunnelbanan som stack upp sitt stora huvud av glas och luft och borta i hörnet var Stubben som jag bara har pinsamma minnen av för jag vågade bara in där en gång, Gomer och Lannby satt som vanligt därinne i smatten till höger och jag satte mig liksom i närheten, både klasskompis och en som råkade gå förbi, Hey Jude klingade från jukeboxen och i den kunde jag vara i och Gomer sa att han kunde såga av sig ena armen för att få träffa John Lennon och jag var redan itu, en hel och en halv och Helan bröstade upp sig åt mig och Halvan var krossad inuti.

Sånger från HAL

1. Intro

har länge velat skriva det här
och kalla det sång
kompanjonskap och eldvakt 

precis som det var
men inte utan omsvep
och passande mask

verkligheten kan inte
få bestämma allt

en skopa musik
en skopa mystik

vi bröder av det bleka berget

och kameler av sirocco blues

när allting ändå
var flyktigt som en dröm



2. Waldenbrog

alla vi fyra träffades inte där
du och jag var redan polare
vi kom från Södra
och bodde med bara
en basketplan mellan

i Östra Slutet gick vi runt
med ett rimmat dokument
från våra händer

det var väl Chimborazo
och Cotopaxi vi sökte

Waldenbrog -

litet getskägg
fylld av idéer
med barré och plektrum
ströp du fram
guld ur gitarrens hals



3. Julius

det var Öznavi och jag
längst fram satt vi
vid elden
som Julius höll brinnande

Julius la på en vedklabbe
med oden från Rom
den här historien
sa han
och menade meningen
med människan

vi intonerade
terra terram terraa
o lord
sjung in evighet i mitt hår

så tittade han plötsligt på oss
sover ni bra om nätterna?
en rask promenad gör gott



4. Öznavi

vi träffades i HAL
och det var vi två
i glesa leden kring
elden
från Cato och Hannibal

på den gamles axlar
satt vi och såg
så vitt

vi var
tysta i mörkret

Öznavi -

polisonger och ring i öra
du kom från brokiga
stigar
Winwoods giftiga riff
och Sacre Coeur



5. Örnblom

det var morgonsamling
och Örnblom höll
hårt i balustraden
högt över oss

vi alla från de olika
lägereldarna

våra huven var tunga
men han talade milt
sen steg en psalm i HAL

o lord
sjung in evighet i mitt hår 

o lord o lord
sjung in evighet i mitt långa hår 

lite morgonsol i oss
och så gick vi stärkta ut i dagen



6. Lallander

jag minns en början på nåt du skrev
the king of Zor
he called for war
and the king of Sam
he answered
sen cruisade vi runt efter kungadömen
inom oss

ljugarbänk vore lögn att säga
i så fall sutte jag
väl själv och skrev med
tårna på samma bänk

Lallander -

du sträckte cigarett
världsvant
och berättade om länderna över haven
där bara
drakar betade i molnen



7. Smidjemarck

med lätta vingslag landade
Smidjemarck
och runt hennes lägereld
fylkades många

med en stor säkerhetsnål
fäste hon oss
vid ord och hemligheter
ryska svenska tyska engelska
Tjechov Lagerlöf Kafka Orwell

se staren se staren
sa hon och log

bevingade berättelser
bokhandlare och bibliotek

vi tog allt det där för givet

det ska man inte göra



8. Oas

det var Waldenbrog, Öznavi, Lallander
och jag

fyra kors- 
ande steg i sanden

eller bara
början på den vida
arabiska öknen i oss
som dadlar smakar och
en hundraårig hand

o lord
sjung in evighet i mitt hår 

o lord o lord
sjung in evighet i mitt långa hår 

o lord o lord o lord
sjung in evighet i mitt långa hår av äntligen