Sång efter Tage och Tegnér

Det var ju på det sättet att Esaias Tegnér skrev en 22 strofer lång dikt "Sång den 5 april 1836 (om den gustavianska tiden) och Tage Danielsson gjorde 1967 ett slags pastisch på den i "Det eviga" (om Rydbecks tid, radiochefen på 50- och 60-talet).

Nu har jag tagit stafetten vidare och skrivit en liten nutidshistoria på motsvarande sätt. Både Tage och jag använder Tegnérs rimmönster, men dikterna är kortare, Tages har 13 strofer och min har 12:


Sång efter Tage och Tegnér

Först var det en sång av Esaias Tegnér.
Så fortsatte Tage Danielsson detta.
Sen dess är det klart att det hänt lite mer
som jag tycker det vore idé att berätta.
Två bakelser var de, med ros och extra allt på.
Och rimflätning också. Finfina grejer.
Tegnérs kom 36. 1800 alltså.
Sen Tages 67. Ja, 1900 alltså.
Och det här plitas ner typ nu om man säger.

Han är kameleonten i popens historia.
För hans ombytlighet vill man bara tacka.
Både sammetsstrupen som sjöng för Victoria
och Masen av ooga ooga tjacka.
Svepte badrockar om oss i sommarens hetta
och var knappt 27 när han fick sitt livs
stora låtgenombrott med en Billboard-etta.
Även andra från Sverige har lyckats med detta.
Som Roxette och ABBA. Men först var Skifs.

Andlöst vi ser hur den bilder förmedlar,
en blänkande televisionsapparat.
Musiken är skivor man köper med sedlar,
i svang är nu vajert, frisörska, kamrat
och Beatles är förband till Trio me´ Bumba.
Alla barnen på lekis heter Karin och Anders,
i Engelska parken dansar Thörnqvist rumba
och kungen får puss mitt på munnen av Tumba.
I den folkhemsepok som är Tage Erlanders.

Två sporter som vi var bäst i. Fordom.
Han slog mot garageport och blev nr 1,
fick McEnroe till en och annan svordom
och Wimbledontjejer att tjuta i falsett.
En tennisgud med Buster och pannbandfrilla.
Sen kom Tärnabysfinxen i luva och pjäxor.
”Där startar Ingemar! Inte grensla! Inte trilla!”
Under andra åket stod Sverige stilla.
Björn Borg och Stenmark. Våra stora 56:or.

Det svenska språket! Du ärans och hjältars tunga!
Obönhörligt ser vi dig utvecklas,
slurpa i dig influenser från de unga.
Språkpoliser står inte ut. Äcklas.
Men språkets jobb är riva ner fördämningar.
Grymt är ju fett och sjukt nu. Liksom najs.
Jag minns det steg ur skiffelns lämningar
en ordkonstnär renons på hämningar.
Robban. Som ensam fyllde Globen. Twice.

Säg VM 94 och alla skiner upp.
Vilken sommar! En magisk och het en,
när Tommy lät hela sin landslagstrupp
ladda upp med Boye, poeten.
Och länge får det letas
för att hitta större succé.
Förutom när det nätas
från halva plan med bicicletas
utav Zlatan, Sveriges Pelé.

Det osvenska, hör vi dem ropa,
måste vi ta itu me´.
Men invandrare är vi allihopa,
ja´ me´ och du me´.
Fast storsvenska slagord är opportuna
blott Sapmi var en gång fosterländskt.
Befolkningens ögon var arabiskt bruna
och långt innan stenarna fått en runa
var samiskt ett annat ord för svenskt.

Me too är skylten att nu är det stopp
för inställningen sedan urminnes tid
att bara ta för sig för den som har snopp.
Firma Snille & Smak drogs nu med härvid.
”Va? Ska pöbeln få smäda en kumpan till oss!”
Då vällde kritik in från stora och små.
Stol 17 knarrade ”ge f-n i oss”,
gick till pressen och stack kniven i Danius.
Ack ademien bara dog där och då.

Du är den ende som tappade kjolen
och Europa tappade hakan, Lill.
Håkan H trollar fram ur sin hatt i solen
Sven-Ingvars, Jerka och Veranda-Jill.
En sång kan få sorgen att släppa sin lie,
i stämmorna ligger vår demokrati,
kanske slagen till marken men uppe på nie.
Fråga Hasse & Tage och Mikael Wiehe.
Och i regnbågen står Tomas Andersson Wij.

Där ligger ett skimmer över internet,
fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill,
men när allt står på spel är det inte lätt
att förstå vad kanalen ska tjäna till.
Alarmerande bilder betraktas som tjat.
Det går en gäspning runt sammanträdesborden.
Då satte sig en flicka vid ett plakat
och uppmärksammade vårt döende klimat.
Det var med Greta vårt namn flög över jorden.

Här är studiopublik och ett nyinsatt program
som handlar om nationens gamla plåga.
För nya krya vittnen har nu åter dragits fram
och journalisten Kvartoft har en fråga
till Professorn av buset och batongerna.
”Vad tror du mordet får för lösning, GW?”
”Det är väl att den göken känner ånger, va
och hoppar själv ur Palmegruppskartongerna”.
Då vaknar jag och knäpper av min teve.

Idyllen som kom av sig. Nu ser tyvärr jag ett
land som av det öppna bittra hatet bombarderas.
Sverige är inte avlångt, det är isärdraget.
Sökes: en som inte skiljer mellan vårt och deras.
Det finns en sån. Som visat tusenfalt
att inkluderande gör själen evig.
Ur vår historia träder en samlande gestalt.
Ett hjärta som hette Lill-Babs gick igenom allt.
Är du kär i mig än? Ja de e vi.