Sagan om Island

En ung engelsman i teve, tårarna strömmande, ”I´m so ashamed!” Folkomröstningen igen? Nej, EM-fotbollen.

England förlorade med 2-1 mot Island i åttondelsfinalen och åkte ur EM. England hade haussats som ett av de segertippade lagen i turneringen. Bara wishful thinking det där. Englands fotboll är bara klubblag. Som landslag har de inte varit stora sedan 1966, då de vann VM hemma. Ett halvt sekel sedan alltså. Därefter har de snabbt åkt ur turneringarna, ett halvdussin gånger har de inte ens tagit sig dit.

Men England? Med 1,5 miljoner registrerade fotbollsspelare! Mot Island? Med en lilleputtbefolkning på 320 000! Har de ens 11 st fotbollsspelare?

Ja, England tyckte nog att islänningarna var fler än så. Överallt en engelsman sågs med bollen på plan hade han tre islänningar omkring sig. De isländska spelarna var mindre välavlönade än de engelska, men i gengäld mer vältränade. Hade kondis och organiserat samspel. Snodde helt sonika bollen från engelsmännen och gjorde ett mål fler än de gjorde. Vilket låter lite som spelets idé.

Så den unge engelsmannen i teve, han behöver varken vara chockad eller skämmas. Island har helt enkelt ett bättre landslag än England.

Island skrev fotbollshistoria redan genom att kvalificera sig till EM. Det hade landet aldrig gjort förut. Och första matchen 1-1 mot stjärnspäckade Portugal blev en skräll. Nästa match mot Ungern skulle Island ha vunnit med 1-0 om de inte gjort självmål, så det blev 1-1. Den tredje matchen, mot Belgien, det lag som många tippat som EM-segrare, vann Island med 2-1. Det var den verkliga sensationen i turneringen och lilla Island vidare till åttondelsfinalen.

Där de återigen vann.

Och därför spelar kvartsfinal i sitt första mästerskap någonsin. Nu på söndag den 3 juli mot värdnationen Frankrike.

Och där har vi ju en svensk också! Hurra! Lite strålglans från Island spiller över på det tilltufsade Sverige. Förbundskaptenen Lars Lagerbäck! Nu en mytisk figur i denna Islandssaga, med helrakat ansikte och exotiskt efternamn. I bjärt kontrast mot alla spelarna som har yvigt vikingaskägg och heter nåt på son. Gudmundsson, Bödvarsson, Arnasson.

Och Lagerbäcks pokerfejs! Helt orörligt ansikte, förutom det guppande tuggummit. När Island gör mål ser man hur tuggandet ökar något i frekvens, ett säkert tecken på att hans inre genomgår explosioner av glädjefnatt.

Vad händer med Lars Lagerbäck om Island vinner även mot fransmännen och går vidare till semifinal?
Får han en egen staty i hörnet mellan Snorre Sturlasson Street och Skallagrimmsgattu?
Mycket möjligt.
Byter han namn till Larsur Lagerbäcksson och anlägger helskägg till midjan?
Högst sannolikt.
Men slutar han tugga tuggummi?
Helt uteslutet.

.

Styr Britannien?

EU-flaggan har vi halat.
Folket har talat.
Visserligen sa
16 miljoner ja.
Men det räknas ej.
För vi var 17 som sa nej.
Och ingen sida inhöstade
de 13 som aldrig röstade.

Vi är befriade äntligen!
Ehh ... to do what, egentligen?
Ja de va liksom typ mer sexigt
att rösta Brexit.
Grejen var att vi allihopa
drog iväg från Europa
i en fart.
Men vart?


.

Var hos tandläkarn i dag

I dag var jag hos tandläkarn. Hos käftis som man sa när jag var liten. Ett litet kaxigt namn som man slängde sig med för att känna sig mindre harig. För man blir rätt liten när man stiger in hos tandläkaren. Är det doften? Lukt av eter? För de patienter som svimmat?

När man sitter där i stolen. Ingen väg ut nu. Tänker på Rolf Wesenlunds sketch. Han svängde lite lätt med borren framför patienten. Volvo är en italiensk bil! Eller hur? När man ser sköljkoppen framför sig, uppsamlaren för allt som ska strömma ur munnen, ju rödare desto mer man tjurigt vidhållit att Volvo skulle vara svenskt. Självklart är det italienskt. Sydnorskt. Eller serbokroatiskt, från Övre Volta, vadsomhelst, bara ta mig härifrån.

Numera får man se tänderna på teve när de röntgat och haft sig. Hon pekar och berättar. Håret reser sig på en. Har man allt det där i munnen? Jag försöker ta in det hon säger. En gammal dam? Har jag en gammal dam i munnen? Ja, det måste vara från Södra Ängby då. Där gick jag ju. Käftis var längst ner i källaren tror jag. Antagligen för att skriken ska hinna tunnas ut när de stiger uppåt och inte gå att identifiera att de kommer från en åttaåring.

Och tandläkarn då, jag försöker minnas, ja hon var ju en gammal dam, nästan 23 och ett halvt om inte äldre, hon kanske klättrade in i munnen för att skydda mig från Karius och Baktus. Så måste det vara. Och hon har suttit där ända sen dess. Jag vet ju precis hur det går till därinne. Har sett det på film. Karius och Baktus skrattar och ser elaka ut, skyndar sig in i tanden och stänger dörren innan den långa tandborsten dyker upp över tandtaken. Tills en gammal dam från källaren i Södra Ängby överlistar dem, kastar ut dem och själv flyttar in.

Så är det alltså, tänker jag och skulle ha nickat bekräftande, om jag inte hade haft dessa klämmor och gurglande sugtänger i munhålan där jag ligger tillbakavräkt i tandläkarstolen med en stark lampa i ansiktet. Nu byter jag till en större borr, så det kanske kommer skaka lite, säger tandläkarn nu.

Skaka lite? Jag blir lite förvirrad. Det är ju ljudet av borren som är det värsta. Ljudet som kommer närmre. Jag kvicknar till. Märker hur det som kramar stolskarmarna är mina händer, de skakar lite, när jag lossar dem. Precis som hon sa, farbror doktorn.

Jag fick inte nåt bokmärke när jag gick, så jag måtte inte ha varit så duktig.

.

Regelöversyn så det kirrar sig

Det pågår en tävling i Frankrike där en massa karlar sparkar på en boll. Meningen är ju, har jag hört sägas, att bollen ska tofflas in i motståndarnas mål på något sätt. Det händer ganska sällan i den pågående tävlingen, har jag märkt.

Om det blir något mål i en match är det i slutminuterna eller på övertid. När försvararna blivit trötta och missar i markeringarna. Som en boxare som hänger på repen i elfte ronden och knappt orkar hålla upp handskarna för att skydda sig.

Men det är orättvist att jämföra dagens fotboll med boxning. Den är mer lik ishockey. Förut var det fulaste man kunde göra i en fotbollsmatch att gå med dobbarna före. Det är peanuts i dag. Nu kör man med kroppstacklingar. Särskilt när man springer ikapp med bollen. Själva bollen är då mindre viktig. Huvudsaken är att motståndaren åtgärdas. Att ha med sig något tillhygge när motståndaren åtgärdas, som kulhammare eller spikklubba, är dock inte tillåtet. Än.

Influenserna från grekisk-romersk brottning är också tydliga. Omvänt livtag är populärt hos backar som inte hänger med i straffområdet. Det är tjusigt när sporterna lånar av varandra så här.

Men måltorkan är ju en lite besvärande omständighet i en sport som liksom går ut på att det görs mål. Vad kan de få målen bero på? För dåliga anfallare eller för bra försvarare? För litet mål eller för stor boll? För många spelare eller för stor plan? Eller för få bollar helt enkelt, kasta in några fler?

Nej, stora regeländringar tror jag inte på. Bara några små justeringar. Så här.

1 Varje halvlek börjar med en straffläggning för båda lagen.

2 Om matchen slutar 0-0 blir det ingen poäng för något av lagen. Vitsen med spelet är ju att göra mål, gör man 0 mål så blir det förstås 0 poäng.

3 Om man rör vid en motståndare med händerna blir det frispark. Spelet fotboll ska kunna utföras av helt armlösa människor, möjligen undantagandes målvakterna.

4 Gult kort avskaffas, fjompigt att varna först, det blir rött kort direkt.

5 Domaren blåser när nåt ser skumt ut, tittar på kamerareprisen och dömer efter det. I dag får hela världen se vad som hände via reprisen utom den som ska avgöra det, domaren.

6 Att nicka bollen förbjuds, det där kan aldrig vara nyttigt för hjärnan, och det heter ju inte huvudboll.
Bära huvudhjälmar då? Är nog ingen lösning. Sådana kommer snabbt materialtillverkarna att utveckla till effektiva mordvapen vid kamp om bollen i luftrummet.

Ja, de sex små punkterna tror jag räcker för att det ska kirra sig.

Eller också kan man hoppa över de första 85 minuterna och börja matchen när det är 5 minuter kvar. Det är ändå först då målen görs.

.

Ticket to ride

rida rida ranka
prinsessan heter Blanka
i bugning hälsas drottningen
hon är från Elsass-Lothringen
tar fram
en kam
och kammar blonda hjässan
på lockiga prinsessan
och kammar ur all honungen
som droppar ner på konungen
men lite kladd i tronen
det hör till traditionen
och detta hade inte hänt
om landet haft en president
nä vore illa värre
för han skulle
bara spilla värre
om han spulle

.

En kärra i irrande land

Första matchen i EM är avverkad. Vi mötte det svagaste laget i gruppen och vi måtte ha tyckt synd om dem i första halvlek. För vi lät dem få bollen hela tiden. Så där som pappan eller mamma gör när han/hon/hen spelar med sina telningar. Och i andra halvlek var det nån som hette Hoolihan som fick bollen och det är klart att vi inte gick för nära då, en huligan, bäst att passa sig, och då fick irländarna sitt tröstmål.

Och de blev jätteglada. Och det är bra. Man ska glädja människor. Irländare särskilt. De har ju haft de där dåliga potatisåren och allt. Efter matchen var det många i utländsk press som rackade ner på oss. De förstod inte att vi maskerade formen för att invagga de andra lagen i säkerhet

”Ni hade ju inte en enda spelare som var bra” hojtar de i den utländska pressen. Hade vi visst, den där Ciarran Clarke, där fick ni så ni teg, såg ni inte hans snygga nickmål till 1-1? Då påstår de att han var irländare också. Antagligen för att det är lite småknepigt att uttala namnet. Kärran kanske? Kärran Clarke. 

Men uttalsutmaningar har vi minsann i vårt lag också. John Guidetti. En del tycker att han heter Gujdetti. Andra kör med Gudetti. Själv säger jag Gidetti.

Visserligen blev det 1-1 av nån anledning och Italien slog Belgien med 2-0 i andra matchen i vår grupp, men jag tycker att vi kan räkna genrepsmatchen i stället när vi slog Wales med 3-0. Och då är det vi som leder gruppen. Wales, Irland, det är ju ungefär samma sak, ingen som vi märker.

Nåt som alla märkte var dock att Sverige fylldes av en väldig energi när Irland gjorde 1-0. Källström började passa till svenskar i stället för till irländare. Och de andra svenskarna tänkte att tja vi kan ju pröva det också. Det var som om krampen att motståndaren inte fick göra mål, släppte när motståndaren gjorde mål och det var mycket roligare att spela nu när vi låg under med 1-0.

Och det var ju också då som Forsberg elegant väggspelade med Guidetti som hittade Zlatan som kom loss på vänsterkanten och gjorde ett inlägg som Kärran mötte perfekt på pannan och 1-1.

Kan bli ett fruktat anfallsvapen mot Italien på fredag, radarparet Zlatan och Kärran.

Men så är det det här med Andreas Isaksson. Han är ju väldigt reaktionssnabb och kan rädda många skott från italienare. Oroväckande. Hamrén lär dock ha en lösning. Vi kommer att spela utan målvakt hela matchen. Så att vi får ännu större möjligheter att fyllas av en väldig energi.

.

Nationalsången med rätt text

En stämningsfull nationalsång på Skansen den 6 juni. Intro med Janne Schaffer med sprakande röd gitarr. Underbart! 

Nu vill jag ju inte komma och dissa nåt så här i efterhand, men de missade ju lite i sången. Sjöng helt enkelt fel text på de första tre raderna i andra versen. Men det är ju förlåtligt, de kanske helt enkelt glömde bort att jag hjälpte Richard Dybeck med de där tre raderna, så att de ligger rätt i munnen. Och hjärnan. Och hjärtat. Det är ju så mycket info överallt. Jag förlåter dem.

Men för att det inte ska upprepas nästa gång det ska du-gamla-du-fria-sjungas, t ex i fotbolls-EM i Paris, så får ni här Nationalsången med dess rätta text. Passar bra till röd gitarr också.

Du gamla, du fria, du fjällhöga nord,
du tysta, du glädjerika sköna.
Jag hälsar dig, vänaste land uppå jord,
din sol, din himmel, dina ängder gröna,
din sol, din himmel, dina ängder gröna.

Jag älskar dig, blågula avlånga land
som du älskar friheten på jorden
och räcker åt jordklotets människor din hand.
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!

.

Äta fågelmat? Kittlar dödsskönt i kistan!

Nu är verkligen säsongen inne. Inte för grillning, menar. Jag tänker på jordgubbarna. Äter själv mycket av dem nuförtiden. Så var det inte förr. Alltså när jag var en tvärhand hög.

I trädgården på landet hade vi jordgubbar. De var alltid liksom mosiga och ätna på av fåglar. Mormor satte upp såna där plastskydd, långa band som las över över fårorna i jordgubbslandet. Skulle blänka när de gungade i vinden och skrämma bort fåglarna. Det funkade dåligt. De kom ändå. Kraxade antagligen till varann: grabbar å tjejer, nu har mormor lagt på platsskydden på jordgubbslandet, så dom börjar nog bli mogna nu, vi drar dit och krubbar lite.

När dom kom flygande, schasade jag inte bort dom. Det var dom som schasade bort mig. Dom var stora som hus. Det var kråkor mest. Eller om det var skator. Vilketdera som är störst.

Vi köpte inga jordgubbar i Noret. Varför skulle vi det? Vi hade ju själva. Som efterrätt oftast, blev det. Skulle ätas i runda tallrikar med mjölk till. Där simmade de i det vita, de mörkröda saggiga fågelbitna bären. Det som var mosigt och ankommet och fågelätet var väl bortskuret innan av mormor, men inte allt sånt förstås, då skulle det ju inte bli nåt kvar.

Så var jordgubbar för mig förr i ti´n.

En himmelsvid skillnad mot i vuxen ålder, då man bara går in i en affär eller till ett torg och helt enkelt köper sig en kartong gubbar, eftersom man som tur är inte äger något jordgubbsland. Plötsligt blir det läbbiga ljuvligt. Som bär nedsinglade från himlen.
För att inte tala om nu när jag bor i Varberg. Himlen får en extra himmel över sig då. Inget behöver kastas eller skäras bort, mjölk behövs inte, och inte socker. Hur kan något vara så gott? Ja, de är väl härifrån, gubbarna, gissar jag. Lokalodlade.

Jag ser mig själv en tvärhand hög i mormors kök på landet. Hon var så glad när hon serverade de där gubbarna. Kom ju från egna trädgården. Och det mesta fågelätna var ju bortskuret, ja en del i alla fall. Och jag ba ”Äta fågelmat?” Och hon ba ”Visst, kittlar dödsskönt i kistan”. Nä, jag tyckte ju om min mormor. Så jag sa nog inget, bara rös och åt upp sörjan.

Mormor åt förstås och tyckte det var gott. Men så var hon av en annan beskaffenhet än jag. Strömming t ex. Jag benade och benade, la upp de små nålarna i en ring runt tallriken innan jag vågade mig på att äta. Mormor, hon stoppade in fisken hel i munnen och liksom drog ut ett skelett. Typ.

Av en annan människobeskaffenhet än jag, helt klart. Jag tror inte ens hon var livrädd för igelkotten, som jag var när jag gick ut till komposten för att tömma slaskhinken.  

.

   

En dag när jag kände mig kall

tidens vingar vad ni viner

solen sjunker med ett plupp
snark och sen så går den upp
en gul sekund för oss och skiner

tiden svingar svisch förbi
och suger oss mot hålet
det dunkla ändamålet
med all vad vi står i

där valsar värsta snubben
tick tack på klyvarkubben
här kutar kutiga gubben
zick zack på samma kubbe

vart än du pekar finger åt
är det håll jag springer åt

hur jag än må möda mig
så ska du bödel döda mig
däruppe glimmar bilan
ett hugg från sista vilan

- - -

Så skrev jag för länge sen
en dag när jag kände mig kall.
Patetiskt? Tja. Än sen?
Det rimmade i alla fall.

.

Kulan i luften

Vi slog Wales med 3-0.

Ja, ”slog” låter lite brutalt. Det heter bara så i fotboll. Vi vann, kanske man kan säga helt enkelt. Med 3-0. Och ”vi”, ja det heter ju så, just jag deltog väl mer passivt framför teven. Men det svenska laget på planen sprang och sparkade på ett osedvanligt bra sätt denna dag. Inte bara Zlatan var magnifik.

Vi började inte första halvlek som vi brukar med att vara jätterädda för bollen, med en fortsättning i andra halvlek där rädslan visar sig vara välmotiverad eftersom vi blir av med bollen så fort vi får den och då blir vi jättearga och fäller motståndarna och då blåser domarn och då protesterar vi osv.

I stället anföll vi glatt, passade till svenskar och sköt på walesarnas mål när chansen dök upp. Märkligt. Verkar som om någon sagt till laget innan matchen började, att den där bollen ni ser där, den e inge farlig och spelets idé är att ni ska sparka den mellan stolparna i motståndarmålet.

För så gjorde vi. Tre gånger. I detta sista genrep inför EM i fotboll om någon vecka.

Det ligger förstås i farans riktning att tankar flyger iväg till det där heta VM:et där vi grävde brons i USA och hyllningarna aldrig ville ta slut i Rålambshovsparken. Dock: hold your horses. Många tuvor finns. Skador om inte annat.

Och Isaksson fick ju gå ut skadad! Hur ska han kunna ersättas, om det var nåt allvarligt? Målet har ju alltid vaktats av Andreas Isaksson. Man har inte hört talas om nån annan landslagsmålvakt de senaste 38 åren. Det finns nog ingen. Varför spela målvakt? Det gör ju Isak.   

Det lossnade på alla håll
när Emil Forsberg gjort 1-0.

Passningarna satt som lim
på Olsson, Sebbe, Berg och Kim.

Medan walesarna de stackarna
alltid fastnade på backarna.

Alla offsidefällor dom gick i!
Tack, Granqvist och Lewicki!

Publiken vällustigt njöt i vrål
när Mikael Lustig sköt i mål.

Sen kasta´rom konfetti!
3-0 av John Guidetti!

Vi har ett lovande team, jovisst,
med spets i Ibrahimovic.

Nu börjar säkert många yra
om 1994.

Men glöm en repris på Rålis.
Vi fick ju en skadad målis.

.