Under en promenad i Varberg kommer jag till Drottning Blankas plats. Det är en liten trekant med gräsmatta på, några bänkar och några buskar. Inklämd mellan Ringvägen på ena sidan och ett stort hål i marken på andra sidan. I hålet kommer det att byggas hus med hyreslägenheter.
Eftersom ingen är och jobbar i byggarbetsplatsen nu är det stilla och tyst här så jag sätter mig på en av bänkarna som finns i buskarna. Där är också en liten skulptur av en sittande kvinnofigur. Vad är det? Drottning Blanka själv? Jag läser på sockeln, lite bortnött är texten men det står "Askungen". Jaha. Vem kan ha gjort den? Namnet står nog under, men svårt att se, jag får nästan gå in i busken och böja mig så ryggen knakar. "Stig Blomberg" står det.
Sitter man på en bänk med lite fåglar kvittrande runt en och man har namnet på en skulptör, ja då tar man fram mobilen och googlar. Ja, säger nätet, en skulptör med det namnet har gjort en staty med det namnet. Nej, den står inte här i Varberg, utan i Skövde, närmare bestämt Barrstigen 2, sedan 1951-52. Jo, säger ett annat ställe på nätet, den står på Drottning Blankas plats i Varberg sedan 1950. Vilket låter sannolikt, eftersom det är där den står.
Skumt. Det där med Skövde. Och årtalen. Men det är ju också lite skumt med statyn. Varför Askungen? Lite ologiskt. Att drottningen Blanka har en plats här är dock helt logiskt. Hon var gift med kungen Magnus Eriksson på den tid då Varbergs fästning var ett slott. Då snackar vi mitten av 1300-talet.
Askungen hittade ju också ett slott i och för sig, men hon har ju nackdelen att hon aldrig funnits.
En människa som går förbi här och ser vad platsen heter och ser en liten staty tror ju förstås att statyn föreställer just Drottning Blanka.
Så jag tycker att någon duktig skulptör gör en sådan staty och ställer här. Askungen kan man väl frakta tillbaka till Barrstigen i Skövde.
Bredvid den statyn av drottning Blanka tycker jag samtidigt att man kan sätta en skylt med den där dikten jag skrev om henne för något år sedan. Den går så här.
Drottning Blankas plats
rida rida ranka
till Belgien och Blanka
och friaren var trevlig
för hon var söt och grevlig
i Norden är vi panka
som Magnus sa till Blanka
men kungen fick sin maka
och bjöd på pepparkakaEftersom ingen är och jobbar i byggarbetsplatsen nu är det stilla och tyst här så jag sätter mig på en av bänkarna som finns i buskarna. Där är också en liten skulptur av en sittande kvinnofigur. Vad är det? Drottning Blanka själv? Jag läser på sockeln, lite bortnött är texten men det står "Askungen". Jaha. Vem kan ha gjort den? Namnet står nog under, men svårt att se, jag får nästan gå in i busken och böja mig så ryggen knakar. "Stig Blomberg" står det.
Sitter man på en bänk med lite fåglar kvittrande runt en och man har namnet på en skulptör, ja då tar man fram mobilen och googlar. Ja, säger nätet, en skulptör med det namnet har gjort en staty med det namnet. Nej, den står inte här i Varberg, utan i Skövde, närmare bestämt Barrstigen 2, sedan 1951-52. Jo, säger ett annat ställe på nätet, den står på Drottning Blankas plats i Varberg sedan 1950. Vilket låter sannolikt, eftersom det är där den står.
Skumt. Det där med Skövde. Och årtalen. Men det är ju också lite skumt med statyn. Varför Askungen? Lite ologiskt. Att drottningen Blanka har en plats här är dock helt logiskt. Hon var gift med kungen Magnus Eriksson på den tid då Varbergs fästning var ett slott. Då snackar vi mitten av 1300-talet.
Askungen hittade ju också ett slott i och för sig, men hon har ju nackdelen att hon aldrig funnits.
En människa som går förbi här och ser vad platsen heter och ser en liten staty tror ju förstås att statyn föreställer just Drottning Blanka.
Så jag tycker att någon duktig skulptör gör en sådan staty och ställer här. Askungen kan man väl frakta tillbaka till Barrstigen i Skövde.
Bredvid den statyn av drottning Blanka tycker jag samtidigt att man kan sätta en skylt med den där dikten jag skrev om henne för något år sedan. Den går så här.
Drottning Blankas plats
rida rida ranka
till Belgien och Blanka
och friaren var trevlig
för hon var söt och grevlig
i Norden är vi panka
som Magnus sa till Blanka
men kungen fick sin maka
*
bara 15 år ung
var hon gift med en kung
och rätt ofta vad vi förstått
höll de hov på Varbergs slott
kylan förmodligen jättesvår
men hon var drottning 30 år
och kultiverad och vaken
regerade hon med maken
*
hon lever kvar i namnen
gymnasiet i hamnen
och denna lilla park
vårt hej till en monark
det sägs hon går igen
ibland på fästningen
en grå men skön gestalt
från 1300 kallt
