Carl Butler

 
allt var väl inte en dröm
men jag var på jobbet igen
och utförde obegripligheter
och såg folk som inte var där
så det var väl på låssas
det var nån slags disk
och den skulle jag bakom
och när jag kommit in kom det
nån jag aldrig pratat med
och pratade med mig
du vet väl att tss tss tss
med handen för munnen
sen försvann hon i dimman

det var min sista dag så jag
skulle uppsöka Carl Butler
det var ett ärende bara han kunde
jag har alltid ett ärende i en
plastficka jag inte förstår
Carl Butler hur han kunde
jobba där är ingenting
drömmar funderar på
dessutom skulle han
också sluta den dan
och korridoren märkligt tyst av fåglar
han var mild och kunde allt
jag smög bort i ljusblåa skor

I den anslående förtvivlans palats

 
jag skulle vilja se ut som Errol Flynn
när han ser ut som Robin Hood
det rytande lejonets image
av det muntra upproret
mot pösmunkarna

du vet hur det är
vi har en värld utanför och en innanför huden
under det mumlande vita taket
kan varken motståndet eller skönheten sova

Sitting Bull pillar upp portarna
för Rucio och Rosinante
i det tysta stallet

så att de kan rida bort i den blå skymningen
Hopalong Cassidy och Gina Lollobrigida

och ekot tar hovarna genom natten

Mellan knallarna

 
du får gärna samla på mig
men vänta tills jag föds
du kan fläta mitt hår
som fåglarna gör
tills bössorna tystnar

luta med sommarhuvud
mot mina bokstäver
och se genom träden
hur jag kvi kvi
kvittrar för livet

jag är en vandrande vilse
som drakarnas blixtar
klippt itu
men såna finns inte
blixtar finns inte

finge jag vara
en bok under benet
på ditt skrivbord
så det inte vippar nåt
skulle mig intet fattas

Den siste gentlemannen

 
de rodnande rosorna vid barmen
kommer ur böljan den blå

eli når med tårna
och sväm bär till klippan
ett drypande halsband av korall

luftens mammor quittrar for ever taube

Jag är en svindlande man

vakna mitt i bräddfulla natten
å på dan ramla ut på gårn

tar in bläckfiskgumporna
och sätter dom i vatten
om det heter så
och sommarbuskar och oxar med talg 

en glada slumrar i blanka fjällen
och minns sina huggormar

jag skulle vilja vara en örn
med händer av många gräs
och vildhundsrynkande min
nos av garn

häll i bra ni
häll i koll kolli rrrrr

som i ljuvaste vilse mitt
bröst genom skogen
bara
honungs förvildade stämma

och solen och månen slår sina gula
armar om varann

vad kan man annat
än stöna som en höna
över vädret det sköna
som är du

Kuppjerk

 
jag är inte lessen
bara
stängd glittrar jag här

obegripligheternas
garn

i allting mellan tingen
slipar jag
en bok i bröstet

lilla söta fröken fräken
och integralkalkylens kammare