Svartvinbärssaft

Saft för mig förr var alltid svartvinbärssaft, inte apelsinsaft eller nåt, eller snarare var det svartvinbärssaft på landet och apelsinsaft i stan. Apelsinsaften var gul och stickig och fanns i knubbiga flaskor. Apelsinflaskan skulle man stoppa ner i en korg tillsammans med en filt som faktiskt också var stickig.

Sen skulle man gå ut och utnyttja att det var sommar och sol och att man var barn.

Där Stora Skogen började skulle man bre ut filten. Stora Skogen hette det för att den var obetydligt större än Lilla Skogen som låg alldeles bredvid. Stora Skogen försvann sen, höggs ner för att det skulle bli en kyrka där istället, som jag konfades i. Jag hade Harald Ohly som konfapräst i den där kyrkan som restes på marken av Stora Skogen där jag hade min stickiga picknick.

Harald Ohly var av den stränga och gammeltestamentliga sorten. Psalmverser har skrivits för att man ska lära sig dem utantill, varför har de annars skrivits? Jag kan tänka mig en scen därhemma hos honom.

Och så ska du ha noga klart för dig, min gode Lars, att det krav jag ställer på dig är att du går i mina fotspår och blir komminister som jag!
Men sonen lyssnade lite slarvigt och blev kommunist.

Och i morrn byter vi sommarmånad. Juni lämnar plats för juli som Stora Skogen för kyrkan. Ulf Lundell har nån gång sagt att han brukar kalla juni, juli, augusti för fredag, lördag, söndag. Varför inte? Fredig/juni har man ju ledigt utom i början, lördag/juli är det hur ledigt som helst  och söndag/augusti är ju ledigt fast mest i början för på slutet slinker tankarna iväg till måndagen/hösten.

Svartvinbärssaften tappade jag visst bort här, ser jag. Får väl återkomma om den på lördag.

.

Pragkvitto 6

Ovoce-Zelenina
Vitezna 534

den 7 juni kl 20:32
SB natural 0,5 l, kr 15,00
Ehrmann Grand Desser, kr 22,90
Ovoce & zelenina, kr 144,00
SOUCET: kr 182,00

Så lyder det sjätte och sista kvittot. Vad är nu det här? Ingen luddag och definitivt ingen lunch. På tiden kan det vara middag möjligen. Men vad är det för mat? Ser inte ens ut som  nån restaurang.

Javisst ja, det är ju det där! Den stora pulsådern för att överleva i Prag. Den lilla koreanska kvartersbutiken på Vitezna, till vänster om man kommer från Ujezd, vilket man ofta gör. Först ser det ut som en lagerlokal bara, med nästan jordstampat golv.

Direkt till vänster hallon, blåbär, jordgubbar. Och sen potatis, tomater, sallad, svamp, bananer, apelsiner och ananas. Och en massa annan frukt och grönt som jag knappt vet vad det heter. Allt fräscht, några tanter och farbröder som kilar runt och plockar fram och bort och håller snyggt.

Vatten och även starkare drycker än så. Och mycket är också i lösvikt. Ja, inte vattnet kanske. Det var nog det som fanns i den där halvlitern SB natural.

Längre in är det en lokal till, på tvären, ser mer ut som en vanlig livsmedelslokal, det jordstampade golvet är borta, konserver och kylvaror och bröd och sånt. Mycket och välsorterat på liten yta. Härifrån - och ertappandets rodnad på mina kinder - kommer nog den obehövliga men goda Grand dessert, med choklad och grädde. Proppfull med uppbyggliga vitaminer.

Tjackade upp mig för totalt 182 tjeckiska, sålunda. Inte ens 60 svenska. Man blir inte ruinerad i Prag.

Det där för 144 tjeckiska vet jag inte riktigt, jag var ju där flera gånger. Frukt & grönt? Nån baguette med god fyllning? Vet inte. Någon glass ser jag i alla fall inte på kvittot. För det vet jag vad det heter på tjeckiska. Smrzlina. Smaka på det ordet bara. Tjeckiskan är full av vackra ord. Ta ett vanligt ord som vårt kassa. På tjeckiska pokladna. Ungefär 3000 gånger vackrare än det svenska ordet.

Smrzlina utgör god tungövning, både när man äter den och uttalar den. Sex konsonanter i följd (z blir ju ts). Här slås det faktiskt av ett svenskt ord som har sju: punschskvätt. Fast det är ju lite fusk, det är två ord ihopkopplade. Och inte mycket till tungvrickare heller. Vi svenskar får ta till ramsor för sånt. Sax laskar i en laxask.

Hade de nån lax i den lilla koreanska kvartersbutiken? Minns inte, men det skulle de säkert kunna ordna fram i så fall. Med punschskvätt till, om så vore. Det var nog bara att fråga killen i deras pokladna. 

.

Pragkvitto 5

Jaha. Fyra kvitton upptagna ur glömskans plastpåse, vecken upprasslade och utslätade i bloggen, minnet memorerat och ihågkommet och pappersbiten riven och kastad. Och två kvitton kvar längst ner i påsen. Två? Bara två? Men gången jag var på Strahov då? Och fiket Breakfast? Och den där glasserian där det förut var massage av trötta Pragfötter?

Lugn, de minnena finns ju ändå kvar. De här två därnere i påsen kan vara sånt som håller på att sjunka in i glömskan.

Du har rätt. Jag skyndar mig lyfta upp det näst sista kvittot. Slätar ut det fint mot datorglaset och läser.

Green Factory
Narodni 18
9 juni kl 18:34
1x Caesar kure velky, kr 119,00
1 x Toma, kr 19,00
CELKEM, kr 138,00
tesime se na Vasi dalsi navstevu ...
Salad your life

Just det. En man lever inte av kött allena. Den här låg nästan vägg i vägg med Statyrestaurangen. Otroligt fräsch när man kom in. Inte jag alltså, utan restaurangen. Man gjorde beställningen längst till höger där. En Caesarsallad tack. De gjorde i ordning den medan man stod där och storögt tittade. Först alla fräscha ingredienser ihop, sen en knivvagga eller vad man ska kalla det, som de skar ihop allting med. Efter knivvaggans effektiva dans över salladen, hälldes det hela ner i en rund plasttallrik och sen caesardressing över och sen ihopblandningen och allt klart.

Betalningen gjorde man längst till vänster där.

De kunde serva hur många som helst nästan. En armé av käcka tjecker med knivvaggor, plasttallrikar och dressingblandningar och en som tog betalt. Kön av hungriga betades av snabbt. Och maten smakade gudomligt. Den här gången slog jag till med en flaska vatten också. Allt till det facila priset av 138 tjeckiska eller drygt 40 svenska. En god och mättande och nyttig middag för 40 riksdaler. Ja, vad ska man säga? Sallad är livet.

Eller tesime se na Vasi dalsi navstevu, som det heter på tjeckiska. För jag antar att det är det som det betyder det där sista. Om det inte är nåt annat de passat på att trycka där. Det kan ju också vara ”och glöm nu inte att ge lite dricks till personalen också, för det hajaru väl att de inte kan leva på de här låga priserna”.

Men de kanske har billiga hyror i det här landet som kompenserar.

En annan kväll minns jag att min middag bestod av en enda korv som jag köpte längre bort på Narodnigatan i en vanlig korvmoj. Men korven var typ en halvmeter lång. Och smakade nåt så otroligt gott. Och kvällen var ljum och jag hade en nyskriven dikt i fickan. Är det kvittot därifrån som ligger kvar i påsen, tro?

.

Pragkvitto 4

Oförtövat sträcker jag ner min hand i påsen och kommer upp med ett intet ont anande kvitto.

Manssons Danish Bakery & Cafe
Bilkova 8
11 juni kl 12:54
Meatball & Salad, kr 149,00
Tea, kr 45
subtotal, kr 194,00
HOTOVE, kr 194,00

Ett danskt bageri i Tjeckien där man ätit lunch, det är klart man kommer ihåg det. Det är mest Franz Kafkas fel. Jag hade just varit på Gamla Stans Torg och tittat på den mest överreklamerade turistgrejen i Prag, föreställningen med den astronomiska klockan. Råkar man blinka under föreställningen, missar man den.

Därefter snirklade jag mig utefter snirklande gränder till Franz Kafka. För han sitter plötsligt framför en, som staty på axlarna av en man utan huvud. Kafka pekar resolut med pekfingret rakt fram. Mot åskådaren. Det var en guidegrupp där just då. Guiden smattrade på om alla sätt man kunde tolka statyn på, pekandet, det huvudlösa. Jag tror Kafka skrattade lite i sin himmel då. Det huvudlösa är nog bara vi som stirrar på honom och låtsas förstå. Han pekar ju på oss. Pekandet var förresten rätt likt Kenneth Andersson. Målgesten i USA-VM 1994.

Jag gick förbi Kafka och in i gränderna bakom. Efter lite grändvims såg jag alltså det här danska bageriet på en gata som hette Bilkova. Var jag sugen på bakelse? Nej, men hungrig, det var ju lunchtid. Gick in och frågade herr Månsson själv som stod där, om han hade någon varm mat. Han var tjeck och förstod inte, så jag gick över till något mer internationellt språk än svenskdanska. Jodå, två varma rätter hade han. Valet var lätt. Citronkryddade frikadeller med potatissallad och rödbetor.

Jag njöt oerhört när jag satt vid ett bord utanför och tittade mig omkring på den lilla gatan medan jag väntade på maten. Här hade jag hittat detta undanskymda matställe, fjärran från de vanliga allfartsstråken. Alldeles efter att jag i förbigående djupanalyserat den staty av den gode Kafka som hittills trotsat världslitteraturens kritikerelit. Och frikadellerna var goda. Och téet synnerligen välsmakande.

Men när jag fick notan i hand, trodde jag inte mina ögon. Så jag var tvungen att gå in till dem och skälla ut dem efter noter, för att de hade mage att bara ta 194 tjeckiska för denna goda lunch. Det är ju bara 65 svenska, ungefär. Hutlöst.

Men jag lärde dem i alla fall - den andre var också alldeles tjeckisk och inte en gnutta dansk - två ord på skandinaviska innan jag seglade ut genom dörren efter att jag pröjsat. Jag hörde ut på gatan hur de de övade. Tack. Hej. Tack. Hej.

Det här var höjdpunkten på äventyret den dagen. Därefter gick det utför. Jag gick till Franz Kafkas Café, ett mysigt ställe där man kunde sjunka ner och ta ett glas öl i lite Kafka-aktig miljö, läste jag i boken. Nåt slags namnbyte var gjort i alla fall. Nu hette det Kafka´s Snob Food. Jag vågade mig in, men här fanns bara typ småmackor i steril miljö.

En servitör tog mig i alla fall under sina vingars beskydd, tog ut mig på gatan, pekade, därborta på Kolonial har de god öl. Som en kamel släpande sig mot en oas, gick jag dit. En orkan av prat mötte mig i dörren. Jag stack in huvudet, som tjuren Ferdinand på tjurfäktningsarenan ungefär. Alla satt uppspetade på smala cykelsadlar därinne! Jag drog tillbaka huvudet.

Från Kolonial blev det inget kvitto.

.

Pragkvitto 3

Har just sett allsångspremiären på teve. Blött värre. Men jag var aldrig orolig för den tappra publiken, Carola var ju med. Och inget regn vågar regna när hon står på scen.

Och i min kvittopåse är alltid sol. Har jag för mig.

Stoppar ner en hand i påsens innanmäte och dra upp ett sprattlande kvitto.

Den 13 juni kl 15:06
Restaurace kavarna Provozovna:
Narodni 16
Provozovatel:
Marjan Ivanoski, Konevova 211

Caj dle vyberu, kr 49,00
Pepsi Cola, kr 49,00
Gulas, kr 189,00
Palacinky s bananem, kr 89,00
HOTOVOST, kr 376,00

Jag slätar till det sprattlande kvittot så jag kan läsa det. Visst minns jag det här. Namnet på restaurangen visste jag dock inte (jag kallade den Statyrestaurangen pga statyn av en rolig gubbe utanför). Allt det där pratet ovanför själva beställningen är väl bara att det är ett fik och en restaurang och namn och adress på ägaren. Utom Provozovna. Så det är väl namnet på restaurangen, gissar jag.

Jag var på Narodnigatan, hade gått över bron och förbi Nationalteatern och gick in på Statyrestaurangen för att, ja ska jag ta en glass utanför kanske, nej jag går in och tar nåt kallt. Så jag gjorde det. En cola. Och medan jag satt där började det plötsligt regna. Öste ner utanför. Lika bra att fortsätta beställa in då. Tjeckiska paradrätten Gulasch. Det där caj dle vyberu kan jag inte ens gissa vad det är. Kanske nån skum skatt bara, som de la till för att det skulle bli lite mer. Bara bra i så fall. Så att notan slipper bli så där fånigt låg.

Jag borde ha varit mätt nu, helt overkill att också beställa in pannkakor + banan + choklad. Men det regnade väl fortfarande. Man kan här fråga sig varför jag inte tog fram paraplyet när det regnade. Hade jag inget? Jo, men inte med mig. Utan på hotellrummet. Fast inte ett paraply. Utan två. För jag kunde inte hitta paraplyet i resväskan dagen innan, när regnet låg i luften. Så jag gick då ut utan paraply. Men så kom några droppar och då gick jag in i nån butik och tjackade upp mig på ett billigt paraply. Som jag sedan aldrig behövde använda för sedan sken solen. Och när jag sen kom hem hittade jag paraplyet, så då hade jag två. Som båda låg hemma på hotellrummet denna dag. När det regnade.

Detta alltså som förklaring till att jag satt och åt pannkakor med tillbehör.

Vet inte varför summa ibland heter celkem och ibland hotovost, förresten. Men i alla fall. Summa 376 tjeckiska, ca 125 svenska. Fånigt billigt, som sagt. För en hel luddag, som det blev.

Utanför Statyrestaurangen hade det slutat regna, var så där friskt blött på gata och trottoar bara. Till höger sträckte sig Narodnigatan ut som en lång orm genom halva Stare Mesto, som stan hette på den här sidan bron. Till vänster en bit bort fanns det där fina fiket som man kunde sitta och skriva i, ”Breakfast” kallade jag stället, för så stod det med stora bokstäver på rutan, men det hette nåt annat.

Och mitt emot Breakfast låg den enorma Nationalteatern, i guldig art deco-stil eller är det art nouveau jag menar. Men teatern ska sägas på tjeckiska. Narodni divadlo. Säg det högt några gånger och försök att hävda att tjeckiska inte är ett överjordiskt vackert språk.

Jag gick visslande mot Narodni divadlo. Hållande mig för öronen och med halsduk över munnen. För på vägen dit har de nån slags reparations- och byggnadsplats med morrande maskiner och virvlande damm. Som på Centralen i Stockholm ungefär. Kände mig som hemma.

.

Pragkvitto 2

Jag blundar och drar upp ett nytt kvitto ur påsen.

Pasta
8 juni kl 20:34
21% Svetle 0,25 l, kr 45,00
21% Ravioli beef Main, kr 189,00
Mezisoucet bez DPH: kr 193,39

DPH/TAX: kr 40,61
CELKEM: kr 234,00

Ja, det här minns jag ju. Det var på min andra dag, jag hade först tänkt gå på Olympen, men det var för många i kö där, ja inte många men två, och det orkade jag inte vänta på, så jag gick vidare. Och är man på Vitezna så dra man sig oemotståndligt mot Moldau till. Alldeles före bron till vänster är den där lilla restaurangen som ser italiensk ut, lite nersänkt en halvtrappa ner.

Jag tittade in. Två män vid ett bord. Den ena välkomnade mig direkt. Vill du sitta här, går bra var som helst, kanske nästa rum? Jag gick in i nästa rum, här satt alla som Lady och Lufsen på julafton, fattades bara den rödvitrutiga bordsduken. Vad åt jag? Ravioli står det. Jag gissar djärvt att det betyder ravioli. Minns att den var god. Och drack svetle till. Vad nu det är. Ynkans lite låter det med 0,25 l, men i det stora öllandet Tjeckien är det väl en förolämpning att inte beställa in öl. Så det måste väl vara öl då. Av icke-svart typ.

Och så smackade de på med 21 % i något slags skatt. Det gjorde de rätt i. Skulle bli fånigt billigt annars. Så i stället för 193 blev det 234 tjeckiska. Vilket är exakt på den tjeckiska kronan lika mycket som Pragkvitto 1! Vad sägs om en sån märklig slump!

Bardisken var gjord av vedklabbar, minns jag nu. Hög charmfaktor. Och samme kypare som när jag kom tackade mig med stort leende och ryggdunk när jag gick.

När man kommer ut från restaurangen Pasta med ravioli och en slurk Svetle i magen och klockan är lite drygt halv nio på kvällen, då möts man av en av dessa många vackra syner i Prag. Till höger längs Vitenza ser man på andra sidan Ujezd den lummiga Petrinkullen, som en grön stege halvvägs upp i den pragska himlen. Till vänster Narodnibron - fast den heter inte så, jag bara kallar den så - över floden Moldau. Det är som taget ur en film, kullerstensgator, stenbroar och en mörkt kvällsglittrande flod.

Mitt på den bron är en liten avsats, där man kan stå och ta ett kort bort mot Pragborgen. Hradcany heter den på tjeckiska, ett oemotståndligt vackert - och lite hotfullt - namn. Jag tror Astrid Lindgren stod på den avsatsen på den bron och tittade på den borgen innan hon skrev Mio min Mio. För det där är Riddar Katos borg. Åtminstone på kvällen.

Ja, det var det andra kvittot det. Flera kvitton prasslar i påsen, som cirklande abborrar redo att bli uppdragna. Jag tar ett nappatag med dem i nästa inlägg.

.

Pragkvitto 1

Prag har landat mig säkert på svensk mark igen. Det har varit ett väldigt resande på mig den här våren.

Och sommaren. För det var den andra veckan i juni jag var i Prag. Spritt språngande sommar var det.

Så hur hade jag det i Prag? Det ska jag strax berätta. Men först måste jag sortera upp alla kvitton jag sparat. Så jag vågar slänga dem.

I en plastpåse ligger de lite huller om buller. Fiskar upp ett av dem.

Restaurang U Schnellu, Tomasska 2,
Staropramen, cerny 0,3, kr 39,00
Opecena klobasa, kr 195,00
Celkem, kr 234,00
Hotovost, kr 234,00

Jag har inte en susning om vad detta kan vara. Resturangen U Schnellu känner jag inte igen. Och inte gatan. Tomasska, vad är det? Ingen gata jag frekventerat. Vad skulle jag ha ätit då, opecena klobas? Säger mig ingenting. Och en öl, en liten. Bara 0,3 dl. Cerny, vad är nu det? Men det låter bekant på nåt sätt, utöver att det förr fanns en hockespelare med det namnet. Vilket datum står det, 10 juni, min fjärde dag där. Och kl 15:53. Nej, det här går jag bet på.

Jo, förresten. Nu vet jag! Cerny är ju svart. En liten svart Staropramen tog jag ju den där dagen när jag kommit nerför den långa backen från katedralen S:t Vitus. Förbi av trötthet och hunger.

Visste bara ungefär var jag var, inte vilken gata eller så.

Menyn utanför en restaurang. Hemlagad korv. Lät ju gott. En servitör tornade upp sig. Jag leddes in. Sjönk ner vid första bästa bord. Nä där får du inte sitta, du är ensam, du får sitta vid ett litet bord.

Tyckte det var lite klumpigt sagt, det där, vacklade vidare i lokalen på jakt efter något passande ringare, ja där var ett mindre bord, försökte tränga mig in där och svängde då ner en drös med saltkar, servetter och ölringar på golvet med min axelremsväska.

Enda negativa upplevelsen på resan. Och korven som kom in var hårdstekt och nästan lika svart som ölen. Så går det när man glömmer sina klobas i stekpannan, då blir de opecenade för mycket. Borde förstås ha ätit uppe vid S:t Vitus i stället.

Kl 15:53, som en otydlig blandning av lunch och middag. En luddag. Till en kostnad av 234 tjeckiska, ca 70 svenska, billigt som alltid i Prag.

Bra. Men då vet jag det. Och kan slänga det Pragkvittot.

Vad finns det mer i kvittopåsen då? Måtte väl finnas riktiga luncher och middagar också? Inte bara luddagar?

Handen ner i påsen igen och rotar ... 

.

Möte i monsunen

.
Jag gick gatan fram i godan ro. Så var det plötsligt någon som knackade mig på ryggen. 
Jag vände mig om.

- Nä men Evert! Hej! Vad gör du här?
Att se den gamle trubaduren gå omkring mitt på stan i bruset av alla människor, det var en märklig syn.

- Japanska ambassaden, sa han. Kan herr bloggaren upplysa mig om var den finns här i stan?
- Tyvärr, Evert. Inte den blekaste. Man får väl googla på det.
- Googla?
- Ja, ta reda på. På nåt sätt. Varför vill du dit?

- Jo, det var den där Ochiko. Tänkte se om-
- Ochiko? Jaha, du menar den unga damen som vi träffade i bloggen i onsdags? Ochiko Matsuhari från Okinawa.
- Ja just hon. Ochiko ... hur sa du?
- Ochiko Mats-
- Ja så var det. Ochiko Matsdotter. Men då måste hon vara från Dalarna, va?
- Dalarna. Du menar från trakterna kring Stora Tuna, kanske? Ja, det är ju fullt möjligt, förstås.
- Då är det Dalarna i stället då. Vet du var Dalarnas ambassad ligger?

- Ingen aning, tyvärr. På Skansen? Men vet du vad, hon kanske kommer tillbaka till torget när du letar runt på ambassader.
- Tror bloggaren det?
- Ja, det var ju där ni sågs. Alla turister kommer ju också till slut till Stortorget. Även långväga från Stora Tuna. 
- Det kan du ha rätt i. Då går jag tillbaka dit och ställer mig.
- Ja. Och då kan du lätt se när hon kommer, vare sig det är från Västerlånggatan eller  Österlånggatan.

Men jag talade rätt i luften. För - poff- hade han redan försvunnit. Mötet i monsunen var över.

Få se nu, vad var jag på väg att göra? Jovisst, ja. Åka till Prag för en vecka. Men då gör jag det.
.

Frågor om etikett

Sepp Blatter har nu avgått som FIFA-chef.

Och det har ingenting att göra med att sex personer i FIFA-toppen, inkl vice FIFA-chefen, anklagats för att ha tagit emot 846 miljoner kr i mutor från början av 90-talet till idag. Helt oskyldiga, menar Blatter, det skulle jag ha märkt i så fall.

Och har ingenting att göra med att Blatter nu själv är föremål för FBI-utredning. Jag har inte gjort nåt, menar han, det är bara de andra.

Nej, att han avgår beror endast på att han inte åtnjuter förtroende från folk längre. Underförstått: falskeligen anklagad, egentligen oskyldig som ett lamm.

Här uppe i det avlånga landet i norr har vi svårt att riktigt ta in de här siffrorna. 845 miljoner. Jösses! Det är ju mer än den där plånboken som SL-chefen snattade. Och den nätta summan skulle Blatt-, jag menar cheferna under Blatter, ha stoppat i egna fickor? Är ju helt orimligt. Det skulle ju innebära att ryssarna mutade sig till att få VM i fotboll 2018! Hur kan man ens misstänka något sådant? Titta bara på fotot av den fredsälskande Putin gemytligt omfamnande kamrat Blatter. Putin själv har ju sagt att någon mer genomärlig än hedersknyffeln Blatter får man leta efter.

Och att Quatar fick VM i fotboll 2022 kan ju inte vara misstänkt, det heller. En så framstående fotbollsnation som Quatar! Där kan det ju omöjligt vara så att några oljemiljoner bytt ficka!

Och apropå fotboll. Från FIFA med Blatter i spetsen har utgått ett påbud att VM i fotboll, som tjejerna ska spela i Kanada nu, inte får heta VM i fotboll, utan Dam-VM i fotboll. Inte ett riktigt VM alltså. Där killarna möts. Och drar i tröjor och sparkar på smalben och låtsas bli fällda i straffområdet och gallskriker på domarn. All sån riktig fotboll som VM är i skrämmande avsaknad av, när det är tjejerna som spelar.

Det måste heta Dam-VM i fotboll, menar Blatter, man måste sätta rätt etikett på saker och ting.

Precis. Det måste man göra. Så då ändrar jag den första meningen längst där uppe, till detta:
Mutkolven, lögnaren, fifflaren och i en förhoppningsvis nära framtid fällde och straffade Sepp Blatter har nu avgått som FIFA-chef.

Men jag tycker i alla fall att de kan ställa in en teveapparat i hans fängelsecell. Så han kan se när Lotta Schelin sätter bollen i krysset i finalen.

I VM i fotboll.

.

Stortorget revisited

Jag var tillbaka vid Stortorget.

- Nej, säger jag.
Evert var benhård.
- Jo, men snälla, bara en gång till, den passar så bra just nu.
Jag försökte lägga huvudet på sned. Det hjälpte föga.
- Du har redan lånat den en gång. Eller om det är två. Du kan väl ta nån annan? Fritjof och  Carmencita t ex.
- Det har jag redan gjort. På jobbet. I cabare´n där. ”Sambo är den som bor ihop förutan maka ...”
- Tack, det räcker. Nån annan då? Tag Rosa på bal, vet ja.
- Är också använd på cabarén. Så här gick-
- OK, unge man. Men att låna min Maj-låt är komplett uteslutet. Maj är över.
- Det är bara själva melodrutten jag behöver. Och DU får sjunga den, Evert! Som bara du kan! Jag lyssnar bara. Och hela torget också. Se de unga damerna från Japan därborta. En av dem tittar oavvänt på dig.

- Säger du det?
- Såklart. Ochiko Matsuhari från Okinawa heter hon nog.
- Oj. Vackert namn också.
- Absolut. Här har du texten.

Mitt lilla lirkande gjorde susen. Jag höll lappen så han såg. Evert behövde båda händerna till lutan. Melodin - Maj på Malö - hade han i sig förstås. Men han läste aldrig min blogg, så en fusklapp behövdes. Nu greppade han lutan. Slog an. Och sjöng.

Juni är väl mer än maj
månaden som du blir brun i.
Solen går så bra till juni
som vaniljsås till en paj.

Klattret mot tallrikarna hade upphört på torget. Alla damerna blickade mot trubaduren. Evert gjorde en liten konstpaus, rättade till ett ögonglas, det vänstra. Jodå, hon tittade. Nytt ackord. Och så sjöng han resten.

Blommor i fång.
Resa en stång.
Gräslök och sill
med något till.
Och om du vill
ser du den där bort i gläntan,
sommarens hela förväntan.

Applåderna ringlade runt på Stortorget. Och allra mest från en ung lady från Japan. Evert bugade sig djupt, djupt.

Medan jag smög runt hörnet. Sommaren vederbörligen insjungen. Allt som räknades. Låt Evert få äran, hela äran och ingenting annat än äran. Och bugningen gjorde honom bara gott. Han hade allt blivit lite stel i lederna på sistone, det måste erkännas.

.