Har just sett allsångspremiären på teve. Blött värre. Men jag var aldrig orolig för den tappra publiken, Carola var ju med. Och inget regn vågar regna när hon står på scen.
Och i min kvittopåse är alltid sol. Har jag för mig.
Stoppar ner en hand i påsens innanmäte och dra upp ett sprattlande kvitto.
Den 13 juni kl 15:06
Restaurace kavarna Provozovna:
Narodni 16
Provozovatel:
Marjan Ivanoski, Konevova 211
Caj dle vyberu, kr 49,00
Pepsi Cola, kr 49,00
Gulas, kr 189,00
Palacinky s bananem, kr 89,00
HOTOVOST, kr 376,00
Jag slätar till det sprattlande kvittot så jag kan läsa det. Visst minns jag det här. Namnet på restaurangen visste jag dock inte (jag kallade den Statyrestaurangen pga statyn av en rolig gubbe utanför). Allt det där pratet ovanför själva beställningen är väl bara att det är ett fik och en restaurang och namn och adress på ägaren. Utom Provozovna. Så det är väl namnet på restaurangen, gissar jag.
Jag var på Narodnigatan, hade gått över bron och förbi Nationalteatern och gick in på Statyrestaurangen för att, ja ska jag ta en glass utanför kanske, nej jag går in och tar nåt kallt. Så jag gjorde det. En cola. Och medan jag satt där började det plötsligt regna. Öste ner utanför. Lika bra att fortsätta beställa in då. Tjeckiska paradrätten Gulasch. Det där caj dle vyberu kan jag inte ens gissa vad det är. Kanske nån skum skatt bara, som de la till för att det skulle bli lite mer. Bara bra i så fall. Så att notan slipper bli så där fånigt låg.
Jag borde ha varit mätt nu, helt overkill att också beställa in pannkakor + banan + choklad. Men det regnade väl fortfarande. Man kan här fråga sig varför jag inte tog fram paraplyet när det regnade. Hade jag inget? Jo, men inte med mig. Utan på hotellrummet. Fast inte ett paraply. Utan två. För jag kunde inte hitta paraplyet i resväskan dagen innan, när regnet låg i luften. Så jag gick då ut utan paraply. Men så kom några droppar och då gick jag in i nån butik och tjackade upp mig på ett billigt paraply. Som jag sedan aldrig behövde använda för sedan sken solen. Och när jag sen kom hem hittade jag paraplyet, så då hade jag två. Som båda låg hemma på hotellrummet denna dag. När det regnade.
Detta alltså som förklaring till att jag satt och åt pannkakor med tillbehör.
Vet inte varför summa ibland heter celkem och ibland hotovost, förresten. Men i alla fall. Summa 376 tjeckiska, ca 125 svenska. Fånigt billigt, som sagt. För en hel luddag, som det blev.
Utanför Statyrestaurangen hade det slutat regna, var så där friskt blött på gata och trottoar bara. Till höger sträckte sig Narodnigatan ut som en lång orm genom halva Stare Mesto, som stan hette på den här sidan bron. Till vänster en bit bort fanns det där fina fiket som man kunde sitta och skriva i, ”Breakfast” kallade jag stället, för så stod det med stora bokstäver på rutan, men det hette nåt annat.
Och mitt emot Breakfast låg den enorma Nationalteatern, i guldig art deco-stil eller är det art nouveau jag menar. Men teatern ska sägas på tjeckiska. Narodni divadlo. Säg det högt några gånger och försök att hävda att tjeckiska inte är ett överjordiskt vackert språk.
Jag gick visslande mot Narodni divadlo. Hållande mig för öronen och med halsduk över munnen. För på vägen dit har de nån slags reparations- och byggnadsplats med morrande maskiner och virvlande damm. Som på Centralen i Stockholm ungefär. Kände mig som hemma.
Stoppar ner en hand i påsens innanmäte och dra upp ett sprattlande kvitto.
Den 13 juni kl 15:06
Restaurace kavarna Provozovna:
Narodni 16
Provozovatel:
Marjan Ivanoski, Konevova 211
Caj dle vyberu, kr 49,00
Pepsi Cola, kr 49,00
Gulas, kr 189,00
Palacinky s bananem, kr 89,00
HOTOVOST, kr 376,00
Jag slätar till det sprattlande kvittot så jag kan läsa det. Visst minns jag det här. Namnet på restaurangen visste jag dock inte (jag kallade den Statyrestaurangen pga statyn av en rolig gubbe utanför). Allt det där pratet ovanför själva beställningen är väl bara att det är ett fik och en restaurang och namn och adress på ägaren. Utom Provozovna. Så det är väl namnet på restaurangen, gissar jag.
Jag var på Narodnigatan, hade gått över bron och förbi Nationalteatern och gick in på Statyrestaurangen för att, ja ska jag ta en glass utanför kanske, nej jag går in och tar nåt kallt. Så jag gjorde det. En cola. Och medan jag satt där började det plötsligt regna. Öste ner utanför. Lika bra att fortsätta beställa in då. Tjeckiska paradrätten Gulasch. Det där caj dle vyberu kan jag inte ens gissa vad det är. Kanske nån skum skatt bara, som de la till för att det skulle bli lite mer. Bara bra i så fall. Så att notan slipper bli så där fånigt låg.
Jag borde ha varit mätt nu, helt overkill att också beställa in pannkakor + banan + choklad. Men det regnade väl fortfarande. Man kan här fråga sig varför jag inte tog fram paraplyet när det regnade. Hade jag inget? Jo, men inte med mig. Utan på hotellrummet. Fast inte ett paraply. Utan två. För jag kunde inte hitta paraplyet i resväskan dagen innan, när regnet låg i luften. Så jag gick då ut utan paraply. Men så kom några droppar och då gick jag in i nån butik och tjackade upp mig på ett billigt paraply. Som jag sedan aldrig behövde använda för sedan sken solen. Och när jag sen kom hem hittade jag paraplyet, så då hade jag två. Som båda låg hemma på hotellrummet denna dag. När det regnade.
Detta alltså som förklaring till att jag satt och åt pannkakor med tillbehör.
Vet inte varför summa ibland heter celkem och ibland hotovost, förresten. Men i alla fall. Summa 376 tjeckiska, ca 125 svenska. Fånigt billigt, som sagt. För en hel luddag, som det blev.
Utanför Statyrestaurangen hade det slutat regna, var så där friskt blött på gata och trottoar bara. Till höger sträckte sig Narodnigatan ut som en lång orm genom halva Stare Mesto, som stan hette på den här sidan bron. Till vänster en bit bort fanns det där fina fiket som man kunde sitta och skriva i, ”Breakfast” kallade jag stället, för så stod det med stora bokstäver på rutan, men det hette nåt annat.
Och mitt emot Breakfast låg den enorma Nationalteatern, i guldig art deco-stil eller är det art nouveau jag menar. Men teatern ska sägas på tjeckiska. Narodni divadlo. Säg det högt några gånger och försök att hävda att tjeckiska inte är ett överjordiskt vackert språk.
Jag gick visslande mot Narodni divadlo. Hållande mig för öronen och med halsduk över munnen. För på vägen dit har de nån slags reparations- och byggnadsplats med morrande maskiner och virvlande damm. Som på Centralen i Stockholm ungefär. Kände mig som hemma.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar