Oförtövat sträcker jag ner min hand i påsen och kommer upp med ett intet ont anande kvitto.
Manssons Danish Bakery & Cafe
Bilkova 8
11 juni kl 12:54
Meatball & Salad, kr 149,00
Tea, kr 45
subtotal, kr 194,00
HOTOVE, kr 194,00
Ett danskt bageri i Tjeckien där man ätit lunch, det är klart man kommer ihåg det. Det är mest Franz Kafkas fel. Jag hade just varit på Gamla Stans Torg och tittat på den mest överreklamerade turistgrejen i Prag, föreställningen med den astronomiska klockan. Råkar man blinka under föreställningen, missar man den.
Därefter snirklade jag mig utefter snirklande gränder till Franz Kafka. För han sitter plötsligt framför en, som staty på axlarna av en man utan huvud. Kafka pekar resolut med pekfingret rakt fram. Mot åskådaren. Det var en guidegrupp där just då. Guiden smattrade på om alla sätt man kunde tolka statyn på, pekandet, det huvudlösa. Jag tror Kafka skrattade lite i sin himmel då. Det huvudlösa är nog bara vi som stirrar på honom och låtsas förstå. Han pekar ju på oss. Pekandet var förresten rätt likt Kenneth Andersson. Målgesten i USA-VM 1994.
Jag gick förbi Kafka och in i gränderna bakom. Efter lite grändvims såg jag alltså det här danska bageriet på en gata som hette Bilkova. Var jag sugen på bakelse? Nej, men hungrig, det var ju lunchtid. Gick in och frågade herr Månsson själv som stod där, om han hade någon varm mat. Han var tjeck och förstod inte, så jag gick över till något mer internationellt språk än svenskdanska. Jodå, två varma rätter hade han. Valet var lätt. Citronkryddade frikadeller med potatissallad och rödbetor.
Jag njöt oerhört när jag satt vid ett bord utanför och tittade mig omkring på den lilla gatan medan jag väntade på maten. Här hade jag hittat detta undanskymda matställe, fjärran från de vanliga allfartsstråken. Alldeles efter att jag i förbigående djupanalyserat den staty av den gode Kafka som hittills trotsat världslitteraturens kritikerelit. Och frikadellerna var goda. Och téet synnerligen välsmakande.
Men när jag fick notan i hand, trodde jag inte mina ögon. Så jag var tvungen att gå in till dem och skälla ut dem efter noter, för att de hade mage att bara ta 194 tjeckiska för denna goda lunch. Det är ju bara 65 svenska, ungefär. Hutlöst.
Men jag lärde dem i alla fall - den andre var också alldeles tjeckisk och inte en gnutta dansk - två ord på skandinaviska innan jag seglade ut genom dörren efter att jag pröjsat. Jag hörde ut på gatan hur de de övade. Tack. Hej. Tack. Hej.
Det här var höjdpunkten på äventyret den dagen. Därefter gick det utför. Jag gick till Franz Kafkas Café, ett mysigt ställe där man kunde sjunka ner och ta ett glas öl i lite Kafka-aktig miljö, läste jag i boken. Nåt slags namnbyte var gjort i alla fall. Nu hette det Kafka´s Snob Food. Jag vågade mig in, men här fanns bara typ småmackor i steril miljö.
En servitör tog mig i alla fall under sina vingars beskydd, tog ut mig på gatan, pekade, därborta på Kolonial har de god öl. Som en kamel släpande sig mot en oas, gick jag dit. En orkan av prat mötte mig i dörren. Jag stack in huvudet, som tjuren Ferdinand på tjurfäktningsarenan ungefär. Alla satt uppspetade på smala cykelsadlar därinne! Jag drog tillbaka huvudet.
Från Kolonial blev det inget kvitto.
Bilkova 8
11 juni kl 12:54
Meatball & Salad, kr 149,00
Tea, kr 45
subtotal, kr 194,00
HOTOVE, kr 194,00
Ett danskt bageri i Tjeckien där man ätit lunch, det är klart man kommer ihåg det. Det är mest Franz Kafkas fel. Jag hade just varit på Gamla Stans Torg och tittat på den mest överreklamerade turistgrejen i Prag, föreställningen med den astronomiska klockan. Råkar man blinka under föreställningen, missar man den.
Därefter snirklade jag mig utefter snirklande gränder till Franz Kafka. För han sitter plötsligt framför en, som staty på axlarna av en man utan huvud. Kafka pekar resolut med pekfingret rakt fram. Mot åskådaren. Det var en guidegrupp där just då. Guiden smattrade på om alla sätt man kunde tolka statyn på, pekandet, det huvudlösa. Jag tror Kafka skrattade lite i sin himmel då. Det huvudlösa är nog bara vi som stirrar på honom och låtsas förstå. Han pekar ju på oss. Pekandet var förresten rätt likt Kenneth Andersson. Målgesten i USA-VM 1994.
Jag gick förbi Kafka och in i gränderna bakom. Efter lite grändvims såg jag alltså det här danska bageriet på en gata som hette Bilkova. Var jag sugen på bakelse? Nej, men hungrig, det var ju lunchtid. Gick in och frågade herr Månsson själv som stod där, om han hade någon varm mat. Han var tjeck och förstod inte, så jag gick över till något mer internationellt språk än svenskdanska. Jodå, två varma rätter hade han. Valet var lätt. Citronkryddade frikadeller med potatissallad och rödbetor.
Jag njöt oerhört när jag satt vid ett bord utanför och tittade mig omkring på den lilla gatan medan jag väntade på maten. Här hade jag hittat detta undanskymda matställe, fjärran från de vanliga allfartsstråken. Alldeles efter att jag i förbigående djupanalyserat den staty av den gode Kafka som hittills trotsat världslitteraturens kritikerelit. Och frikadellerna var goda. Och téet synnerligen välsmakande.
Men när jag fick notan i hand, trodde jag inte mina ögon. Så jag var tvungen att gå in till dem och skälla ut dem efter noter, för att de hade mage att bara ta 194 tjeckiska för denna goda lunch. Det är ju bara 65 svenska, ungefär. Hutlöst.
Men jag lärde dem i alla fall - den andre var också alldeles tjeckisk och inte en gnutta dansk - två ord på skandinaviska innan jag seglade ut genom dörren efter att jag pröjsat. Jag hörde ut på gatan hur de de övade. Tack. Hej. Tack. Hej.
Det här var höjdpunkten på äventyret den dagen. Därefter gick det utför. Jag gick till Franz Kafkas Café, ett mysigt ställe där man kunde sjunka ner och ta ett glas öl i lite Kafka-aktig miljö, läste jag i boken. Nåt slags namnbyte var gjort i alla fall. Nu hette det Kafka´s Snob Food. Jag vågade mig in, men här fanns bara typ småmackor i steril miljö.
En servitör tog mig i alla fall under sina vingars beskydd, tog ut mig på gatan, pekade, därborta på Kolonial har de god öl. Som en kamel släpande sig mot en oas, gick jag dit. En orkan av prat mötte mig i dörren. Jag stack in huvudet, som tjuren Ferdinand på tjurfäktningsarenan ungefär. Alla satt uppspetade på smala cykelsadlar därinne! Jag drog tillbaka huvudet.
Från Kolonial blev det inget kvitto.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar