torsdag 25 juni 2015

Pragkvitto 5


Jaha. Fyra kvitton upptagna ur glömskans plastpåse, vecken upprasslade och utslätade i bloggen, minnet memorerat och ihågkommet och pappersbiten riven och kastad. Och två kvitton kvar längst ner i påsen. Två? Bara två? Men gången jag var på Strahov då? Och fiket Breakfast? Och den där glasserian där det förut var massage av trötta Pragfötter?

Lugn, de minnena finns ju ändå kvar. De här två därnere i påsen kan vara sånt som håller på att sjunka in i glömskan.

Du har rätt. Jag skyndar mig lyfta upp det näst sista kvittot. Slätar ut det fint mot datorglaset och läser.

Green Factory
Narodni 18
9 juni kl 18:34
1x Caesar kure velky, kr 119,00
1 x Toma, kr 19,00
CELKEM, kr 138,00
tesime se na Vasi dalsi navstevu ...
Salad your life

Just det. En man lever inte av kött allena. Den här låg nästan vägg i vägg med Statyrestaurangen. Otroligt fräsch när man kom in. Inte jag alltså, utan restaurangen. Man gjorde beställningen längst till höger där. En Caesarsallad tack. De gjorde i ordning den medan man stod där och storögt tittade. Först alla fräscha ingredienser ihop, sen en knivvagga eller vad man ska kalla det, som de skar ihop allting med. Efter knivvaggans effektiva dans över salladen, hälldes det hela ner i en rund plasttallrik och sen caesardressing över och sen ihopblandningen och allt klart.

Betalningen gjorde man längst till vänster där.

De kunde serva hur många som helst nästan. En armé av käcka tjecker med knivvaggor, plasttallrikar och dressingblandningar och en som tog betalt. Kön av hungriga betades av snabbt. Och maten smakade gudomligt. Den här gången slog jag till med en flaska vatten också. Allt till det facila priset av 138 tjeckiska eller drygt 40 svenska. En god och mättande och nyttig middag för 40 riksdaler. Ja, vad ska man säga? Sallad är livet.

Eller tesime se na Vasi dalsi navstevu, som det heter på tjeckiska. För jag antar att det är det som det betyder det där sista. Om det inte är nåt annat de passat på att trycka där. Det kan ju också vara ”och glöm nu inte att ge lite dricks till personalen också, för det hajaru väl att de inte kan leva på de här låga priserna”.

Men de kanske har billiga hyror i det här landet som kompenserar.

En annan kväll minns jag att min middag bestod av en enda korv som jag köpte längre bort på Narodnigatan i en vanlig korvmoj. Men korven var typ en halvmeter lång. Och smakade nåt så otroligt gott. Och kvällen var ljum och jag hade en nyskriven dikt i fickan. Är det kvittot därifrån som ligger kvar i påsen, tro?
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar