jag skulle vilja se ut som Errol Flynn
när han ser ut som Robin Hood
det rytande lejonets image
av det muntra upproret
mot pösmunkarna
du vet hur det är
vi har en värld utanför och en innanför huden
under det mumlande vita taket
kan varken motståndet eller skönheten sova
Sitting Bull pillar upp portarna
för Rucio och Rosinante
i det tysta stallet
så att de kan rida bort i den blå skymningen
Hopalong Cassidy och Gina Lollobrigida
och ekot tar hovarna genom natten
ostadbrinning
och stegar i håg
i en borttrance
som borttrance äger
faller utan på väg
till en svinhuggskväll
fyra mess i leken
klirrar isen
i skogar till brädden av Q och av L
drar du fly på den
vill du saka i sol
ogenomskinligheternas vacklande moln
en luffare klättrade in genom fönstret
och räddade mitt liv
var orden som föll
ner i whiskyglaset jag
tappade gång på gång i golvet
tills det inte var sönder mer
på den tiden var jag fågel och blomma
och skaldade gåtor och
hav i dig
och du var en målad sol
och under mig en väldig tår när jag läste
gnistrande rosor och kladdkaka
och Dostojevskijs kameler
utspridda över olika sekler
det var Roxy också
Olas utpost i söder
vår last var namn
och i en krets runt torget
sjöng vi hela vår förvirring
du sätter dig i hörnet med väggen till vänster
och hela rymden att tänka i till höger
come earl grey och kanelbulle
kom ensamheternas lummiga penna
plocka sandtårtor i rinnande regn
ser man dig från himlen är du en myra
ser man dig tätt intill är du en stad
med vittbelagda gröna fundament
du är en virvlande tidning med mörka träd
du är drömd av en schakal och ett moln
tre utan ansikte hälsa dig
den högra har vänster arm lyft och en hatt av glas
den tunna mörka i mitten håller de andra om ryggen
den vänstra står i storm och sticker en åra i vattnet
tiden doppar sitt öga i vattnet
att ondskan krälar ur kloakerna och kräks upp krig
hör inte evigheten till
jorden drivs av det lillaste pipet från en fågel
så knäpper du igen och knäpper upp din blues
du kommer alltid vara du
är vi glada vill vi
läsa glada dikter
är vi lessna vill vi
läsa lessna dikter
är vi lessna vill vi också
läsa glada dikter men
är vi glada vill vi inte
läsa lessna dikter
utom när det är
en måne i oss
av andaktsflyktande morgon
sjung blomhöjd mama och
långsam rock
jag köpte en tavla av sand
där purpurmantlar växer
i viken bor
och i viken små
lingonris uppför
och räcke om
all daglig där
all läpp och liv
när mun i
mjuk och
minnen gå
sublima sub luna
dikten är strecket på himlen
efter ett flygplan
med last av människor
och dikten är en drömmande vind
det första var väl nya
jobbet
spionera på några där
och alla
skulle resa sig upp som
jobbat på SPP nån gång
men jag låg kvar för det
kan inte gälla mig det där
sen upp en lång trappa
några
dansande för sig själva
med hörlurar
små som bara sandkorn
men måste fortsätta upp
du som är jag ropar nån
efter mig som en slägga
alla vidrigheter du sett
tillförne
kan bara blinkas bort
av en dröm
och du vänder dig om
långsamt bakåt neråt
och ser hur du vaknar
igen i ett eko eko eko
du får gärna samla på mig
men vänta tills jag föds
du kan fläta mitt hår
som fåglarna gör
tills bössorna tystnar
luta med sommarhuvud
mot mina bokstäver
och se genom träden
hur jag kvi kvi
kvittrar för livet
jag är en vandrande vilse
som drakarnas blixtar
klippt itu
men såna finns inte
blixtar finns inte
finge jag vara
en bok under benet
på ditt skrivbord
så det inte vippar nåt
skulle mig intet fattas
vakna smack mitt i bräddfulla natten
å på dan ramla ut på gårn
tar in bläckfiskgumporna
och sätter dem i vatten
om det heter så
och sommarbuskar och oxar med talg
en glada slumrar i blanka fjällen
och minns sin huggormar
jag skulle vilja vara en örn
med händer av många gräs
och vildhundsrynkande min
nos av garn
häll i bra ni
häll i koll kolli rrrrr
som i ljuvaste vilse mitt
bröst genom skogen
bara
honungs förvildade stämma
och solen och månen slår sina gula
armar om varann
vad kan man annat
än stöna som en höna
över vädret det sköna
som är du
