Pianospel över Atlanten

Mamma och pappa skildes.

De skildes åt av ett hav också. Där i ungdomen.

Mamma föddes 1920 i byn Hästberg utanför Leksand. När hon var liten emigrerade familjen till USA, hennes föräldrar och hon med en storasyster och en lillasyster. Inte för gott dock. I morfars pass är resan till USA stämplad 26 juli 1927 och hemresan 18 november 1933. Ett sexårigt äventyr i Chicago. 

Så mamma hann inte gå i någon skola i Sverige. Men verkar ha trivts i plugget i Chicago. I ett tjockt kuvert med efterlämnade betyg 1930 - 1933 ser man att hon gick i Trumbull School och sedan i Amundsen Junior High School med högsta eller näst högsta betyget i alla ämnen. Mycket musik var det där, hon lärde sig spela gitarr och piano och sjunga i kör.

Pappa å sin sida växte upp i byn Hasselfors utanför Laxå. I 20-årsåldern spelade han piano i ett band, jag har ett foto där han står med de andra fem i bandet, alla prydda med bokstäverna R och D, som stod för Rooys Dansorkester. Som jag beskriver i min självbiogafi "Vajert och vöndalöst", var han också i unga år biografpianist på stumfilmer. I 16-årsåldern ungefär.

Piano hade de alltså som ett gemensamt instrument. Pappa var fyra år äldre än mamma, så när han var 16 år var det 1932 och mamma satt då samtidigt och övade på pianot i sin skola.

Och deras pianoackord kan då ha flutit ut från båda håll över Atlanten. Några delfiner kunde ha dykt i havet just där tonerna från gamla och nya världen möttes. Charlie Chaplin och My bonnie is over the ocean.

Mamma och pappa.

Oavsett de krascher som senare timade, kan det ha funnits sådana gemensamheter.

Och Chicago och Charlie Chaplin låter rätt lika.
Liksom Leksand och Laxå.
Och ett stim musikaliska delfiner dyker i glittrande vågor i Atlanten.