torsdag 29 oktober 2015

Läggdags



Föräldern satt vid sängkanten för att natta barnet. Läs för mig, bad den lilla. Jag tar väl den nya ABC-boken, tänkte föräldern då. Loggade in och började läsa.

App
Bredband
Chat
Datasupport
E-butik
Fejan
Gigabyte
Hårddisk
Instagram
Jämförandedata
Kretskort
Laptop
Molntjänster
Nättroll
Operatör
Padda
Qvalitetspool
RAM-minne
Surfplatta
Twitter
Usb-sticka
Visselblåsare
Webbmodul
Xperia
Youtube
Zzzzz

Ja, barnet hade redan somnat. Det var bara Å, Ä och Ö kvar, men de hade ju försvunnit. Bortrationaliserade.

Föräldern vek ihop hårdplasten om bildskärmen och tassade ut. Stannade i dörren och tittade tillbaka på barnet som låg i sängen och sov ihop med en gul nalle med slitna öron och en nos av garn.
.

tisdag 27 oktober 2015

Jag - en gatukramare



Gatunamn har alltid haft en fascination för mig.

Hur kommer namnen till? En variant är att man kör med samma motivkrets i ett och samma område. Det är nog förorter jag tänker på då. I Blackeberg där jag växte upp var det nordiska författare. Gatorna där hette saker som Grundtvigsgatan, Holbergsgatan, Kaj Munks Väg, Drachmansgatan, Ibsengatan, Sigrid Undsets Gata och Wergelandsgatan. 

Men ingen Laxnessbacken eller Sillanpää Gränd, när jag tänker efter. Så ”nordiska” blir väl för vitt. Säg norska och danska.

Och det blir en rätt trevlig hemkänsla när man namnsätter gator så här. En del av dem hade lite knepig stavning, ser jag nu. Men det beredde ju inga problem, det fick man i sig med modersmjölken. Jag bodde ju aldrig på Gruntviksgatan, utan hela tiden på Grundtvigsgatan.

För ett antal år sedan var jag på vampyrvandring i Blackeberg. Det vill säga, man samlades på torget och gick runt i Blacken till de platser som beskrivs i John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”. Med på vandringen kom folk av kategorin Blackenkramare som var rädda att verka sentimentala och därför låtsades vara vampyrkramare. Och kategorin vampyrkramare som var rädda att verka för barnsliga och därför låtsades vara Blackenkramare. Och mellanformer mellan dessa. Så torget svämmade nästan över av folk. 

Om alla hade spetsiga hörntänder minns jag inte.

Men inne i städerna har man en helt annan namngivningsmodell. En gata utanför en station heter alltid Stationsgatan. Eller Hamngatan om den ligger vid hamnen. Namnen ger sig liksom själva. Och så behöver personalen på deras Namngivningsverk inte vara så överdimensionerad. Det räcker faktiskt med en lätt tränad schimpans, en stadskarta och en stämpel. 

Eller varför inte en inlånad namngivningsexpert från Manhattan. ”Få se, vad ska vi döpa den här gatan till? Varför inte Första Gatan? Det blir bra. Och den här då? Det var svårt. Nu vet jag: Andra Gatan!”

Gatunamn i städer är inte oviktiga. De är som stadens spegel, dess logga, det första en besökare ser. I Prag när jag går omkring sjunger gatorna för mig när jag tittar på skyltarna. Likadant i Lissabon. Möjligen också för att tjeckiska och portugisiska är coola språk. 

Av vilka jag hajar nada.

Gammal som gatan, heter det. En av de äldsta gatorna i Stockholm är Nygatan i Gamla Stan. För säkerhets skull finns två stycken, Stora Nygatan och Lilla Nygatan. På Söder finns också Nytorgsgatan, den som leder fram till Nytorget där stans bästa glass finns. Och gatan som går ner till Nybroplan där Dramaten ligger heter Nybrogatan.

Som upplagt för att en turist står med två biljetter i handen vid Margareta Krook och förgäves väntar på kompisen som irrar runt efter stans bästa glass på nygatorna i Gamla Stan.

En samfällt skrockande stiger då över stan från Kungliga Namntilldelningsverket.

Nästan överröstande de allestädes närvarande gatuborrarna och grävskoparna i stan. 
.

måndag 26 oktober 2015

En ny flyktväg



Jag tar alltid mördartrappan.

När jag går fram och tillbaka till jobbet alltså. Trappan och mördarens flyktväg och allt det där ligger av en händelse precis mellan T-banan och mitt jobb. Det är ofrånkomligt att inte tänka på det där ibland, det som hände den 28 januari 1986. T ex häromdan när jag gick från jobbet sent.

Johannes Kyrkogård såg extra mörk ut då, så jag tog inte den vägen till stationen. Gick Regeringsgatan fram i stället, sen höger in på David Bagares väg, kom fram till Malmskillnadsgatan. Och där stupade trapporna ner till Tunnelgatan. Jag hade precis följt mördarens flyktväg, fast i motsatt riktning.

Jag stannade till där. Såg mig omkring. Mördaren som just gjort dådet kommer alltså springande uppför trappan och fortsätter, enligt utredarnas teori, rakt över Malmskillnadsgatan och neråt David Bagares gata. Helt nipprigt. Han flyr ju, skulle kunna ha någon efter sig. Då springer man inte rakt fram när man kommit dit upp, då syns han ju som allra bäst och längst för en förföljare.

Men alla vittnen då? Som placerar honom på David Bagares gata? Ja, enligt de vittnena är den vi letar efter 175 cm eller 190, i 30-årsåldern eller möjligen runt de 50 och rör sig vigt och atletiskt samtidigt som han rör sig klumpigt och haltande. Leif GW Persson har i sin trilogi ”En pilgrims död” elegant stuckit hål på den idén om flyktväg.

GW hävdar att han i stället tog till höger direkt när han kom upp till Malmskillnadsgatan, fortsatte en rätt kort bit till trappan ner till Kungsgatan där han kunde försvinna i vimlet. Men den trappan är ju smal och lång, har minst 90 trappsteg. Med en husvägg till höger om sig och en hög mur till vänster. Han hade varit fast som i en råttfälla, om en eventuell förföljare dykt upp.

Och skulle det vara den första instinkten hos denne kortlånge unggamle atletiske haltare, direkt efter mordet, att han vill gömma sig bland människor? Inte att han vill gömma sig i mörkret? Så finns det nåt sånt där? Andra hållet då, till vänster i stället för höger, när han sprungit uppför mördartrappan? Jag tittar dit. Och rakt in i Johannes Kyrkogårds ruvande mörker.

Återigen har jag löst ett fall som t o m professorer gått bet på. GW, stoppa ner penningpåsen igen. Jag tarvar ingen dusör. Den här bjuder jag på. 
.

Blandat 2



- Vad gör ni i adeln nuförtiden?
- Vi betalar 150 kronor om året och sköter om Riddarhuset.
- Har ni inte gemensam städdag?


Sitt ordentligt och väg inte på stolen. Uppmaning till kungen: Väg inte på tronen.

Akademien startade med två tomma stolar och nu har den redan arton.

Om man vill bli medlem av Svenska Akademien kan man ringa upp den. ”Det är många som ringer oss just nu”, svarar en röst, ”Ni är placerad i kö. Det är arton före”. Väntar man tillräckligt länge så säger dom att det är sjutton före. Då är man invald.

Undrar hur folk hade det före Big Bang, och vad de tänkte på.

 - Alla kulturella institutioner har vänföreningar. Handarbetets vänner borde ha en vänförening som heter Handarbetets Vänners Vänner.
- Varför finns inte Handarbetets Ovänner?
- Ja, och Handarbetets Ovänners Vänner respektive Handarbetets Vänners Ovänner.
- Det blir fyra föreningar. För Handarbetets Ovänners Ovänner kan lika gärna tillhöra Handarbetets Vänner.

- Hej, vad gör du nuförtiden?
- Icke-linjära partiella differentialekvationer. Du då?

Jag har aldrig haft nån framtidstro, men jag tror att jag kommer att ha det.

Min pappa arbetar inom försvaret - han är generalmajor.
Min pappa arbetar också inom försvaret - immunförsvaret.

Hur man ritar en cirkel.
Tag en passare.
Tryck ner spetsen och för runt stiftdelen.
Avsluta med fyrkant.

Jaså, här ligger du och solar dig.
Ja, jag solar plexus.

I Sverige händer inget på natten.
Jodå, det kommer bilar som äter upp sopor.
De kommer tidigt på morgonen.

Vi lever i ett överflödssamhälle. Det finns alldeles för många sorter av allt som det finns för mycket av. Vi har bilar som går fortare än vi någonsin kör. Vi har bilar som går längre än vi någonsin ska till. Man siktar på Malmö och så plötsligt är man i Barcelona och så får man åka tillbaka. 

Det är så mycket snack om mottagning hela tiden. Jag blir nervös. När jag först fick en mobiltelefon gick jag hem och klädde upp mig. Hade snittar och allt men ingen kom.

När man tömmer papperskorgen på datorn, var töms den någonstans?


Jahapp, då var man tillbaka då. Stadsmissionen förbarmade sig över alla mina Blandaren, fast de var i stora A3-format, knepigt i bokhyllor. Så nu är de väck allihop! Oj då, här har visst en av dem spillt, ser jag, lite text har runnit ut. Nån från -98. Nåja. Det må väl vara hänt. 
.

söndag 25 oktober 2015

Blandat 1



Rensar och grejar inför flytten om cirkus fem veckor. Tittta där, längst ner i en låda i källaren! En hel hög gamla Blandaren. Den där tidningen från KTH som kom ut två gånger om året, Vårblandaren och Gåsblandaren. Ibland skaffade eller fick jag båda. Roliga. Men rensa var det. Tjoff ner med alla i en säck. Och i väg med dem till Stadsmissionen. Får återkomma till bloggen sedan.

Nuförtiden måste man dubbelklicka på på en kulspetspenna för att få den att fungera.

- Jag har undrat ibland - om man sågar av en älg hornen - skulle han känna det som en lättnad då? Eller skulle han känna en saknad?
- Dom fäller väl dom varje år?
- Men om man sågar av dom tror jag att det gör väldigt ont.
- Nej jag tror inte det. Man sågar bara bort dom torra grenarna.

Harar, fäller dom öronen på vintern?

Hur kommer det sig att man skjuter älgar utan rättegång?

Jag tycker att det är så grymt att koka kräftorna levande, så jag jag fryser in dom först.

Ingen snigel är mördare förrän den är dömd.

Det finns krogar som bara serverar häst.
Så kor göre sig icke besvär.

- Hur fort springer en häst nuförtiden?
- En och femton.
- Hur fort sprang hästarna på Jesus tid?
- Lika fort som man cyklar.
- Hur fort kunde man cykla på Jesus tid då?
- Ja, hur fort cyklar en häst?

Vad är du bäst på?
Ja, jag jobbar alltid bäst i alla grupper när jag jobbar ensam.
Det kan vara lite jobbigt för mig att jobba i grupp för dom andra tycker att jag är bäst.
Jag jobbar bäst i grupp när jag får vara i fred.
Jag trivs bäst med dubbla löner.

Han var inget vidare i IFK Göteborg men han tog sig i Häcken.

Är det inte dags att ta ner den här hysterin kring Leonard da Vinci? Han kunde ju allting, påstås det. Det kan inte stämma. Han måtte ha haft ett kollektiv omkring sig. Leonardokollektivet. Det måste ha varit olika som kunde olika. En kunde måla, en kunde skulptera, en kunde spela spela basfiol och en flöjt. Och en kunde dansa bomfaderalla lej.

En gång kom det en kille i Jaguar.
”Vilken snygg bil”, sa jag beundrande.
”Vill du åka?” sa han.
”Åka?” sa jag, ”då ser jag ju inte hur den ser ut längre”.

Alla hus borde ha ett likadant hus mitt emot, så att man vet hur det ser ut där man bor när man tittar ut.

lördag 24 oktober 2015

Hjälpa lokalt



Kvinnan hade redan sjunkit två gånger. Bara någon meter kvar. Med sista flämtande orken sträckte hon upp handen. Mot den unge prydlige mannen på bryggan.

- Help sir! Take my hand!
- Who are you? Where do you come from?
- Syria. Please! Will you help me?

Ledaren för det tredje största partiet tog inte hennes hand. Men förklarade:
- Of course we will. Just swim back. Then we´ll help you in Syria.
.

fredag 23 oktober 2015

Fredagsmys



Fredag i dag. Då ere sånt där fredagsmys,

fredagsgos,

fredagsljus,

fredagslus,

fredagsmus,

fredagsbrus,

fredagsrus,

fredagsrys,

fredagsfrys,

fredagsfrus

fredagshus,

fredagshyss,

fredagsvyss,

fredagskyss,

fredagskrus,

fredagsjuice,

fredagsjust,

fredagsnyss,

fredagsnys,

fredagsblues,

fredagspuuh

eller vad det heter.
.

tisdag 20 oktober 2015

Gerhard, Eriksson och Jansson



När Little Gerhard spelade in Buena Sera behövde de en bild till skivan och då använde de en fontän i Vällingby, han stod på knä och höll en kvinna i handen, som om han skulle fria ungefär, och kvinnan skulle vara Angelika Gylling men hennes sjuåring fick ändrad tid hos tandläkarn just då, så det blev Siv-Maja Eriksson som var yngsta syrran till producenten som fick ställa upp och drog på sig en sjalett om det stavas så som var röd eller gul och en fin klänning för det var ju ändå ett foto och fotot blev fint och liksom ett med hiten där konvolutet låg på skivdiskarna och Little Gerhards Buena Sera var en megahit den sommaren, den svepte med sig det nya Sverige, för stjärnorna däruppe i himlen förstod att förse Little Gerhard med hes röst, det finns särskilda stjärnor däruppe som ser till att det är hes röst i strupen på en del människor, för att raspa ner det från det fulländade gör det fulländat, ta t ex Ludde Armstrong, Bob Dylan, Evert Taube, Ella Fitzgerald, John Lennon, Håkan Hellström, Johnny Cash, Little Richard, det finns en stjärna för varje strupe däruppe och i så fall också för Louis Prima för han spelade in Buena Sera först men den blev inte så värst stor i Amerika för där finns ju så mycket, inte så stor som Little Gerhard blev i Sverige med samma låt, Sverige är ju mycket mindre så om man sänker en sån låt ner i Sverige så blir den större förstås, och namnet Little Gerhard är ju inte så konstigt, man heter så i Västmanland, Gerhard i efternamn, det är ju bara att ta Karl Gerhard, fast han inte var från Västmanland och Little i förnamn det hade ju också Little John i Robin Hood och Little Joe i Bröderna Cartwright och jag hoppas och tror att Siv-Maja Eriksson och Little Gerhard fick en lenmjuk Janssons Frestelse efter plåtningen fast Siv-Maja nös flera gånger så hemskt förkyld hon var den här dagen, men utöver stjärnor som ger hesa strupar däruppe finns det planeter som är stora diamanter och planeter som är av kork fast större och jag minns klart att Siv-Majas kappa var röd, om inte gul, nej röd var den och Angelikas sjuåring stod där lite i bakgrunden ändå för det visade sig att tandläkarn hade stängt när allt kom omkring och hon tittade upp och den hesa strupen kom ner och buena sera buena sera signorina, it is time to say goodnight to Napoli.
.

lördag 10 oktober 2015

Nyhetssammanfattning



Liechtenstein, som inte har någon egen fotbollsliga i landet, lyckades med konststycket att skrapa ihop elva spelare i EM-kvalet mot Sverige, efter att taxichaffisen och korvgubben fått bilda mittbackslås. Detta skakade som väntat Sverige. T o m en målvakt hade Liechtenstein på plats, vilket Zlatan var oförberedd på när han rullade en lös straff mitt på målet.

KD:s högerbreddare Ebba Bush den yngre skickade en passning rakt till Gimme Påkesson på ståplatsläktarn, så att han kunde komma in och styra spelet på planen igen, som vågmästare. På frågan varför hon nu bjuder in rasisterna till köttgrytorna igen, svarar hon att de var’nte typ så, utan bafatt hon tyckt ända sen DÖcember att allt va så oDÖmokratiskt och de.

Volvo betyder jag rullar. Volkswagen betyder jag fuskar.

Efter avgående FIFA-chefen Sepp Blatter har nu också påtänkte efterträdaren Michel Platini avstängts pga att även han misstänks för mutor, bestickning, fiffel och båg. Tjänsten som ny FIFA-chef med lämpliga kvalifikationer är därmed en öppen fråga igen, men det ryktas att avgående Volkswagen-chefen Martin Winterkorn ligger bra till.

Den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget har idag fortsatt att växa, eftersom civilbefolkningen i Syrien flyr för sina liv, beroende på att president Bashar al-Assad fortsätter sitt blodbad på sin egen befolkning, vilket han kan göra eftersom han får vapen och militärt stöd från Putins Ryssland, vilket Putin ostört kan ägna sig åt eftersom han kan ge sitt veto i FN:s säkerhetsråd så fort något västland knystar om att ingripa, så att Putin av diktatorpolaren al-Ashad kan få en flygbas på strategisk plats i Syrien, eftersom Putin i sitt Napoleonkomplex vill återupprätta Ryssland som en superstat med sig själv krönt som Den Störste Av Alla, oavsett hur många lik han behöver kliva över för att nå dit. En vanlig dag i världen med andra ord.

Och Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, meddelar att årets nobelpris i litteratur går till den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj, som bl a skrivit Bön för Tjernobyl och Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Och solen bröt fram genom molnen.
.

onsdag 7 oktober 2015

Spol spol spol



Min gamla skolkamrat Stevie berättade en gång om ett jobb han haft, kanske ett sommarjobb eller så. En kamrer där hade ofta lite småhemliga papper, som han måste förstöra.

Han klippte först sönder pappret ifråga. Ser du att jag klipper sönder det? Stevie nickade. Och så gick kamrern till toaletten och spolade dessutom ner pappersbitarna där. Ser du nu att jag spolar ner bitarna? Stevie kunde bara nicka en gång till. Spol, spol, spol, sa kamrern medan pappersbitarna virvlade runt i skålen och försvann. Om kamrern på något sätt fick Stevie att upprepa även detta minns jag inte.

För efter det där med spol spol spol slutade jag nog att lyssna. Ett fascinerande scenario började spelas upp i mitt inre.

Vd: Nå, kamrer Enoksson, förstörde ni det komprometterande dokumentet X25 i går?
Kamrern: Jadå, jag rev det i småbitar.

Vd: Rev det? Vafalls? Vad hände med bitarna då?
Kamrern: Jag spolade ner dem i toaletten.

Vd: Är ni säker på att ni verkligen spolade ner dem? Om inte, kunde ju vem som helst som kom in efter er ha fiskat upp dem och pusslat ihop bitarna igen, med ödesdigra följder för företaget.
Kamrern: Nejdå, jag spolade ner dem ordentligt.

Vd: Hur kan ni vara så säker på det? Ni kanske bara tänkte spola, men gjorde det aldrig.
Kamrern: Jo, jag spolade. Stevie här är mitt åsyna vittne.

Vd: Såg verkligen herr Stevie att sagda pappersbitar spolades ner?
Stevie: Jodå, med mina egna ögon, och samtidigt som kamrer Enoksson spolade ner dem sa han spol, spol, spol.
Vd: Ja, i så fall så. Det avgör saken. Något som spol spol spol går ju ingalunda att inbilla sig bara. Det övertygar mig om att de pappersbitar ni båda säger virvlade ner och försvann, verkligen virvlade ner och försvann. Kamrer Enoksson, företaget är räddat, ni kan emotse en försvarlig dusör härför.

För Enoksson var det pappersbitar, för mig idag är det låsa ytterdörren.

Jag stänger dörren, famlar upp dörrnyckeln, börjar gå nerför trappen, stannar plötsligt mitt i steget. Låste jag verkligen, var det inte bara att jag tog upp nyckeln och sen stoppade ner den igen? Denna gnagande lilla osäkerhet. Kan jag verkligen vara säker på att jag låste?

Så jag går upp igen, får fram nyckeln, känner på dörren, javisst är den låst, stoppar ner nyckeln och går ner igen. Och vad är det som hindrar mig att då stanna mitt i steget och tänka: hur var det nu, låste jag verkligen, eller var det bara nåt som jag liksom tänkte? Nejdå, jag kände ju på dörren och den var låst. Fast hade jag inte nyckeln i handen då, jag kan väl inte ha låst upp i stället?

När man står i trappen är ju trappen verkligheten, inte dörrlåsandet. Då finns det ingen koppling till vad man gjorde vid dörren förut, mer än ett flytande minne. Trapphusmaran har överlistat en, inte ens spol spol spol hjälper.

Men jag har kommit på ett sätt att vaccinera mig mot detta. Så här. Jag nyper mig bara hårt i örsnibben precis när jag låst, går nerför trappen, fryser till mitt i steget, låste jag verkligen nu, känner smärtan i örsnibben, hur kan jag ha ont där, jo jag nöp ju mig när jag låste. Beviskedjan är oantastlig. Trapphusmaran löses bara upp, virvlar ner och försvinner. Jag behöver inte gå upp igen och känna på nån dörr utan fortsätter lugnt nerför trappen, småvisslande som ett cykelbud i en pilsnerfilm. 

Med nynupen örsnibb.
.