Det lilla ordet

Ett ord i svenskan är rätt märkligt.

Ett väldigt kort ord. Och urvanligt. Det är ett lånord från engelskan, men har levt sitt liv i svenskarnas munnar så länge att det känns som om det är lika svenskt som falukorv, ja nästan som chorizo.

Det är det lilla ordet okej. Även stavat OK. Eller O.K.,med punkterna kvar. Vårt vanligaste ord? I alla fall när vi mailar eller SMS:ar, där det comes in handy, kan betyda både ”tillräckligt bra” och ”fint, då bestämmer vi det”, och det med två ynka bokstäver. 

Och skrivs med små bokstäver också: ok. För det kan inte längre förväxlas med det krokförsedda redskap man en gång lade över axlarna och som gjorde att man kunde bära två hinkar vatten samtidigt och ändå ha båda händerna fria.

Ordet försvinner när företeelsen försvinner. Synd. Comes in handy, annars, med ett ok. Medan man bär de två hinkarna kan man ju maila med vänsterhanden och SMS:a med högerhanden.

Från USA kommer ordet. Där stavar man det ”okay”, när man inte förkortar det som vi gör. Google är osäker men tror att det ursprungligen är en tysk typografterm. Många tyskar som emigrerade till USA hamnade i sättnings- och tryckeribranschen. Korrektur som skickades fram och tillbaka skrev man "Ohne Korrektur" på, när man inte behövde korrigera texten mer. Till slut förkortat O.K.

Ordet är internationellt, alla förstår det. Och här i Sverige har ordet utvecklats vidare och fått två bibetydelser, som jag tror bara finns här.

Det första är när man säger det med ett lite lätt frågande tonfall: okej? Då betyder det: "menar du det, det låter ganska intressant, fortsätt gärna berätta".

Det andra är när man säger det med negation: det här är inte okej. Då ska den tilltalade akta sig! För detta är det mest fruktansvärda som vi svenskar kan säga. Vi skummar då av vrede, fast det kanske inte syns för ett otränat öga. Inom oss är vi som matadoren med sin cape och sitt svärd i Tjuren Ferdinand.

Och vi kanske skulle kunna få användning för det under dessa dagar, då rasister och främlingsfientliga utnyttjar flatheten i våra lagar till att demonstrera sitt hat på torg efter torg över hela vårt land. I stället för att falla ner till deras nivå och skrika och kasta saker, så kan vi lugnt spänna ögonen i dem och säga: det här är inte okej! Det här är inte okej! 

Less is more. Och eftersom vi inte kastar nåt, har vi båda händerna fria och kan maila och SMS:a till andra som kan strömma till. Och instämma med oss att det här är inte okej. Små ord kan bli stora.

Kikar man i almanackan återstår ett enda augustiblad att rycka. Jordklotet har nu kommit så långt i sitt varv runt solen att sommaren här i landet håller på att rinna ut i sydlig riktning och hösten står beredd runt hörnet att strö sina regnbågsblad över oss. Det är helt okej.
.   

Kurre & Åsa och Frisenfält

Jag vippade helt sonika bloggpennan neråt och ut på tangentbordet dråsade Kurre och Åsa. Kurre landade på K:et nästan i mitten av tagentbordet och Åsa på Å:et lite mer snett upp till höger.

- Hej, sa jag efter ett ett litet tag, för jag ville att de skulle få borsta av sig lite först, de hade en massa damm på sig. Long time no see. Ska jag berätta om vad min pappa sa?
Kurre: - Ja, bara det går fort, vi  
Åsa: - håller på med höststädningen.

- Höststädningen? Redan? Nåja, så här var det. Pappa hade ett uttryck som han körde med. Eller en ramsa, som han tyckte var kul. Och jag fick höra den så många gånger att jag själv tyckte den var kul, ja i alla fall minns jag den så här långt efteråt. Vill ni höra den?
Å: - Visst visst, hur
K: - låter ramsan?

- Frans Fredrik Frisenfält förde fem franska fruar från Frankrike.
K: - Varför det? Var han en sån där botanist
Å: - eller bigamist eller vad det heter?

- Va? Nej. Vänta. Det är bara början. Ramsan fortsätter. Lyssna.
Fruarna fiskade fartyget fullt.
Å: - Kunde just tänka mig det. Att
K: - han inte orkade skaffa mat själv.

- Men, alltså, det är inte det som är poängen. Och det finns ett slut också. Så här.
Frans Fredrik Frisenfält fick full frakt från Frankrike.
K: - Bara så? Är det slut där? Och
Å: - fick fruarna nåt betalt för allt slit?

- Nja, det är inte så man ska ta det. Man ska läsa alltihop i en följd, alla de tre meningarna. Bara för att orden börj-
Å: - Jag tycker i alla fall att den där Frasse
K: - kunde satt sig själv och metat lite i stället.

- OK, ni kanske inte riktigt förstår det här. Ni har aldrig sett det förr. Jag ska förklara. Det här är ett snyggt sätt att visa på någonting som kallas allit-
- Kul, sa Kurre, kanske kan kvicka Kurre kreera kluriga kombinationer kring K-ord.
- Åja, Åsa åstadkommer åxå åtskilliga åtföljande Å-ord, åtminstone åtta, sa Åsa.

Varpå de böjde ner bloggpennan och hoppade tillbaka in.
Och jag satt kvar en stund med lyft penna. Bara satt där.

Det är så förunderligt ibland, bloggarlivet.

.

Miss universum

Den är 4,54. Och allt är 13,7. 

Jag menar om du nån gång stått i naturen och gluttat på den och tyckt att den ser ju ut att ha varit med ett tag, hur gammal kan den vara egentligen? Svaret är 4,54 miljarder år. Kan vara lugnande att veta.

Men jorden är fånigt ung i jämförelse med universum. Ja, universum ja. Det där alltet. Det som föddes med det där big banget för 13,7 miljarder år sedan. Pang ur ingenting och sen expanderade allt jättefort. Först var det alltså ingenting. Fast förstås energi fanns. Liksom ihoppackad typ. För sånt måste ju finnas, så att det kunde säga pang ur något, det här som inte fanns, så det kunde expandera och gå från ingenting till allting. Frågor på det?

Expanderade alltså. Och jättefort. Stephen Hawkins, ni vet han som trängt in en smula i de här grejorna, säger att före den där sekunden som var den första, fanns det som sagt ingenting, men efter 100 sekunder hade det expanderat till något som var stort som vårt solsystem. Och det får man väl säga var en hyfsad hastighet.

Och så ser jag i tidningen Illustrerad Vetenskap att universum visst inte är 13,7 miljarder år. Den är 2 miljarder år äldre. Så det så. Två av varandra oberoende mätningar visar det. Typiskt. Och denna miss om universum gör väl att jorden blir äldre också? Det står dock inget om hur mycket. Men vi kan väl runda av uppåt till 5 miljarder år? Give and take några veckor hit och dit.

I ett slag har alltså världen blivit 0,46 miljarder år äldre! Inte konstigt att man känner sig lite glåmig ibland när man vaknar om morgnarna.

Missar när det gäller universum har vi för övrigt haft en hel del av på jorden. Bland det första jag skrev på den här bloggen i maj 2009 var en dagsvers:

"Miss Universum kallas det.
Jag måste protestera.
Jorden är bara en planet.
Finns det inte flera?"

Och jag är ju ingen expert, men jag tror att många astronomer håller med om att det finns flera planeter än jorden. Och de borde väl få vara med och tävla också. En klar miss. Nån borde SMS:a och bjuda in.

Men där kanske det är killarna som skönhetstävlar och inte tjejerna. Eller också har de flera kön än två. Precis som vi här på jorden. Eller också tävlar de inte i att trippa fram på scengolv i styltklackar, slänga med håret och pluta med läppstiftsläppar mot kameror. De kanske inte ens skönhetstävlar, förresten. Eller – och här daskar jag mig chockad med handen i pannan – de kanske inte ägnar sig åt att tävla alls!  

Folk kan vara jättekonstiga långt långt därute i rymden.

.

Att svara eller inte svara - det är regeringsfrågan

Nu har valaffischerna satts upp över landet och man går riktigt omkring och myser.

Titta, vilken ung och snygg regering vi har! Och oppositionen sen! Inte en rynka på någon och inte ett enda hårstrå ligger snett. Reinfeldt kanske haft lite försprång när det gäller det senare, men nån fördel måste det väl vara att sitta i en regering.

Valaffischerna markerar starten för valspurten. Hittills har vi gått igenom en fas som vi kan kalla Artighetsfasen.

Reinfeldt (R): Ge väljarna besked om ni tänker regera med V eller ej, Stefan Löfven.
Löfven (L): Det är faktiskt ni som ska ge väljarna besked, Fredrik Reinfeldt, om ni ska regera med SD som stödparti eller ej.
R: Undvik inte frågan nu, Löfven, det är ni som ska ge besked.
L: Nej, det är ni som ska ge besked, Reinfeldt.
R: Nej, det är ni.
L: Nej, först ni.
Båda trugar, slår blygt ned ögonen och propsar på att den andre bjuder upp först.

Ingen större skillnad var det om någon slipad skjutjärnsjournalist ställt samma fråga.
Om Löfven pressats om V, har han börjat vissla en gammal kampsång från Metall och tittat i taket.
Om Reinfeldt pressats om SD, har han med intresse studerat ett hårstrå på kavajuppslaget eller slitit upp mobilen ”ursäkta, fick just ett brådskande samtal från Merkel, eller om det är Putin”.

Men nu när landsfäderna och landsmödrarna äntligen kan le hult mot oss från de välkammade och rynkfria affischerna i alla gathörn, är Artighetsfasen över. Och Tydlighetsfasen har börjat. För nu tar de bladet från mun, för att ge väljarna besked. 

Vi är tydliga i regeringsfrågan, säger Reinfeldt. Vi vill självklart inte regera med SD som stöd, så vårt glasklara besked till väljarna är att om de rödgröna blir större än alliansen, så släpper vi fram en rödgrön regering. Dvs om de kan få igenom sitt förslag till statsbudget i riksdagen, förstås. Om vi tycker att de inte kan få det, så tar vi självklart vårt ansvar och regerar vidare. Men inte med SD som stöd, för dem isolerar vi. Det är vårt besked till väljarna. Vi är tydliga med det här.

Hur den där isoleringen av SD ska gå till, ifall alliansen blir mindre än de rödgröna men ändå regerar vidare, går han inte närmare in på. Fredrik kanske låser in dem på riksdagsmuggen?

Vi är tydliga i regeringsfrågan, säger Löfven. Vårt glasklara besked till väljarna är att vi går till val på att Sverige får en S-regering i september. Förlåt, S-ledd regering, menar jag. För MP är ju en naturlig samarbetspartner. Kan ingå i en regering med oss. Och V kommer vi ha ett samarbete med. Lite grand. De kanske kan få hjälpa till med att ta ner affischerna. Och C och FP kan vi tänka oss att samarbeta med, det har vi gjort förr. Och Gudrun är ju trevlig också. Allt beror på hur valet går för alla. Det är vårt besked till väljarna. Vi är tydliga med det här.

Men få se nu, var det inte nån annan som sa nåt liknande?

Och så går nya rapduon Fredrik & Stefan arm i arm ut i den ljumma sensommarkvällen skrålande på den gemensamma refrängen ”Vi är tydliga med det här, vi är tydliga med det här …”

Läste på Brunkan

Det pågår en kulturfestival i stan.

Folk som ställer sig på varann i mänskliga pyramider, rappare med symfoniorkestrar på GAT som samlar halva stan som publik, bloggare som har diktuppläsning, mat och cirkus och mycket katalanskt.

GAT? Ja så kallas Gustav Adolfs Torg så fort det är festival. Men vad var nu det andra jag skrev där? Bloggare? Diktuppläsning? Jag menar väl inte …?

Jo, faktiskt. Jag var med och läste dikter. Stadsbiblioteket hade öppen scen på Brunkebergstorg. Brunkan, alltså. Det där lite undangömda torget mellan Gallerian och Drottninggatan. En timme mellan 17 och 18 fick folk som slagit sig ner på Brunkans bänkar och gräsmattor lyssna till lyrik. Varje poet hade 5 minuter på sig. Och jag gick upp som nummer 2 av dem, 5 över 5 alltså.

Vilka dikter skulle jag välja? Ville inte bli torr i munnen, nervositeten ligger alltid på lur när man ställer sig på en scen så där, några av de rimmade blir bäst. Fem minuter, då får det bli två av de lite längre. Först den där ”EU-valet: aftermath” och sen ”Den blindes första sång”, båda finns ju här på bloggen också.

Jag läste. Muntorrheten höll jag tillbaka, behövde bara väta läpparna lite med tungan några gånger, den delen funkade. Den andra akilleshälen jag har, att inte våga titta på publiken, gick det sämre med, jag glömde helt enkelt bort det. Men jag tyckte att det jag läste gick fram, orden lämnade läpparna utan att fastna i torrhet, landade i dem som satt på bänkarna, satt eller låg på gräsmattorna.

Men jag var inte ”där” hela tiden. Har man en text framför sig, är det lätt att man glömmer att det är första gången publiken hör den. Man måste vila lite i texten, betona här och där, pausa då och då, hjälpa publiken med betoningar. Ibland misslyckades det, texten drog iväg, som om den snabbt ville komma till slut. Ungefär så där som en hund gör när den drar i kopplet, när man själv glömmer att det är jag och inte hunden som ska bestämma, hunden drar och och man själv dras med.

En lärdom jag drog. Kanske hade jag kunnat vila lite bättre i texten om jag vågat glutta upp från pappret då och då. Men jag ger mig själv godkänt. Det var ingen riktig fullträff, men jag tyckte att det var trevligt och jag tror också publiken tyckte det.

Både gammal och ung kan
slappa till dikter i Brunkan.
Jag hov bara upp min stämma
och kände mig som hemma.
Den ende som var min ovän
var den koppeldragande vovven.
.

Endera Dan

Jag fastnar med ostmackan i munnen när jag precis ska till att vända blad.

Längst upp till vänster på sidan 14 i DN står en artikel med rubriken "Förvirrat när Alaska ska välja rätt Dan”. Det är tydligen primärval i Alaska den 19 augusti. Och bilder på de två kandidaterna. En ljushårig utan glasögon och en mörkhårig med glasögon. Men där slutar olikheterna. Båda heter Dan. Och båda heter Sullivan.

De båda Dan Sullivan förväxlas hela tiden. En tredjedel av väljarna kan inte skilja dem åt och teveinslag blandar ihop dem. Och det kan förstås bli lite förvirrande. Man kan ju tänka sig själv om det är i svensk teve:

Ja, välkomna ska ni vara till debatten mellan Fredrik Reinfeldt här till vänster och Fredrik Reinfeldt till höger. Vi har dragit lott om talarordningen. Och, jag är ledsen, Fredrik Reinfeldt, men det är Fredrik Reinfeldt som får börja.

Men det finns saker som kan skilja danarna åt. Den blonde är överklagare i Alaska, eller har varit det i alla fall. Och den mörke är borgmästare i Anchorage. Eller om det var tvärtom.

Möjligen räcker inte det som väglednng för den som står där med valsedeln i sin hand, så båda lurar på att sätta in en mellaninitial i namnet. Men Dan Sullivan tycker att det gott räcker med att Dan Sullivan gör det, för han, Dan Sullivan alltså, är inflyttad till Alaska för 17 år sedan. Vilket inte Dan Sullivan är. Så han var ju där först, långt innan Dan Sullivan kom dit. Nån ordning får det vara.

Det här med primärval i USA är ju förvirrande bara det. Men de båda deltar i alla fall i primärvalet den 19 augusti. Tydligen. Fast i olika val, ser jag nu. Så då borde det vara lättare att skilja på dem. För artikeln säger att den ene vill bli republikanernas kandidat för Alaska i höstens val till senaten. Och den andre vill bli vice guvernör i Alaska.

En av dem nöjer sig alltså med att bli vice guvernör. Vem av dem, har jag svårt att riktigt utläsa av artikeln. Men jag gissar på Dan Sullivan.

För att få ännu större klarhet i namnfrågan, gör jag som man gör nuförtiden. Jag googlar på det. 

Och Google svarar hjälpsamt. Dan Sullivan? Menar du racerföraren Dan Sullivan från Kentucky? Eller ishockeybacken Dan Sullivan som spelar i Italien? Eller författaren Dan Sullivan som 2009 skrev boken ”The Dan Sullivan Question?”

Och det kan man ju fråga sig. Jag sväljer ostmackan och tar fram en bild på min favorit-Dan. Waern.

Valet i Alaska äger alltså rum den 19 augusti. Om fem dagar. Och den 18 augusti håller nog världen andan. Då är det dan före dan. 
.

En kvinna grät på tunnelbanan

en kvinna grät på tunnelbanan

hon satt där till vänster
mitt bland alla

hon hade röd kappa
och såg vanlig ut

varför hon grät
kan man fråga sig

tårar säger inget
inget säger så mycket som tårar

inget hördes
för hon hulkade inte

allt var som vanligt
förutom att hon grät

alla stirrade ännu intensivare
ner i sina telefoner

då tog kvinnan mitt emot
fram en näsduk och gav

sen gick hon av
och nickade hej då

på det sätt som man gör till en främling
när ens näsduk torkat främlingens kinder

tunnelbanans regler är hårda
hårda som döden

så hårda att de bara kan brytas 
av den mjukaste i vagnen

den mjukaste mitt emot

.

Jag och min diskmaskin

Det är väldigt praktiskt med diskmaskin.

När man haft en massa gäster t ex och så ska allting diskas och då är det bara att stoppa ner allt i diskmaskinen. Praktiskt.

Ja, inte skärbräden eller stekpannor och sånt. Det skulle se ut det. Men allting annat. Utom kastrullerna, det går ju inte, de blir inte riktigt rena i maskin. Och dessutom är de väl för stora. Precis som tekannan. Och den kan ju gå sönder. Och så tar den väl smak.

Och inte kristallskålarna heller så klart, de där till efterrätten. Kristall kör man inte i maskin. Eller glas heller för den delen. I alla fall de där tunna. Men var går gränsen för tunn? Så för säkerhets skull betraktar man alla glas som tunna.  

Silar och durkslag hör ju inte heller till det som ska i maskin. Eller de gamla fina karotterna, vissa är väl arvegods, vilka det nu var. Och så är det det där med uppläggningsskålarna, de av hård plast funkar inte i maskin, eller om det är de av mjuk plast.

Porslinsskålar och tallrikar, några är ju gamla och fina, kan gå flisor i dem när man plockar i och ur diskmaskinen. Och porslin som är fint målat på, det är ju inte heller nåt man pular ner där.

Men allting annat går ju bra. Som bestick. Fast just när det gäller gafflar, så är väl en del nya och mår väl inte bra av att gå i maskin, kan bli solkiga på nåt sätt. Precis som knivarna, framför allt brödknivar kan bli slöa, och smörknivar av trä undantas förstås från maskindiskning.

Osthyvlarna har också träskaft, eller om det är plast, nej det är nog trä. Och skedarna är väl av silver, skulle bli alldeles svarta och förstörda. Och kopparna har liksom en guldrand där, ser det ut som.

Innan man stoppar ner i diskmaskinen måste man ju skölja av också. Sköljningen är hälften av diskningen. Annars fastnar det i filtret och man måste ändå ta bort gegget därifrån.

Det är praktiskt med diskmaskin. Och har något stämningsfullt över sig, där den står tom och glittrar i motljuset, medan man visslande diskar all disk för hand.
.

Ändå flyger vi

vi är inte byggda för att ha socker omkring oss 
hela tiden
vi är inte byggda för att ha information omkring
oss hela tiden
vi är inte byggda för att titta på en skärm hela
dagarna
vi är inte byggda för att sitta på en stol hela
dagarna
vi är inte byggda för att trängas med en massa
människor på en liten yta
vi är inte byggda för att fara fram i hundra
kilometer i timmen eller tio gånger fortare

ändå flyger vi

som den lessna blåskimrande skalbaggen som
knuffas ut från sin gren och faller genom tiden
flyger vi

in the middle of a cloud
sjunger John Lennon
in the middle of a cloud I call yor name

vi är byggda för att bara få tag i den gnutta
socker som är puls för vår energi
vi är byggda för att få reda på hos handlarn
att jaha Hanssons ska tjära taket
vi är byggda för att få grönt in i ögat när vi
ser på gräs som kysser vind
vi är byggda för att stå raka i ryggen med
tyngden vilande på hälen
vi är byggda för att ha en arm av nej
eller ja mellan varann
vi är byggda för att ha en längtan att
gå mellan träden där borta

ändå flyger vi

ändå sitter vi som ett domnat V med
hörlurar kisande över en laptop 
med han bredvids armbåge i sidan
och med kolapapper upp till örona
i en prick av grå plåt mellan molnen 
där hela byn får plats

avklädda den nakna
skräcken att krossas
så länge vi visslar

flyger vår evighet inom oss
mellan störtande almanackor
och ljusa pillerpåsar och eld
.

Vådan av en eldsvåda

Sveriges största skogsbrand i modern tid rasar i Västmanland.

En programledare och två politiker samtalar.

Programledaren: Välko -
Oppositionspolitiker O: Skogsbrandens skador är katastrofala! Värden för över en halv miljard är puts väck! Och ni i regeringen är ansvariga! Varför har ni inte satt in tillräckligt med resurser?
Regeringspolitiker R: Så är det inte. Vi sätter in massiva resurser nu. Skogsbranden vattenbombas med specialplan inhyrda från Frankrike och Italien.
O: Nu ja. Om ni hade gjort det redan tidigare så hade -
R: I början sköttes detta helt i kommunal regi, men så fort vi övertog ansvaret via Länsstyrelsen, så -
O: Men faktum är att ni åstadkommit alldeles för lite och på tok för sent. Vi i oppositionen anser dessutom att prevention är A och O i sådana här fall. Har ni över huvud taget gjort något för att förebygga detta?
 
Programledaren: Ska -
R: Jo, vi har haft fastlagda beredskapsplaner helt i linje med vad lagen -
O: Planer, ja. Men satte ni i preventivt syfte ut eldsläckare i det eldhärjade området?
R: Nej men -
O: Nä just det. Kunde just tänka mig det. Och hur är det med brandvarnare då? Har ni satt upp några sådana i talltopparna? Har ni tillsett att tillbörliga preventiva åtgärder vidtagits runt om i buskagen?
R: Preventivmedel i buskarna? För att hålla nere rådjursstammen då, menar ni? Det kan jag inte uttala mig om. Sådana ärenden handläggs på annat departement.

Programledaren: Skulle -
R: Ni i oppositionen bara obstruerar hela tiden och lägger hinder i vägen för oss i regeringen. Det har nu varit regnfritt och stekvarmt kring 30 grader och det har försvårat arbetet med eldsvådan. Vädret har motarbetat oss svårligen. Det skulle inte förvåna mig om ni har ett finger med i det också.  
O: Ha ha ha, nu har du väl blivit alldeles skogstokig ändå. Skulle vädret varit vårt fel?
R: Så ni vägrar tillstå -
O: Och hur skulle det gå till, menar du? Vi är ju i opposition, det är ni som är regeringen!
 
Och medan elden på detta sätt sprider sig in i valrörelsen, kämpar brandmän, räddningsmanskap och frivilliga bokstavligen i sitt anletes svett för att rädda liv, djur och egendom i de brinnande skogarna i Västmanland. 
. 

Det ska stå Hässelby

Stora Mossen. Där fanns en skridskobana. 

Man måste igenom skogen dit. Det var väl en gång jag var där eller två. Med någon vuxen. Det var mörkt. Det fanns människor hela tiden men det struntade väl mörkret i. Skogen var kanske liten men mörkret i den var stort. Liksom sugande. Stig fanns och människor. Som ett rep man inte fick släppa taget om. Att mitt i var en mosse som sög neråt om man snubblade in i det man inte såg.

Stora Mossen är en station man ryser vid när man stannar där och alla dörrarna slås upp.

Åkeshov. Det är två saker med Åkeshov. Jag följde med Per Persson till Åkeshovsbadet när han åkte dit med sin pappa. Tvål och lukt. Och inga kläder. Fick man ha inga kläder? Hur hittar man tillbaks till kläderna igen? Simbassäng. Och lukt igen. Simbassängen var bara en kall parentes för det där med kläderna.

Passerar Frisörernas Hus. Där stod hon en gång som en fågel jag var rädd för.
Jag räknade sekunderna i mörkret mellan Islandstorget och Blackeberg.
Så mörkt att fönstret blev en spegel.
Jag såg gammal ut. Gammal och liten.

Om du kommer bort nån gång, Göran, kom ihåg att det ska stå Hässelby på vagnen. Kom ihåg det. Hässelby.

Jaha. Jag nickade in i min sexåriga själ. Hässelby. Men hette det inte Blackeberg där vi bor. Jo, Blackeberg ska det vara. Men Hässelby också på nåt sätt. Om jag kommer bort. Det får jag se till att jag inte kommer. Eller heter det gör.

Så tittade jag upp omkring mig. Kände inte igen nån. Inte en enda. En flod av is och mörker tömdes över huvet på mig. Klöv mig ner till knäna. Så det var det här.
Jag flyttade fötterna lite till nån annanstans där det var som vanligt, men kunde inte röra dem.
Man har kvar händerna. Men de blir nariga vedträn.
Det spelar ingen roll om man blir hittad och räddad eller ej. Man kan inte tala mer.

Lenas bannbulla

Läste i lördagens morronblaska att Vladimir Putin nu tagit ett nytt initiativ för mänskligt framåtskridande på denna planet.

Han har nämligen startat Intervision. Återuppväckt den, kanske man ska säga. Intervision är en kvarleva från det kalla krigets dagar, då det gick en järnridå mellan öst och väst. Man misstänker ju att Putin är rätt svag för järnridåer, vill gärna återuppliva dem.

Intervision sändes 1977-1981 som ett svar på de dekadenta västländernas Eurovision Song Contest och de som deltog i sjungandet var bl a Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Östtyskland. Nu kan ju inte Putin till sin stora sorg låta de länderna uppträda igen, mest beroende på att de inte finns längre.

Men utöver Ryssland har nu fem andra länder anmält sig till Intervision, som kommer att sändas i oktober. De är Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Uzbekistan och Kina. Och det ser ju ut som en stark uppställning. När nu varken Tjeckoslovakien eller Östtyskland kunde komma.

Orsaken till återupplivandet? Ja, det finns ju bara en sak som gör Putin argare än att det självständiga landet Ukraina vill fortsätta att vara självständigt, och det är att Conchita Wurst tilläts uppträda i Joråvitjen. Då blev han jättearg. Och så gick hon och vann hela millevitten också! Måttet är rågat! Vi startar Intervision igen!  

”I Intervision kommer du inte att behöva förklara för ett barn varför en skäggig kvinna sjunger”, säger producenten Igor Matvienko. Man undrar här lite grand vad han anser är att betrakta som tillåtna aktiviteter för skäggiga kvinnor. Sjunga ska de således inte få göra. Att gömma sig kanske, så att ingen märker att de finns?

När Putin med nystarten av Intervision nu ser till att det blir lite ordning i sjungandet utan omoraliska hårstrån, är röstningslistorna från Joråvitjen en lite genant läsning för honom. De ryska tv-tittarna hade Conchita Wurst som trea i tävlingen, Vitryssland hade henne som fyra! Och Georgien som tvåa! Där ser man vådan av att släppa anonymiteten fritt. Fältet helt öppet för att rösta på dekadans i stället för det av ryska partiledningen fastlagda.   

Förra gången Intervision sändes, där på slutet av 70-talet, var telefonnäten inte utbyggda och tittarna fick i stället rösta med sina lampor. Gillar man – tänd lampan. Gillar man inte – släck. Putin känner nog starkt för att köra med samma metod nu. Man kan riktigt föreställa sig Putin gå brandvakt på gatorna spejande upp mot fönstren.

”Aha, hos Fjodor Ivanoff där tände man, det var EN röst alltså! Och hos Svetlana Aleksandrovna släcktes ljuset, tummen ner med andra ord. Men där hos Sergejevitj Petrovitj är det visst tänt hela kvällen, gillar han ALLA låtarna?”

Nästa initiativ för Putin, erfar denna blogg, blir att i hela Ryssland bannlysa all visning av en svensk revy från 1982, nämligen Hasse & Tages Fröken Fleggmans mustasch. Enda anledning till att revyn klarat sig så länge från Putins bannbulla, lär vara att han trott att Lena Nyman var det svenska namnet för Lenin.

Hur han nu kan få för sig något sånt! Lenin hade ju mycket större mustascher. 
.