hon satt där till vänster
mitt bland alla
hon hade röd kappa
och såg vanlig ut
varför hon grät
kan man fråga sig
tårar säger inget
inget säger så mycket som tårar
inget hördes
för hon hulkade inte
allt var som vanligt
förutom att hon grät
alla stirrade ännu intensivare
ner i sina telefoner
då tog kvinnan mitt emot
fram en näsduk och gav
sen gick hon av
och nickade hej då
på det sätt som man gör till en främling
när ens näsduk torkat främlingens kinder
tunnelbanans regler är hårda
hårda som döden
så hårda att de bara kan brytas
av den mjukaste i vagnen
den mjukaste mitt emot
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar