Elisabeth Gustavsdotter föddes 1843 i Torslanda. Och precis idag för 128 år sedan, den 30 september 1888, gick hon sitt tragiska öde till mötes i en mörk gränd i London. Då var hon bara 45 år gammal.
Ja, nästan 45. För hon kom till världen den 27 november 1843. I Stora Humlehed i Torslanda utanför Göteborg. Så värst mycket vet man inte om hennes ungdomsår. Hennes föräldrar Gustav och Beata var småbrukare men ägde inte marken de brukade. Hon hade en äldre syster och två yngre bröder. Så värst fett kan familjen inte ha haft det. Det man vet om hennes levnadsbana är väl i grova drag följande.
När hon var 16 år konfirmerades hon i Torslanda kyrka. Året därpå flyttade hon till stan. Alltså Göteborg. Fick plats som piga hos en familj i Karl Johans Församling.
Hon jobbade där i fyra år och när hon var 21 flyttade hon till Haga i centrala Göteborg. Här blev hon gravid. Det drev henne en tid ut i prostitution för att kunna överleva. Det var nu 1865 och hon är 22 år gammal. Den 21 april födde hon en dotter som var död vid födseln. Först i november fick hon en ny anställning hos en familj. Halvåret däremellan vet man inget om, men hon överlevde på något sätt.
Det förlovade landet i väster, det brukar innebära Amerika. Men i Göteborg kunde det också vara England. Elisabeth tog Gud i hågen och emigrerade till London den 10 juli året därpå. Till en början verkade det gå bra och hon fick en anställning som tjänsteflicka hos en familj i Hyde Park.
Efter tre år, i mars 1869, gifte hon sig med John Stride. Hon var 26 år, han 39 och de drev en kaffebutik. Så mycket är inte känt om denna tid, men det var svårt att få det att gå runt, de flyttade affären tre gånger under sex år. Två år därefter separerade de på hennes initiativ, flyttade sedan tillfälligt ihop, men efter ytterligare fyra år skildes de definitivt.
Hon hette Elizabeth Stride nu, Elizabeth med ett z, var 38 år och levde i Whitechapel i Londons East End. Whitechapel var den glömda delen av London, 80 000 människor på en begränsad yta, bostadsbrist, arbetslöshet, man tog de påhugg man hittade, sov där det gick, kriminaliteten skyhög, en slum som är svår att föreställa sig. Elizabeth livnärde sig på sömnad, städning, ibland bidrag från den svenska församlingen i London och tidvis prostitution för att inte svälta ihjäl. När hon kunde bodde hon i ett inkvarteringshus på Flower and Dean Street nr 32.
När hon var 42 år träffade hon hamnarbetaren Michael Kidney och bodde en tid med honom på Fashion Street. När deras förhållande varat i två år anmälde hon honom för misshandel. Ingen åtgärd från myndigheterna och efter ytterligare ett år gjorde hon slut med honom och flyttade tillbaka till Flower and Dean Street. Det är nu den 25 september 1888 och hon är 45 år.
Fyra dagar därefter, lördagen den 29 september, började hon med att städa på Flower and Dean Street 32. Från kvällen och fram till midnatt ska vittnen ha sett henne på diverse pubar eller i samspråk med olika män i området runt Berner Street och Settles Street. Kl 01:00 på söndagen den 30 september anlände Louis Diemschutz till en gård på Berner Street med sin ponny och kärra. Vid ingången till gården stannade ponnyn plötsligt och vägrade gå vidare. Diemschutz steg av och upptäckte en livlös kropp på marken. Det var Elizabeth Stride. Dödsorsaken var avskuren hals.
Historien anser att gärningsmannen var Jack the Ripper och detta hans tredje offer. Hans härjningar i Whitechapel hade börjat en månad tidigare med Polly Nichols på Buck´s Row, sedan Annie Chapman på Hanbury Street. Efter Elizabeth Stride skulle det bli två till. Catherine Eddowes på Mitre Square samma morgon. Och Mary Jane Kelly på Miller´s Court den 9 november. Varefter mordvågen upphörde. Alla fem prostituerade, alla dödade genom avskuren hals. Och vanställda efteråt, det som gav förövaren öknamnet. Alla utom Elizabeth. Hon hade inga skador utöver det där med halsen.
Vissa trodde därför att Michael Kidney bragt henne om livet, som hämnd. Men hans stil var mer knytnävar, inte knivar, han var brutal, inte en sjuk vettvilling. Historien tror i stället att Jack the Ripper blev avbruten av Louis Diemschutz där i gränden och flydde norrut på Berner Street, tog västerut på Commercial Street och passerade ett halvdussin smågator innan han kom till Mitre Square, där han tog skadan igen på den stackars Catherine Eddowes som hittades kl 01:45. Teorin kan stämma; när tillkallad läkare undersökte Elizabeth kl 01:14 och förklarade henne död, var kroppen fortfarande varm.
På dagen 128 år sedan, sensommarens sista dag. Inget av de fem morden uppklarades och ingen Jack the Ripper kunde nånsin gripas.
Den 6 oktober begravdes Elizabeth på Östra Londons kyrkogård. På nätet finns en bild av den lilla vita marmorerade gravstenen. Där står bara hennes namn: Elizabeth Stride. Och två årtal: 1843-1888. Och några små ditsatta gula och svarta blommor på marken.
Elizabeth Gustavsdotter. Det finns inget som tyder på att hon hade någon kontakt med någon i sin familj från Torslanda efter sin emigration till London. Ett ensamt, strävsamt liv på samhällets botten som fick ett så tragiskt slut. Men någon måste ha satt dit de där blommorna vid graven. Någon ville henne väl.
Ja, nästan 45. För hon kom till världen den 27 november 1843. I Stora Humlehed i Torslanda utanför Göteborg. Så värst mycket vet man inte om hennes ungdomsår. Hennes föräldrar Gustav och Beata var småbrukare men ägde inte marken de brukade. Hon hade en äldre syster och två yngre bröder. Så värst fett kan familjen inte ha haft det. Det man vet om hennes levnadsbana är väl i grova drag följande.
När hon var 16 år konfirmerades hon i Torslanda kyrka. Året därpå flyttade hon till stan. Alltså Göteborg. Fick plats som piga hos en familj i Karl Johans Församling.
Hon jobbade där i fyra år och när hon var 21 flyttade hon till Haga i centrala Göteborg. Här blev hon gravid. Det drev henne en tid ut i prostitution för att kunna överleva. Det var nu 1865 och hon är 22 år gammal. Den 21 april födde hon en dotter som var död vid födseln. Först i november fick hon en ny anställning hos en familj. Halvåret däremellan vet man inget om, men hon överlevde på något sätt.
Det förlovade landet i väster, det brukar innebära Amerika. Men i Göteborg kunde det också vara England. Elisabeth tog Gud i hågen och emigrerade till London den 10 juli året därpå. Till en början verkade det gå bra och hon fick en anställning som tjänsteflicka hos en familj i Hyde Park.
Efter tre år, i mars 1869, gifte hon sig med John Stride. Hon var 26 år, han 39 och de drev en kaffebutik. Så mycket är inte känt om denna tid, men det var svårt att få det att gå runt, de flyttade affären tre gånger under sex år. Två år därefter separerade de på hennes initiativ, flyttade sedan tillfälligt ihop, men efter ytterligare fyra år skildes de definitivt.
Hon hette Elizabeth Stride nu, Elizabeth med ett z, var 38 år och levde i Whitechapel i Londons East End. Whitechapel var den glömda delen av London, 80 000 människor på en begränsad yta, bostadsbrist, arbetslöshet, man tog de påhugg man hittade, sov där det gick, kriminaliteten skyhög, en slum som är svår att föreställa sig. Elizabeth livnärde sig på sömnad, städning, ibland bidrag från den svenska församlingen i London och tidvis prostitution för att inte svälta ihjäl. När hon kunde bodde hon i ett inkvarteringshus på Flower and Dean Street nr 32.
När hon var 42 år träffade hon hamnarbetaren Michael Kidney och bodde en tid med honom på Fashion Street. När deras förhållande varat i två år anmälde hon honom för misshandel. Ingen åtgärd från myndigheterna och efter ytterligare ett år gjorde hon slut med honom och flyttade tillbaka till Flower and Dean Street. Det är nu den 25 september 1888 och hon är 45 år.
Fyra dagar därefter, lördagen den 29 september, började hon med att städa på Flower and Dean Street 32. Från kvällen och fram till midnatt ska vittnen ha sett henne på diverse pubar eller i samspråk med olika män i området runt Berner Street och Settles Street. Kl 01:00 på söndagen den 30 september anlände Louis Diemschutz till en gård på Berner Street med sin ponny och kärra. Vid ingången till gården stannade ponnyn plötsligt och vägrade gå vidare. Diemschutz steg av och upptäckte en livlös kropp på marken. Det var Elizabeth Stride. Dödsorsaken var avskuren hals.
Historien anser att gärningsmannen var Jack the Ripper och detta hans tredje offer. Hans härjningar i Whitechapel hade börjat en månad tidigare med Polly Nichols på Buck´s Row, sedan Annie Chapman på Hanbury Street. Efter Elizabeth Stride skulle det bli två till. Catherine Eddowes på Mitre Square samma morgon. Och Mary Jane Kelly på Miller´s Court den 9 november. Varefter mordvågen upphörde. Alla fem prostituerade, alla dödade genom avskuren hals. Och vanställda efteråt, det som gav förövaren öknamnet. Alla utom Elizabeth. Hon hade inga skador utöver det där med halsen.
Vissa trodde därför att Michael Kidney bragt henne om livet, som hämnd. Men hans stil var mer knytnävar, inte knivar, han var brutal, inte en sjuk vettvilling. Historien tror i stället att Jack the Ripper blev avbruten av Louis Diemschutz där i gränden och flydde norrut på Berner Street, tog västerut på Commercial Street och passerade ett halvdussin smågator innan han kom till Mitre Square, där han tog skadan igen på den stackars Catherine Eddowes som hittades kl 01:45. Teorin kan stämma; när tillkallad läkare undersökte Elizabeth kl 01:14 och förklarade henne död, var kroppen fortfarande varm.
På dagen 128 år sedan, sensommarens sista dag. Inget av de fem morden uppklarades och ingen Jack the Ripper kunde nånsin gripas.
Den 6 oktober begravdes Elizabeth på Östra Londons kyrkogård. På nätet finns en bild av den lilla vita marmorerade gravstenen. Där står bara hennes namn: Elizabeth Stride. Och två årtal: 1843-1888. Och några små ditsatta gula och svarta blommor på marken.
Elizabeth Gustavsdotter. Det finns inget som tyder på att hon hade någon kontakt med någon i sin familj från Torslanda efter sin emigration till London. Ett ensamt, strävsamt liv på samhällets botten som fick ett så tragiskt slut. Men någon måste ha satt dit de där blommorna vid graven. Någon ville henne väl.
.
