Det råder prinsyra i landet. Precis så lyder rubriken i teveprogrammet jag slagit på: Prinsyra inför dopet. Jag öppnar fönstret för att kolla. Nä, inga som verkar yra. Om man inte räknar de tre farbröderna med påsar på parkbänken där. Men det kanske inte är dopet.
Bläddrar i tidningen i stället. De udda nyheterna. En remake på Hajen igen. Som alla klassiker har den filmen fått en uppsjö av tramsiga uppföljare genom åren. Men den här filmen skulle vara hyfsat lyckad. Inte för storyn, den var det vanliga skräpet, men skådespelerskan var så bra i rollen. Hade stor talang för att uttrycka fasa, stod det.
- Hur gick det på din audition, daughter of mine?
- Dom sa att jag var fasansfull, mummy.
- Åh, stackars dig, då fick du inte rollen?
- Tvärtom, det var precis det dom ville ha.
Men de fick nog inte knycka musiken från första hajfilmen, det där dunk-dunk-dunk, som man hörde så fort det var hajen som kom. Antagligen K-skyddad eller nåt.
Björn Kjellman skulle spela in Delhis vackraste händer, såg jag nånstans. Den ser jag fram emot att se. Gudomlig bok. Och Björn är alltid oerhört bra. Han sa att det var bara en grej han var nervös för i filminspelningen. Vid ett tillfälle skulle han hoppa baklänges ner i vattnet. Är rädd för det, sa han, komma under vatten så där plötsligt utan att kunna se. Jätteharigt, måste man säga. Det kan väl inte vara nån konst att kasta sig som en projektil med ryggen före ut mot ett skummande hav nånstans där bakom. Hörs det inte nåt dunk, dunk, dunk, så kan det inte ens vara en haj därnere.
September ja, lär det vara nu. Högsommarvärme nästa vecka utan en droppe regn, utlovar meteorologerna prompt på teve. Om de nu inte tagit sig vatten över huvudet.
Bläddrar i tidningen i stället. De udda nyheterna. En remake på Hajen igen. Som alla klassiker har den filmen fått en uppsjö av tramsiga uppföljare genom åren. Men den här filmen skulle vara hyfsat lyckad. Inte för storyn, den var det vanliga skräpet, men skådespelerskan var så bra i rollen. Hade stor talang för att uttrycka fasa, stod det.
- Hur gick det på din audition, daughter of mine?
- Dom sa att jag var fasansfull, mummy.
- Åh, stackars dig, då fick du inte rollen?
- Tvärtom, det var precis det dom ville ha.
Men de fick nog inte knycka musiken från första hajfilmen, det där dunk-dunk-dunk, som man hörde så fort det var hajen som kom. Antagligen K-skyddad eller nåt.
Björn Kjellman skulle spela in Delhis vackraste händer, såg jag nånstans. Den ser jag fram emot att se. Gudomlig bok. Och Björn är alltid oerhört bra. Han sa att det var bara en grej han var nervös för i filminspelningen. Vid ett tillfälle skulle han hoppa baklänges ner i vattnet. Är rädd för det, sa han, komma under vatten så där plötsligt utan att kunna se. Jätteharigt, måste man säga. Det kan väl inte vara nån konst att kasta sig som en projektil med ryggen före ut mot ett skummande hav nånstans där bakom. Hörs det inte nåt dunk, dunk, dunk, så kan det inte ens vara en haj därnere.
September ja, lär det vara nu. Högsommarvärme nästa vecka utan en droppe regn, utlovar meteorologerna prompt på teve. Om de nu inte tagit sig vatten över huvudet.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar