tisdag 27 september 2016

Kriton


det finns inga blåa
fåglar som hette
kriton kvar

och har nog
aldrig funnits

dom var blå av
fjädrar på ryggen
och ville aldrig stanna

det jag minns mest av dom
var deras långa läte av tystnad

som ett tungt hav
kröker sig
en buss runt månen

här blir en mamma till
som är ensam om all köld

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar