Kurre & Åsa och gitarrpåsen

Jag måtte ha vippat på bloggpennan på nåt sätt, för där stod Kurre och Åsa på tangentbordet. Eller satt. Kurre på K:et och Åsa lite snett upp till höger på Å:et.

Kurre: - Vad drömde du idag?
Åsa: - Eller rättare sagt i natt?
- Hur visste ni att-
Å: - Men det gör du ju
K: - alltid. Nåt jätteskumt
Å: - brukar det vara. Vad
K: - var det i natt?
- Jo, jag var på resa nånstans. En massa saker skulle jag ha med mig. Jag brukar ju drömma sånt. Men den här gången hade jag gitarren också.
K: - Va? Kan du spela gitarr?
Å: - Det har du dolt för oss!

- Jag spelar egentligen inte. Tar bara de fem ackord jag kunnat sen jag var fjorton bast.
Å: - Jaså det. Det har vi hört. Vi trodde det var grannkatten som 
K: - sjöng upp sig. Spelade du nåt i drömmen? Tom Dooley i alla fall?
- Nej. Men den var bökig att få med sig. Så jag stoppade ner den i-
K: - I badkaret?
Å: - I soporna?
- Nej, i en påse. Det fanns plötsligt en plastpåse där som jag stoppade ner den i. Och då kunde jag bära-
Å: - Hold your horses lite nu! En
K: - gitarr? Få plats i en påse? Hur
Å: - skulle nu det gå till? Det var
K: - väl det mest befängda …

Och så började de skratta. Eller garva, kanske är rätt ord. Asgarva. Flabbade och kiknade så de nästan dråsade ner, Kurre från K:et, Åsa från Å:et.

Deras munterhet över det här var så stor att man fortfarande kunde höra ett fnissande från pennan när de återvänt dit.

.