Jaså, är det du som gjort den?

 
Vi gick in i Lottastugan och tittade. Det brukar vara intressant och så, men den här gången var det en otrolig upplevelse. På tavlorna i akryl och broderi fanns det bland mycket annat insprängda urklipp av små tidningsannonser från förr. Människors utsatthet och fattigdom, ständigt utnyttjade av överheten, ja jag vet inte, det var så berörande gjort. Jag fick en klump i halsen.

De hette Eva Alfredsson och Göran Jönsson som hade den här fina utställningen.

Efteråt fick jag den crazy idén att varför går jag inte tillbaka hit och ger dem ett ex var av min egen diktsamling! För att ge något tillbaka till dem. 

Så det gjorde jag. Gick hem och kånkade ner lådan högst upp i garderoben och tog ut två ex av boken, skrev en liten dedikation längst fram och gick tillbaka till Lottastugan dan därpå.

Göran, den ena konstnären, satt där på en stol och några besökare gick omkring och tittade, men Eva såg jag inte.

Gick fram till Göran.
- Hej.
- Ja hej och välkommen.
- Det var jag som var här i går.
- Ja nu känner jag igen, välkommen tillbaka.
- Jag kom bara förbi, det var så berörande allt det här, så jag ville ge nåt tillbaka. Här är min diktsamling.

Väldigt förvånad blev han när han fick plastfickan med de två diktböckerna.

- Oj, och vilken bra titel "Kärleken tar för lång tid".
- Ja, det är ett citat från en av dikterna. Så jag tänkte en bok till dig och en till Eva. Annars så skriver jag mest på nätet men här fick jag en bok utgiven.
- Jaså, är det du som har gjort den?

Jag stod som ett frågetecken. Hade jag inte förklarat det?

Han for upp från stolen, skakade hand och så, ja Eva kommer tillbaka sen, har bara gått på ett ärende, du kan väl komma tillbaka, vi stänger klockan 18, nåt sånt sa han. 

Och jag tänkte att jag måtte tydligen ha mumlat förläget i min konversation med honom. Inte basunerat ut högt att hallå den här boken har jag skrivit. Egentligen inte helt konstigt, tänkte jag inom mig.

Den typ som högt basunerar ut att han skrivit en känslig bok, är inte typen som skrivit en känslig bok. Och den typ som skrivit en känslig bok är inte typen som står och basunerar ut det.

Moment 22. 

En pärm med en massa brev

 
I mina luntor har jag en massa brev som blivit kvar efter morfar. En pärm med 28 brev från1895 till 1949, prydligt instoppade i plastfickor, så det går lätt att läsa. Snygg men liten, svårtydd handstil, kräver lite tid att sätta sig och dechiffrera.

I samma pärm hittar jag en stor plastficka med massor av tomma kuvert till brev som morfar fått. Inga brev i alltså, men brevskrivaren har i flera fall plitat ner sitt namn och adress på baksidan, så som man gjorde förr. Och kuverten helt intakta med frimärken och poststämplar och allt.

Med en snabb genombläddring kan man här följa morfars liv lite. Många adresserade till Mases Anders Persson, Hästberg, Leksand (vårt lantställe). Ibland med yrket också: målare. Och brev när han jobbade i Stockholm. Inneboende hos Fridström på Kyrkogatan 7, 1 tr. Och hos Jansson på Vasagatan 19-21. Och inneboende hos Molinder på Fridhemsgatan 22, 3 tr. Och hos Fridström på Klara Södra Kyrkogata, 7, 1 tr. 

Det här måste vara före emigrationen till USA, tänker jag, för när de kom tillbaka därifrån efter en 6-7 år bodde de ju i egen lägenhet på Bergsundsgatan på Söder i Stockholm.

Många brev till honom när han var i lumpen, 4 kompaniet, Gotlands infanteriregemente, I 27, Wisborgs Slätt, Gotland. Årtalen jag ser är 1916 och 1918, så det var under beredskapsåren under första världskriget!

Och så några kuvert till honom under USA-tiden. Så att jag alltså ser att de bodde på 5249, North Ashland Avenue, Chicago, Ill. Och på 2318, Foster Avenue, Chicago.

Han pratade mycket om Clark Street också. Vet inte om det var för att de bott även där eller om det beror på Al Capone. För på 2122, North Clark Street, i garaget vid Lincoln Park, inträffade S:t Valentine-massakern den 14 februari. Då Al Capone lät avrätta sju medlemmar från ett rivaliserande gangstergäng. 

Utöver allt annat man kan tycka om detta, har de inte långa gator i den där stan? 

Innan jag stänger pärmen hittar jag en annan stor platsficka fullproppad med gamla kuvert, denna gång också med breven kvar i! Får sätta mig med det här en regnig dag ...

 

Kvinnliga sångfåglar A-Ö

I vår sångskatt finns det så många otroliga låtar sjungna av kvinnor. Här är 29 st som jag håller högt, från nu och förr. Att det är just 29 beror på att jag ordnat dem alfabetiskt med en låt och sångerska på varje bokstav.
Håll till godo!

Ainbusk singers: Lassie

Miriam Bryant: Ett sista glas
 
Carola: Främling

Du är den ende: Lill Lindfors

Euphoria: Loreen

First Aid Kit: Emmylou

Gabriellas sång: Helen Sjöholm

Barbro Hörberg: Sommarö

It must have been love: Marie Fredriksson, i Roxette

Amanda Jensen: When we dig for gold in the USA (När vi gräver guld i USA)

Kärleken är: Jill Johnsson

Anna-Lena Löfgren: Regniga natt

Siw Malmqvist: Augustin

Sandra Nielsen: Empty room

One way ticket: Eleanor Bodel

Lena Philipsson: Kärleken är evig

(Queen of all time:) Alice Babs: I don´t mind

Rytmen av ett regn: Millas Mirakel

Sånt är livet: Anita Lindblom

Towa Carson: Alla har glömt

Caroline af Ugglas: Snälla, snälla, snälla

Vårens första dag: Laleh

(World legends:) Agneta & Frida i ABBA: I still have faith in you

(X-mashöjdare:) Come whatever, come what may: Molly Sandén (My Marianne)

(Ytterligare Mellopärla:) Cayenne: Stanna hos mig

Monica Zetterlund: Men tiden går (As time goes by)

(Å en tolkningsgodis till:) Ebba Forsberg: För att jag älskar dig (Feel my love, Bob Dylan)

Är du kär i mig ännu, Klas-Göran: Lill-Babs

Ö = Gotland = Susanne Alfvengren: När vi rör varann

Den asiatiska tigermyggan

Anders Lindström på SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) meddelar i en artikel att ett exemplar av den asiatiska tigermyggan har hittats i Sverige.

Det är den mest invasiva myggarten, tydligen, som spridit sig till tempererade och tropiska områden i hela världen. När den är etablerad fortsätter den sprida sig med hjälp av lastbilstransporter och campingtransporter, står det.

Vad gör den för illa då, denna mygga? Jo, läser jag den kan sprida virus av typen dengue, chikungunya och zika. Dengue är den enda som låter svagt bekant, jag googlar dengue för att fräscha upp mina kunskaper.

När man blivit biten av myggan kan det ta 4-10 dagar innan dengueviruset gör att man blir sjuk. Då kan man få upp till 40 graders feber, frossa, värk i muskler och leder, värk bakom ögonen, illamående och kräkningar, svullna körtlar och utslag. Det står att alla bitna förstås inte reagerar så illa, men de som gör det kan få ligga med dropp och övervakning på IVA (intensivvårdsavdelning) p g a risken att man får blödningar i många inre organ och från organ i tarmkanalen, vilket kan leda till döden.

Kommen så långt tänker man, men det finns väl motmedel, vaccin eller nåt? Ja, det finns det. Skönt, man andas ut. Men inget vaccin tillgängligt just i Europa. Va? Men vad finns för skydd för oss i Europa då? Och artikeln svarar: ja enda skyddet är väl att undbika att bli biten. Och fortsätter uppmuntrande: men den mygga som nu påträffats i Sverige har oskadliggjorts.

På nåt sätt blir man inte så lugnad av det beskedet. Få se, är det inte myggor som brukar ha lite barn och barnbarn och barnbarns barn, i ett antal av sisådär några miljoner.

Hur vet man att just den här påträffade myggan är ensamstående?

Hexikon

 
Jag har ett gäng böcker i min bokhylla. En är en stor svart bok som heter Hexikon - alfabetiskt uppslagsverk över diktade figurer i vårt kulturarv. av den otrolige Alf Henriksson och några till. Den är överdådigt rik. Man kan bara greppa den - med två händer helst så man inte sumpar den - och slå upp den på måfå nånstans.

Jag gör så. Den faller upp på sid 274 och det första jag ser är "muser". Jag börjar läsa.

Muserna var de sköna konsternas gudinnor i grekisk mytologi. Sen står det att deras mamma var Mnemosyne (betoning på o), minnets gudinna. Pappan var Zeus, den störste guden på Olympen, som hade smugit sig på henne när han var utklädd till herde. Uppenbarligen nio gånger, eftersom muserna är nio till antalet.

De här.

Clio - gudinna för den historiska berättarkonsten.
Ja, en sån behövs ju och finns väl nuförtiden också. Och jag tänker på Gunnar Wetterberg, han från Fråga Lund.

Och de andra åtta då? Jo, lyrik och poesi var så viktiga att de hade två olika gudinnor:
Calliope (betoning på i) - gudinna för den heroiska poesin.
Så kallas väl ingen poesi i dag men texterna hos Laleh kvalar nog in.
Erato - gudinna för kärlekslyriken.
Hm, lite grand som Håkan Hellström alltså.

Teatern har också två olika gudinnor. ni minns  de två maskerna, den ledsna och den glada?
Melpomene (betoning på o) - tragedins gudinna.
En sån har vi i dag i Maggie Smith.
Thalia - komedins gudinna.
Jag säger bara en sak: Susanne Reuter.

Terpsichore (betoning på i) - gudinna för dansen.
Ann Wilson heter hon väl i dag, hon som sitter bredvid Tony i Let´s dance.

Polyhymnia - gudinna för den religiösa körsången.
Här känns området inte så nutida kanske. Men Allsång på Skansen då? Där blir det ju stämsång när de sticker fram micken till nån i publiken.

Euterpe - gudinna för flöjtspelet och blåsmusiken över huvud taget.
Man får tänka sig Allsångens husband.

Urania - gudinna för stjärnkunskapen.
Tänk att det fanns ett sånt område redan på den tiden. Coolt. Den nutida motsvarigheten som anmäler sig här är väl Ulf Danielsson. Från Muren. Och Nobelfesten, där han lyckas förklara det oförklarliga så t o m jag förstår. Nästan. Han har skrivit "Handbok för för medborgare i universum".

Den måste jag skaffa, tänker jag, när jag sätter tillbaka Hexikon på sin plats i bokhyllan. I sitt slukhål, där den snabbt försvinner. Svart som den är.

ICA-låtar

 
ICAs reklamgubbar har kommit på att man kan sjunga och spela in coola låtar också.

Den första var en lite entonig en, men med catchy refräng:
" nu sänkt pris
nu sänkt pris "
upprepad många gånger med lite olika höjningar.

Kul idé, tänkte jag. Men så utvecklade ICA det hela. Och jag fick höra en ny låt med en ännu mer catchy refräng:
" pam pam pam pam
ytterfilé
ytterfile "

Ja, de sjunger inte pam, men rytmen är så.

Sedan efter några gånger samma recept, men nu lät det:
" pam pam pam pam
kycklingfilé
kycklingfilé " 

Och den här hörde jag i dag:
" pam pam pam pam
torskfilé
torskfilé "

Nu har de alltså gått från rött kött till kyckling och till fisk. Så man kan tro att de gått hela varvet.

Men vegetariskt då? Det måste de ha med också. Skulle kunna  låta så här:
" pam pam pam pam
avocadosufflé
avocadosufflé "

Vet inte om man kan göra sufflé med avocado. Men det måste väl gå? Det kanske blir en väldig skjuts på den vegorätten efter att den besjungits i tevereklam.

Och det finns ju en massa tillbehör men kan kan puffa för, som passar både till kött och vegetariskt:
" pam pam pam pam 
vinbärsgelé
vinbärsgelé "

Efterrätter också. Inte att förglömma. Vad sägs om:
" pam pam pam pam
hallonsourbet
hallonsourbet "

Jag bjuder på de här förslagen. Behöver alls ingen dusör för detta. Är inte knusslig. Räcker gott att de bjussar på fika eller nåt.

Pam pam pam pam
bjuder på te
bjuder på te.

Fler saker jag skäms för?

Ja, jag har korta ben och lång övekropp. Ser ut som om benen krympt i tvätten eller nåt. Eller att nån dragit ut överkroppen så den blir oproportionerlig mot underkroppen.

Kan se lustigt ut på kort. Barfota på stranden håller jag skorna i handen och skorna ser ut att vara lika långa som mina ben. 

Om jag köper pyjamas får jag välja antingen sådana, där armarna är lagom men benen får jag klippa av en ordentlig drös av. Eller sådana, där benen är lagom men ärmarna flaggar på halv stång. 

Och så har jag mellanrum mellan tänderna. Gör sig inte så bra om jag ler, vilket jag därför inte gör, om det går att undvika. Är dock ganska perfekt om jag skulle imitera Povel Ramel eller Thore Skogman. Underbart är kort-a ben ... Och när storfiskarn talar om hur långa armar han har ...

Nu har jag i och för sig inte långa armar, bara i jämförese med benen. Men gör ju inget om jag köper byxor med servicevillig personal. Och hur många meter ska jag kapa benen, min herre? Byxor görs ju regelmässigt för att passa sylfider, inte spolformade så som folk ser ut.

Så jag skäms för tänderna, benen, magen.

Eller skämdes. Förfluten tid. Nu när jag skrivit om detta så har trollet dragits fram i ljuset och spruckit.

Och så kan jag ta fram Tranströmers Romerska bågar och läsa:

" Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv på valv oändligt. "