Hexikon

 
Jag har ett gäng böcker i min bokhylla. En är en stor svart bok som heter Hexikon - alfabetiskt uppslagsverk över diktade figurer i vårt kulturarv. av den otrolige Alf Henriksson och några till. Den är överdådigt rik. Man kan bara greppa den - med två händer helst så man inte sumpar den - och slå upp den på måfå nånstans.

Jag gör så. Den faller upp på sid 274 och det första jag ser är "muser". Jag börjar läsa.

Muserna var de sköna konsternas gudinnor i grekisk mytologi. Sen står det att deras mamma var Mnemosyne (betoning på o), minnets gudinna. Pappan var Zeus, den störste guden på Olympen, som hade smugit sig på henne när han var utklädd till herde. Uppenbarligen nio gånger, eftersom muserna är nio till antalet.

De här.

Clio - gudinna för den historiska berättarkonsten.
Ja, en sån behövs ju och finns väl nuförtiden också. Och jag tänker på Gunnar Wetterberg, han från Fråga Lund.

Och de andra åtta då? Jo, lyrik och poesi var så viktiga att de hade två olika gudinnor:
Calliope (betoning på i) - gudinna för den heroiska poesin.
Så kallas väl ingen poesi i dag men texterna hos Laleh kvalar nog in.
Erato - gudinna för kärlekslyriken.
Hm, lite grand som Håkan Hellström alltså.

Teatern har också två olika gudinnor. ni minns  de två maskerna, den ledsna och den glada?
Melpomene (betoning på o) - tragedins gudinna.
En sån har vi i dag i Maggie Smith.
Thalia - komedins gudinna.
Jag säger bara en sak: Susanne Reuter.

Terpsichore (betoning på i) - gudinna för dansen.
Ann Wilson heter hon väl i dag, hon som sitter bredvid Tony i Let´s dance.

Polyhymnia - gudinna för den religiösa körsången.
Här känns området inte så nutida kanske. Men Allsång på Skansen då? Där blir det ju stämsång när de sticker fram micken till nån i publiken.

Euterpe - gudinna för flöjtspelet och blåsmusiken över huvud taget.
Man får tänka sig Allsångens husband.

Urania - gudinna för stjärnkunskapen.
Tänk att det fanns ett sånt område redan på den tiden. Coolt. Den nutida motsvarigheten som anmäler sig här är väl Ulf Danielsson. Från Muren. Och Nobelfesten, där han lyckas förklara det oförklarliga så t o m jag förstår. Nästan. Han har skrivit "Handbok för för medborgare i universum".

Den måste jag skaffa, tänker jag, när jag sätter tillbaka Hexikon på sin plats i bokhyllan. I sitt slukhål, där den snabbt försvinner. Svart som den är.