Anno domini 1950

 
Mitt i seklet föddes jag. År 1950, i januari.
Det året nedkom även med andra födslar.

Till exempel Claes Månsson den 5 februari.
Fyrtornet i Lorry. Som tillsammans med Helt apropå var den humorgrupp på 80-talet som jag bara älskade. Såg dem och spelade in och såg dem igen.  

Eva Remaeus den 13 februari.
Fantastisk skådis som jag såg på 70-talet i Sven Klangs kvintett, Fem myror är fler än fyra elefanter och Mannen på taket.

Håkan Nesser den 21 februari.
Vilka böcker han skrivit! Mest av alla gillar jag hans kriminalböcker om den fiktiva staden Maardam. Underbara att läsa.

Agneta Fältskog den 5 april.
Hon slog väl igenom som sångerska i nån grupp med tre andra, har jag för mig.

Claes Eriksson den 27 juli.
Denne andre Claes, hans storhet som textförfattare har jag fattat först på senare år. Monologen "Bara B:n", så briljant! Tänk om vi kunnat göra nåt liknande i vår cabaré på Alecta! Årsbarn med mig i alla fall, tänker jag stolt. 

Det finns också andra, för mig synnerligen intressanta, händelser detta år.

26 maj införs 9-årig enhetsskola för åldrarna 7-16 år. Namnet ändrades senare till grundskola. Tre år i lågstadiet, tre år i mellanstadiet och tre år i högstadiet, den struktur jag sedan växte upp med. Skön trygghet i en otrygg värld.

23 september tilldelas Nils Ferlin Samfundet De Nios stora pris på 10 000 kronor.
Han stod i mammas bokhylla på Grundtvigsgatan och var min första förebild som poet. Vemod och rim varannan rad skulle rinna ur ens penna, där man satt på sitt ölfik.  

1 oktober invigs Stockholms första T-banelinje, Slussen-Hökarängen, som tar 17 minuter. Till Blackeberg kom tunnelbanan först 1952. Innan dess fick vi gå av i Islandstorget och gå den lilla backen upp till Holbergsgatan.

29 oktober avlider Gustav V vid 92 års ålder och ny kung blir hans 68-årige son, Gustav VI Adolf. Jag tyckte mycket om den nye kungen, 22 år senare skrev jag: "En ung vänsterpartist/ men tillika monarkist/ vill nu samfällt hurra/ för allas vår konung Gurra/ en sympatisk männska och kung/ som nu blir 90 år ung". Ur den flod av grattningar som influtit citerade faktiskt morgontidningen de raderna, första gången jag blev "publicerad".  

12 november det året skrev farfar i Hasselfors till min pappa, otroligt för mig att hitta det brevet i mina luntor på senare år. Ett tidsdokument. Du kan läsa hela brevet i min nya bok "Vajert och vöndalöst". Det adresserades till Bergsmarksvägen på Stora Essingen, där vi fortfarande bodde. För jag - dalmasen, Blackebergsbon och numera Varbergsbon - föddes inte bara mitt i seklet utan även mitt i Stockholm.