Det stora surret i Humlan

Svempa flaxade upphetsat omkring i Humlegården. 

- Hörni hörni få sulan ur bingen nån gång å damma hit, era loppbitna lergökar, så ska ni få höra någe!

Och så kom de vaggande och struttande och knixande och släntrande ur alla buskar fram till honom, alla de andra duvorna i parken. När allt kluckande och snicksnackande lagt sig och de alla stod tysta omkring Svempa, putsade han först vänstervingen lite låtsat lojt som en konstpaus, men kunde sen inte hålla sig.

-  Grabbar å tjejer, tidernas nyhet! Ni vet Bloggarn, den där skäggiga tjommen me briller, han dammar pancho nu, asså helpancho, asså hela han menar ja, pancho på heltajm.
Kluckandet och snicksnackandet tog sig nu igen bland de församlade. Blev till ett enda surr.

- Å inte om ett tag å så där. Utan från och me prick nu typ. Asså när ocke blir novve om man säjer.
Surret tilltog nu i styrka.

- Så nu kan han hänga här på bänkarna hela dagarna, fortsatte Svempa. Alla dejs i veckan typ, tillade han förklarande.
Surret hade nu nått nåt som kan kallas stormstyrka.

- Å han har knega i tretti bast, så gissa va mycke brö han hunni samla i påsen!
Över hela parken steg nu ett enda stort duvglädjetjut, ett jabbadabbadoo som steg som ett stort moln över alla träd och kunde skådas mil därifrån. Ohöljd förvåning i de andra parkerna.
- Vaere merom i Humlan, frågade duvorna varandra i Kungsan. Harom typ krubba i sej nå otjenligt för kistan?

Men en av de andra duvorna i Humlan, en av de som stod längst fram, en ganska småväxt en, tog nu ett försiktigt steg fram, harklade sig och tog till näbben.
- Men en annan har hört att Bloggarn har dragi till Varre …

Plötsligt blev det tyst i Humlegården. Så tyst att man kunde höra en duvfjäder falla.
- Va? Till Varre? Svempa bleknade. Åkeru meme? Bloggarn? Som e tvettekta ekenskis! Varre, det måtte va längre söderut än Sumpan ju!
- Jo, typ. Men han drog dit åttonde decce i fjol. Har asså damma i Varre i nästan ett bast nu liksom.
- Devasom. Men, hold your horses. Ja tror jahare. Då drar vi till Varre vi me! Kunde va ball. Årom andra jåglarna flyttar sekert på sej när vi från kunglia huvekommunen dammar in. Eller hur typ?
- Om du säjere så. Har annars hört att männscher som typ tjackat upp sig på en vurre me brö på torget i Varre har blivit jagade över torget av stora havsmåsar.

Här någonstans erfor de församlade duvorna en plötslig känsla att sammankomsten på något sätt nått en naturlig punkt för avrundning. Och vaggande och struttande och knixande och släntrande återvände de till buskarna i Humlegården.

.

Haiku om presidentvalet

det sjuka med den
bindgalne Donald Trump är
de som röstar på’n

.

Våran mor

Våran mor

som är i himlen

älskar gör vi ditt namn

vagga ditt plågade rike

fäll ut din bro   

så som i himlen

så ock på jorden.

Vårt enkla bröd

låt det vara kvar

och förlåt oss våra

underlåtenhetssynder

när vi inte stoppar dom

som i sin egen skräck
våldför sig på världen och människorna 

och inled oss icke i frestelse

att bli som dom.

Ty världen är din

och styrkan

och barmhärtigheten

i evighet.

Mamma.

.

Att rösta fram Hitler

Nu har de tre tevedebatterna om presidentvalet hållits. En kandidat av normalt, kunnigt, människorespekterande snitt. Mot en kandidat som är okunnig om det mesta men döljer det med ett konstant svamlande som mest består av lögner, hot, svartmålningar, förolämpningar mot invandrare och kvinnor, och ett kompakt förakt för demokrati.

För åttioelfte gången frågar jag mig hur en person som Trump kan bli vald som presidentkandidat! Gillar amerikanska folket lögner, hot, förolämpningar, hat och demokratiförakt? Vågar man hoppas att amerikanska folket inte röstar fram en Hitler till makten i landet den 8 november?

Inför den första debatten ledde tydligen Hillary Clinton i amerikanska opinionsundersökningar men en svag ledning. Efter den tredje och sista debatten hade hon tydligen drygat ut sin ledning, men bara lite!

Det verkar som om Trump kläckt ur sig så mycket dumhet och enfald att det krävs väldigt stora grodor nu för att folk ska reagera. Om Clinton skulle säga en tusendel av de idiotiska saker som Trump sagt, skulle hon sjunka som en sten i opinionen. Trump kommer ganska lätt undan med nya vansinniga uttalanden eftersom han redan stått för så många vansinniga uttalanden. Ungefär som ett fyllo som ostört kan gapa och ofreda människor på en buss därför att han är ett fyllo.

Om man tittar på Donald Trumps insats under de tre debatterna:

- I den första avbröt han konstant Hillary Clinton och skröt om att han inte betalar någon statlig skatt trots sina miljoninkomster.

- I den andra hotade han Clinton att han skulle kasta henne i fängelse om han blev president.

- Före den tredje debatten hade han under sina valmöten påstått att valsystemet är riggat mot honom. Att om Hillary Clinton vinner så beror det på fusk och på att valet "stulits" från honom.

- I den tredje debatten fick han följaktligen frågan från moderatorn om han kan ge ett löfte att acceptera valresultatet på valdagen. Varpå han svarade att han kommer att uttala sig om det först när han sett resultatet. Så talar en diktator! Vad gör han om valet inte går hans väg? Tar till vapen? Startar inbördeskrig?

Se hur han gjorde i den sista debatten när han han mitt i en utläggning av Hillary Clinton lutade sig fram mot mikrofonen och väste "vilken otäck kvinna". 
Har karln en skruv lös?

Den lilla ledning Clinton fortfarande har är inget att förtrösta sig på. Inför EU-omröstningen i England sa man att ja-sägarna ledde något över Brexitanhängarna. Så man trodde att det inte var någon fara. Men till valdagen hade det svängt och Brexit var ett faktum. Och även Brexitanhängarna blev chockade när de ställdes inför fullbordat faktum. Hjälp, vad har vi gjort?

Hoppas inte amerikanska folket får anledning att säga så den 8 november. Men herregud, varför har vi röstat fram den här galningen? 

Då är det för sent.

.

Vägen mellan Tolita och Kil

vägen mellan Tolita och Kil
är kantad av regn
denna bitiga morron
som en grå
hund som skakar
rälsbussen i sitt
koppel av spridda människor

järnvägsfiket i Kil
har toner av
madame Angots dotter
pärlor komponerade för piano
serenad Polka-Mazurka
av Strauss opus 66
pris 75 öre

det finns polka och mazarin
den kanelbulle jag tar
när jag kommer till Kil
sprider sig i min mage
efter långt letande
hittar jag en
kopp med kolsvart te

frostnupen morron
träden krusar sig och
anslagstavlan fladdrar i vinden
en grön vante med
ansiktet mot marken
ligger kvar när
perrongen krymper bort

.

Freewheelin´ Bob Dylan

Den enda invändning jag kan ha mot årets val av nobelpristagare i litteratur är att det tog för lång tid. Å andra sidan, det finns mycket mörker och galenskap i världen just idag, där Dylans texter kan bli en motkraft.

I min diktsamling ”Kärleken tar för lång tid” från 2009 finns den här texten.

Jag tänker ofta på Bob Dylan

kärleken tar för lång tid
godheten kostar för mycket
nyanser har för många alternativ

gata med uppfälld krage
stickande ord in i
ögat som nysnö

allt i dig blåser
som en skjorta på strecket
glömd efter tvätten vem du är

kärleken rycker på sina dyra axlar
och godheten släcker sin brinnande
cigarett i hjärnan

var natten kall i går?
är du inte där?
minns du hur du knäpper dina händer?

dina människoförsök
är abborrar på den
sprattlande stranden

det är mörker
men i ett smalt ljus ur din strupe
är det inte mörker

.

Been there, done that

Han har inte hört av sig än. Inte så konstigt. Hans särart är sådan. Samma särart som tjort att hans konstnärskap glöder - fortfarande efter ett halvt sekel. Han har aldrig bett om att få Nobelpriset. För honom är hans arbete hela grejen, inte han själv.

Och han upprepar sig aldrig. Bokstavligen. Om han redan sjungit in en låt, vill han helst inte sjunga den en gång till, åtminstone inte på samma sätt, det är ju redan gjort. Hans hjärna tänker framåt.

Jag var på en av hans konserter för några år sedan. Och jag satt där i Globen och blev jättebesviken. Han sjöng ju inte de gamla kända låtarna, först på slytet kom en, men den sjöng han på nytt sätt. Gick knappt att känna igen. Men jag tänkte, han har ju rätt och jag fel. Man säger ju inte till en författare: skriv den där dikten en gång till. Varför ska han stå där och upprepa sig? Been there, done that.

Han tycker säkert att det är roligt att hans texter prisas nu, men att det är pinsamt att han fått priset. Så han försöker nog så länge det går att inte uttala sig om detta. Jag förstår honom. Det är inte Bob Dylan som är Bob Dylan, det är Bob Dylans konst som är Bob Dylan. Själv är han bara bärare av allt detta som han karske själv inte kan förstå, att han gjort allt detta, att hanar så bra. Så ropa inte på honom att han ska säga nåt nu. He´s not there.

Han är i det hans skrivit. Som här i slutet av The ballad of Frankie Lee and Judas Priest.

The moral of this story
the moral of this song
is simply that one should not be
where one does not belong

So if you see your neighbour carrying somethin´
help him with his load
and don´t go mistaking Paradise
for that home across the road.

.

Vara med på noterna

”Nobels litteraturpris överger inte litteraturen i och med priset till Dylans sånger. Nobelpriset närmar sig litteraturens levande hjärta.”
Det är Göran Greiders ord. Det bästa som sagts av allt som sagts om att det blev Bob Dylan som fick nobelpriset i litteratur 2016. Mycket annat har ju också sagts och med upprörda, indignerade tonfall.

”Gubbigt” ylar vissa. ”Är ju bara en musiker”, protesterar andra.

Gubb-invändningen är ju lattjo. Förvisso är Dylan en man och äldre. Men är det det enda man kan säga, så har man nog ingen kunskap om honom och hans poesi. Det är där felet ligger. Den egna okunskapen.

Musiker-invändningen  är också lattjo. Förvisso är Dylan en musiker. Han skriver musik. Men han skriver också texter, som nu är nobelprisas lyrik. Musiker och lyriker. Man får ha två tankar i huvudet samtidigt. Och Nils Ferlins ”Får jag lämna några blommor” upphörde ju inte att vara en dikt bara för att Lillebror Söderlund tonsatte den så den dessutom blev en visa.

Protesterna mot att Dylan fick priset grundar sig i ren okunskap om hans texter, vill jag hövda. Se på varje nyhetssändning närde ska illustrera ett Dylan-inslag med exempel från hans låtar. Det är alltid ”The times they are a-changin´”. Eller ”Blowin´in the wind”. Om det är det enda man känner till från Dylan så förstår jag att man tycker priset är lite tunt i år.

Man kan ju ha invändningar mot vem som helst som får priset om man inte känner till hennes eller hans verk.

Har Dylan några andra låtar då än de två ovan, där texterna kan ses som lyrik av hög kvalitet. Ja, men grejen är så här: han har verkat i ett halvt sekel och gett ut ett 40-tal unika album förutom livealbum och s k bootlegs. Det är alltså hur många texter som helst, en hel myllrande myrstack. Vilka av alla texter är lyrikhöjdarna? Om man inte växt upp med honom och har hans lyrik i blodomloppet, då är det näst intill omöjligt att hitta dem genom att lite planlöst sticka ner handen i myrstacken.
En liten guide in i Bob Dylan behövs alltså. Här får du en sådan.

Läs de här trettio Dylan-dikterna (gräddan i hans lyrik enligt min mening). De är ju låtar också, så de är lätta att hitta.

A hard rain´s a-gonna fall, All along the watchtower, Ballad of a thin man, Blind Willie McTell, Chains of freedom, Desolation Row, Every grain of sand, Highlands, I dreamed I saw St. Augustine, I pity the poor immigrant, It´s all over now, baby blue, Like a rolling stone, Love minus zero/no limit, Mr. Tambourine man, Not dark yet, Only a pawn in their game, Queen Jane Approximately, Sad-eyed lady of the lowlands, Shelter from the storm, Slow train, Standing in the doorway, Subterranean homesick blues, Tangled up in blue, The ballad of Frankie Lee and Judas Priest, The wicked messenger, Tombstone blues, Tryin´ to get to heaven, When I paint my masterpiece, When the ship comes in, Who killed Davey Moore?

När du läst dem har du varit med om reflekterande, omstörtande, komplex, beläst, fingertoppskänslig, kommunikativ ljuvlig lyrik och litteratur när den är som bäst. Lätt att här tänka på Whitman, Vennberg, Petrarca, Boye och Dylan Thomas t ex. Eller Strindberg, Milton, Öijer, Szymborska och Adonis. Nobelpriset har närmat sig litteraturens levande hjärta.

I annat fall, om du läst dessa trettio och inte hör det hjärtat slå, ändå inte är med på noterna, då kan du alltid gå tillbaka till hans ord i Ballad of a thin man:

You know something is happening here

but you don´t know where it is.
Do you, Mr. Jones?

.

Dålig haiku

tiden som var då
var dålig tills den framtid
kom då då blev nu

.

Förhörsrummet utanför tiden

En förhörslokal. Drypande källarfukt. Råttor kilande över golvet. För även i ett digitalt förhör utanför tiden ser det väl ut så, kantänka.
- Så du vägrar fortfarande erkänna att du är Jack the Ripper?

Förhörsledaren fortsatte att gå runt rummet i hotfulla cirklar. Eller också satt han ner och satte ihop händerna som G.W Persson. I alla fall fortsatte han sitt stenhårda förhör.
- Låt mig upprepa vilket case vi har på er, min gunstige Vincent. Som vi alla vet ägde Jack the Rippers fem mord rum i London i augusti och september och en bit in i november år 1888. Och från vår utsände agent vet vi att ni skar av er örona just 1888. Precis det året!

Nu såg det ut som om den förhörde sa att det bara var det ena, det vänstra, och bara en del av örat ...
- Jag struntar i hur många öron det var, morrade förhörsledaren och såg ut som en G.W. Persson som just fått syn på Göran Lambertz. Pointen är att er och Ripperns händighet med kniven sammanfaller på ett ytterligt misstänkt sätt här. I put it to you, att ni först övade kniven på er själv och sen for över till London och släppte loss kniven ordentligt på-

Här såg det ut som om den förhörde avbröt med att påpeka att det där med örat hände först den 23 december det året.
- Strunt samma. Då gick ni först bärsärkagång med kniven på de fem kvinnorna i London och därefter åkte ni tillbaka och skar av er örat. För att fira kanske.

Förhörsledaren stirrade triumferande på den förhörde som nu såg ut att säga lite menande att färjetrafiken över kanalen var lite outbyggd vid den här tiden.
- So what? Många har helt enkelt simmat över! Ni kan med lätthet ha haft kniven i munnen då. Ja, ni märker hur nätet dras åt närmare och närmare, min gunstige Vincent …

Just i detta ögonblick när lösandet av världshistoriens största kriminalgåta stod inför sitt genombrott, stack en löddrig depesch in huvudet i rummet.
- Ny hemligstämplad information från vår utsände agent Mr Wikipedia. Det var inte van Gogh som skar av sitt eget öra, det var hans vän Gaugin som gjorde det efter ett gräl.

Och så leddes en ny person in i rummet och sattes ner på den andra förhörsstolen bredvid Vincent van Gogh. Förhörsledaren reste sig nu och gick runt rummet i hotfulla cirklar. Eller också satt han kvar och spände ögonen i båda förhörspersonerna. Särskilt den nyanlände.
- Så, min gunstige Paul, det är alltså ni som är den händige med kniv. Var befann ni er i augusti, september och en bit in i november år 1888?

Från det digitala förhörsrummet utanför tiden kom dock inte ett ljud till svar. Bara en målande tystnad.

.