måndag 31 oktober 2016

Det stora surret i Humlan


Svempa flaxade upphetsat omkring i Humlegården. 
- Hörni hörni få sulan ur bingen nån gång å damma hit, era loppbitna lergökar, så ska ni få höra någe!

Och så kom de vaggande och struttande och knixande och släntrande ur alla buskar fram till honom, alla de andra duvorna i parken. När allt kluckande och snicksnackande lagt sig och de alla stod tysta omkring Svempa, putsade han först vänstervingen lite låtsat lojt som en konstpaus, men kunde sen inte hålla sig.

-  Grabbar å tjejer, tidernas nyhet! Ni vet Bloggarn, den där skäggiga tjommen me briller, han dammar pancho nu, asså helpancho, asså hela han menar ja, pancho på heltajm.
Kluckandet och snicksnackandet tog sig nu igen bland de församlade. Blev till ett enda surr.

- Å inte om ett tag å så där. Utan från och me prick nu typ. Asså när ocke blir novve om man säjer.
Surret tilltog nu i styrka.

- Så nu kan han hänga här på bänkarna hela dagarna, fortsatte Svempa. Alla dejs i veckan typ, tillade han förklarande.
Surret hade nu nått nåt som kan kallas stormstyrka.

- Å han har knega i tretti bast, så gissa va mycke brö han hunni samla i påsen!
Över hela parken steg nu ett enda stort duvglädjetjut, ett jabbadabbadoo som steg som ett stort moln över alla träd och kunde skådas mil därifrån. Ohöljd förvåning i de andra parkerna.
- Vaere merom i Humlan, frågade duvorna varandra i Kungsan. Harom typ krubba i sej nå otjenligt för kistan?

Men en av de andra duvorna i Humlan, en av de som stod längst fram, en ganska småväxt en, tog nu ett försiktigt steg fram, harklade sig och tog till näbben.
- Men en annan har hört att Bloggarn har dragi till Varre …

Plötsligt blev det tyst i Humlegården. Så tyst att man kunde höra en duvfjäder falla.
- Va? Till Varre? Svempa bleknade. Åkeru meme? Bloggarn? Som e tvettekta ekenskis! Varre, det måtte va längre söderut än Sumpan ju!
- Jo, typ. Men han drog dit åttonde decce i fjol. Har asså damma i Varre i nästan ett bast nu liksom.
- Devasom. Men, hold your horses. Ja tror jahare. Då drar vi till Varre vi me! Kunde va ball. Årom andra jåglarna flyttar sekert på sej när vi från kunglia huvekommunen dammar in. Eller hur typ?
- Om du säjere så. Har annars hört att männscher som typ tjackat upp sig på en vurre me brö på torget i Varre har blivit jagade över torget av stora havsmåsar.

Här någonstans erfor de församlade duvorna en plötslig känsla att sammankomsten på något sätt nått en naturlig punkt för avrundning. Och vaggande och struttande och knixande och släntrande återvände de till buskarna i Humlegården.

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar