”Nobels litteraturpris överger inte litteraturen i och med priset till Dylans sånger. Nobelpriset närmar sig litteraturens levande hjärta.”
Det är Göran Greiders ord. Det bästa som sagts av allt som sagts om att det blev Bob Dylan som fick nobelpriset i litteratur 2016. Mycket annat har ju också sagts och med upprörda, indignerade tonfall.
”Gubbigt” ylar vissa. ”Är ju bara en musiker”, protesterar andra.
Gubb-invändningen är ju lattjo. Förvisso är Dylan en man och äldre. Men är det det enda man kan säga, så har man nog ingen kunskap om honom och hans poesi. Det är där felet ligger. Den egna okunskapen.
Musiker-invändningen är också lattjo. Förvisso är Dylan en musiker. Han skriver musik. Men han skriver också texter, som nu är nobelprisas lyrik. Musiker och lyriker. Man får ha två tankar i huvudet samtidigt. Och Nils Ferlins ”Får jag lämna några blommor” upphörde ju inte att vara en dikt bara för att Lillebror Söderlund tonsatte den så den dessutom blev en visa.
Protesterna mot att Dylan fick priset grundar sig i ren okunskap om hans texter, vill jag hövda. Se på varje nyhetssändning närde ska illustrera ett Dylan-inslag med exempel från hans låtar. Det är alltid ”The times they are a-changin´”. Eller ”Blowin´in the wind”. Om det är det enda man känner till från Dylan så förstår jag att man tycker priset är lite tunt i år.
Man kan ju ha invändningar mot vem som helst som får priset om man inte känner till hennes eller hans verk.
Har Dylan några andra låtar då än de två ovan, där texterna kan ses som lyrik av hög kvalitet. Ja, men grejen är så här: han har verkat i ett halvt sekel och gett ut ett 40-tal unika album förutom livealbum och s k bootlegs. Det är alltså hur många texter som helst, en hel myllrande myrstack. Vilka av alla texter är lyrikhöjdarna? Om man inte växt upp med honom och har hans lyrik i blodomloppet, då är det näst intill omöjligt att hitta dem genom att lite planlöst sticka ner handen i myrstacken.
En liten guide in i Bob Dylan behövs alltså. Här får du en sådan.
Läs de här trettio Dylan-dikterna (gräddan i hans lyrik enligt min mening). De är ju låtar också, så de är lätta att hitta.
A hard rain´s a-gonna fall, All along the watchtower, Ballad of a thin man, Blind Willie McTell, Chains of freedom, Desolation Row, Every grain of sand, Highlands, I dreamed I saw St. Augustine, I pity the poor immigrant, It´s all over now, baby blue, Like a rolling stone, Love minus zero/no limit, Mr. Tambourine man, Not dark yet, Only a pawn in their game, Queen Jane Approximately, Sad-eyed lady of the lowlands, Shelter from the storm, Slow train, Standing in the doorway, Subterranean homesick blues, Tangled up in blue, The ballad of Frankie Lee and Judas Priest, The wicked messenger, Tombstone blues, Tryin´ to get to heaven, When I paint my masterpiece, When the ship comes in, Who killed Davey Moore?
När du läst dem har du varit med om reflekterande, omstörtande, komplex, beläst, fingertoppskänslig, kommunikativ ljuvlig lyrik och litteratur när den är som bäst. Lätt att här tänka på Whitman, Vennberg, Petrarca, Boye och Dylan Thomas t ex. Eller Strindberg, Milton, Öijer, Szymborska och Adonis. Nobelpriset har närmat sig litteraturens levande hjärta.
I annat fall, om du läst dessa trettio och inte hör det hjärtat slå, ändå inte är med på noterna, då kan du alltid gå tillbaka till hans ord i Ballad of a thin man:
You know something is happening here
Det är Göran Greiders ord. Det bästa som sagts av allt som sagts om att det blev Bob Dylan som fick nobelpriset i litteratur 2016. Mycket annat har ju också sagts och med upprörda, indignerade tonfall.
”Gubbigt” ylar vissa. ”Är ju bara en musiker”, protesterar andra.
Gubb-invändningen är ju lattjo. Förvisso är Dylan en man och äldre. Men är det det enda man kan säga, så har man nog ingen kunskap om honom och hans poesi. Det är där felet ligger. Den egna okunskapen.
Musiker-invändningen är också lattjo. Förvisso är Dylan en musiker. Han skriver musik. Men han skriver också texter, som nu är nobelprisas lyrik. Musiker och lyriker. Man får ha två tankar i huvudet samtidigt. Och Nils Ferlins ”Får jag lämna några blommor” upphörde ju inte att vara en dikt bara för att Lillebror Söderlund tonsatte den så den dessutom blev en visa.
Protesterna mot att Dylan fick priset grundar sig i ren okunskap om hans texter, vill jag hövda. Se på varje nyhetssändning närde ska illustrera ett Dylan-inslag med exempel från hans låtar. Det är alltid ”The times they are a-changin´”. Eller ”Blowin´in the wind”. Om det är det enda man känner till från Dylan så förstår jag att man tycker priset är lite tunt i år.
Man kan ju ha invändningar mot vem som helst som får priset om man inte känner till hennes eller hans verk.
Har Dylan några andra låtar då än de två ovan, där texterna kan ses som lyrik av hög kvalitet. Ja, men grejen är så här: han har verkat i ett halvt sekel och gett ut ett 40-tal unika album förutom livealbum och s k bootlegs. Det är alltså hur många texter som helst, en hel myllrande myrstack. Vilka av alla texter är lyrikhöjdarna? Om man inte växt upp med honom och har hans lyrik i blodomloppet, då är det näst intill omöjligt att hitta dem genom att lite planlöst sticka ner handen i myrstacken.
En liten guide in i Bob Dylan behövs alltså. Här får du en sådan.
Läs de här trettio Dylan-dikterna (gräddan i hans lyrik enligt min mening). De är ju låtar också, så de är lätta att hitta.
A hard rain´s a-gonna fall, All along the watchtower, Ballad of a thin man, Blind Willie McTell, Chains of freedom, Desolation Row, Every grain of sand, Highlands, I dreamed I saw St. Augustine, I pity the poor immigrant, It´s all over now, baby blue, Like a rolling stone, Love minus zero/no limit, Mr. Tambourine man, Not dark yet, Only a pawn in their game, Queen Jane Approximately, Sad-eyed lady of the lowlands, Shelter from the storm, Slow train, Standing in the doorway, Subterranean homesick blues, Tangled up in blue, The ballad of Frankie Lee and Judas Priest, The wicked messenger, Tombstone blues, Tryin´ to get to heaven, When I paint my masterpiece, When the ship comes in, Who killed Davey Moore?
När du läst dem har du varit med om reflekterande, omstörtande, komplex, beläst, fingertoppskänslig, kommunikativ ljuvlig lyrik och litteratur när den är som bäst. Lätt att här tänka på Whitman, Vennberg, Petrarca, Boye och Dylan Thomas t ex. Eller Strindberg, Milton, Öijer, Szymborska och Adonis. Nobelpriset har närmat sig litteraturens levande hjärta.
I annat fall, om du läst dessa trettio och inte hör det hjärtat slå, ändå inte är med på noterna, då kan du alltid gå tillbaka till hans ord i Ballad of a thin man:
You know something is happening here
but you don´t know where it is.
Do you, Mr. Jones?
Do you, Mr. Jones?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar