Pragkvitto 1

Prag har landat mig säkert på svensk mark igen. Det har varit ett väldigt resande på mig den här våren.

Och sommaren. För det var den andra veckan i juni jag var i Prag. Spritt språngande sommar var det.

Så hur hade jag det i Prag? Det ska jag strax berätta. Men först måste jag sortera upp alla kvitton jag sparat. Så jag vågar slänga dem.

I en plastpåse ligger de lite huller om buller. Fiskar upp ett av dem.

Restaurang U Schnellu, Tomasska 2,
Staropramen, cerny 0,3, kr 39,00
Opecena klobasa, kr 195,00
Celkem, kr 234,00
Hotovost, kr 234,00

Jag har inte en susning om vad detta kan vara. Resturangen U Schnellu känner jag inte igen. Och inte gatan. Tomasska, vad är det? Ingen gata jag frekventerat. Vad skulle jag ha ätit då, opecena klobas? Säger mig ingenting. Och en öl, en liten. Bara 0,3 dl. Cerny, vad är nu det? Men det låter bekant på nåt sätt, utöver att det förr fanns en hockespelare med det namnet. Vilket datum står det, 10 juni, min fjärde dag där. Och kl 15:53. Nej, det här går jag bet på.

Jo, förresten. Nu vet jag! Cerny är ju svart. En liten svart Staropramen tog jag ju den där dagen när jag kommit nerför den långa backen från katedralen S:t Vitus. Förbi av trötthet och hunger.

Visste bara ungefär var jag var, inte vilken gata eller så.

Menyn utanför en restaurang. Hemlagad korv. Lät ju gott. En servitör tornade upp sig. Jag leddes in. Sjönk ner vid första bästa bord. Nä där får du inte sitta, du är ensam, du får sitta vid ett litet bord.

Tyckte det var lite klumpigt sagt, det där, vacklade vidare i lokalen på jakt efter något passande ringare, ja där var ett mindre bord, försökte tränga mig in där och svängde då ner en drös med saltkar, servetter och ölringar på golvet med min axelremsväska.

Enda negativa upplevelsen på resan. Och korven som kom in var hårdstekt och nästan lika svart som ölen. Så går det när man glömmer sina klobas i stekpannan, då blir de opecenade för mycket. Borde förstås ha ätit uppe vid S:t Vitus i stället.

Kl 15:53, som en otydlig blandning av lunch och middag. En luddag. Till en kostnad av 234 tjeckiska, ca 70 svenska, billigt som alltid i Prag.

Bra. Men då vet jag det. Och kan slänga det Pragkvittot.

Vad finns det mer i kvittopåsen då? Måtte väl finnas riktiga luncher och middagar också? Inte bara luddagar?

Handen ner i påsen igen och rotar ... 

.