Jag blundar och drar upp ett nytt kvitto ur påsen.
Pasta
8 juni kl 20:34
21% Svetle 0,25 l, kr 45,00
21% Ravioli beef Main, kr 189,00
Mezisoucet bez DPH: kr 193,39
DPH/TAX: kr 40,61
CELKEM: kr 234,00
Ja, det här minns jag ju. Det var på min andra dag, jag hade först tänkt gå på Olympen, men det var för många i kö där, ja inte många men två, och det orkade jag inte vänta på, så jag gick vidare. Och är man på Vitezna så dra man sig oemotståndligt mot Moldau till. Alldeles före bron till vänster är den där lilla restaurangen som ser italiensk ut, lite nersänkt en halvtrappa ner.
Jag tittade in. Två män vid ett bord. Den ena välkomnade mig direkt. Vill du sitta här, går bra var som helst, kanske nästa rum? Jag gick in i nästa rum, här satt alla som Lady och Lufsen på julafton, fattades bara den rödvitrutiga bordsduken. Vad åt jag? Ravioli står det. Jag gissar djärvt att det betyder ravioli. Minns att den var god. Och drack svetle till. Vad nu det är. Ynkans lite låter det med 0,25 l, men i det stora öllandet Tjeckien är det väl en förolämpning att inte beställa in öl. Så det måste väl vara öl då. Av icke-svart typ.
Och så smackade de på med 21 % i något slags skatt. Det gjorde de rätt i. Skulle bli fånigt billigt annars. Så i stället för 193 blev det 234 tjeckiska. Vilket är exakt på den tjeckiska kronan lika mycket som Pragkvitto 1! Vad sägs om en sån märklig slump!
Bardisken var gjord av vedklabbar, minns jag nu. Hög charmfaktor. Och samme kypare som när jag kom tackade mig med stort leende och ryggdunk när jag gick.
När man kommer ut från restaurangen Pasta med ravioli och en slurk Svetle i magen och klockan är lite drygt halv nio på kvällen, då möts man av en av dessa många vackra syner i Prag. Till höger längs Vitenza ser man på andra sidan Ujezd den lummiga Petrinkullen, som en grön stege halvvägs upp i den pragska himlen. Till vänster Narodnibron - fast den heter inte så, jag bara kallar den så - över floden Moldau. Det är som taget ur en film, kullerstensgator, stenbroar och en mörkt kvällsglittrande flod.
Mitt på den bron är en liten avsats, där man kan stå och ta ett kort bort mot Pragborgen. Hradcany heter den på tjeckiska, ett oemotståndligt vackert - och lite hotfullt - namn. Jag tror Astrid Lindgren stod på den avsatsen på den bron och tittade på den borgen innan hon skrev Mio min Mio. För det där är Riddar Katos borg. Åtminstone på kvällen.
Ja, det var det andra kvittot det. Flera kvitton prasslar i påsen, som cirklande abborrar redo att bli uppdragna. Jag tar ett nappatag med dem i nästa inlägg.
CELKEM: kr 234,00
Ja, det här minns jag ju. Det var på min andra dag, jag hade först tänkt gå på Olympen, men det var för många i kö där, ja inte många men två, och det orkade jag inte vänta på, så jag gick vidare. Och är man på Vitezna så dra man sig oemotståndligt mot Moldau till. Alldeles före bron till vänster är den där lilla restaurangen som ser italiensk ut, lite nersänkt en halvtrappa ner.
Jag tittade in. Två män vid ett bord. Den ena välkomnade mig direkt. Vill du sitta här, går bra var som helst, kanske nästa rum? Jag gick in i nästa rum, här satt alla som Lady och Lufsen på julafton, fattades bara den rödvitrutiga bordsduken. Vad åt jag? Ravioli står det. Jag gissar djärvt att det betyder ravioli. Minns att den var god. Och drack svetle till. Vad nu det är. Ynkans lite låter det med 0,25 l, men i det stora öllandet Tjeckien är det väl en förolämpning att inte beställa in öl. Så det måste väl vara öl då. Av icke-svart typ.
Och så smackade de på med 21 % i något slags skatt. Det gjorde de rätt i. Skulle bli fånigt billigt annars. Så i stället för 193 blev det 234 tjeckiska. Vilket är exakt på den tjeckiska kronan lika mycket som Pragkvitto 1! Vad sägs om en sån märklig slump!
Bardisken var gjord av vedklabbar, minns jag nu. Hög charmfaktor. Och samme kypare som när jag kom tackade mig med stort leende och ryggdunk när jag gick.
När man kommer ut från restaurangen Pasta med ravioli och en slurk Svetle i magen och klockan är lite drygt halv nio på kvällen, då möts man av en av dessa många vackra syner i Prag. Till höger längs Vitenza ser man på andra sidan Ujezd den lummiga Petrinkullen, som en grön stege halvvägs upp i den pragska himlen. Till vänster Narodnibron - fast den heter inte så, jag bara kallar den så - över floden Moldau. Det är som taget ur en film, kullerstensgator, stenbroar och en mörkt kvällsglittrande flod.
Mitt på den bron är en liten avsats, där man kan stå och ta ett kort bort mot Pragborgen. Hradcany heter den på tjeckiska, ett oemotståndligt vackert - och lite hotfullt - namn. Jag tror Astrid Lindgren stod på den avsatsen på den bron och tittade på den borgen innan hon skrev Mio min Mio. För det där är Riddar Katos borg. Åtminstone på kvällen.
Ja, det var det andra kvittot det. Flera kvitton prasslar i påsen, som cirklande abborrar redo att bli uppdragna. Jag tar ett nappatag med dem i nästa inlägg.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar