En dag när jag kände mig kall

tidens vingar vad ni viner

solen sjunker med ett plupp
snark och sen så går den upp
en gul sekund för oss och skiner

tiden svingar svisch förbi
och suger oss mot hålet
det dunkla ändamålet
med all vad vi står i

där valsar värsta snubben
tick tack på klyvarkubben
här kutar kutiga gubben
zick zack på samma kubbe

vart än du pekar finger åt
är det håll jag springer åt

hur jag än må möda mig
så ska du bödel döda mig
däruppe glimmar bilan
ett hugg från sista vilan

- - -

Så skrev jag för länge sen
en dag när jag kände mig kall.
Patetiskt? Tja. Än sen?
Det rimmade i alla fall.

.