.
I Gran-Canaria-drömmen i lucka 4 var det inget som skrämde mig, inget jag önskedrömde mig och inget som gav tröst. Så även det måste ha varit drömmen typ 3, Uppnystardrömmen. När jag tittar på vad jag skrivit ner om drömmen så slår det mig att det är en typisk Görandröm, så drömmer jag oftast.
Jag har en stark känsla av det, i alla fall. Det är ju så sällan jag minns mina drömmar nuförtiden. Så fort jag vaknar är det som bortblåst. Om jag inte kastar mig över penna och papper och skriver ner det, innan det försvinner. Det var så det gick till att få ner Gran-Canara-drömmen på papper.
Jag vaknade och fortfarande sömndrucken raglade jag fram till skrivdon, skrev som på diktamen från drömtjommen & co, tvingade mig att inte vakna, bet ihop om det, att det här får jag bara inte glömma, fick med en rad om det också, som slutkläm. Jag bara skrev och skrev ovaknad tills det tog slut. Och först då tillät jag mig vakna. Och drömmen sipprade bort ur skallen förstås, men denna gång gjorde det ju inget, drömmen var hyfsat återgiven på pappret framför mig.
Rolig, och lite läskig, men mest rolig, den där känslan jag då hade att här hade drömtjommen i mig sträckt ut ett meddelande till mig, genom den där ridån av glömska mellan oss. Om jag bara kunde tolka det.
Får återkomma till det i nästa lucka.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar