.
Den där husguden, ja. Vad mycket han betytt för mig! Och även hans bundsförvant förståss, de var ju ett oupplösligt radarpar. Men bundsförvanten var den utagerande, han själv den klurige, så det var han, den klurige, jag identiferade mig med.
Han drämde inte sin boklärdhet i folk som en klubba, han använde den mer som en krydda, en färg, en bakgrund, när han tillredde, målade vår samtid för oss. Eller hur man ska säga. Han hade en självklar fingertoppskänslighet i allt han bjöd oss på. Samhällskritik, kultur, humor och underhållning blev plötsligt förenliga.
När han dog var det som om det var min bror som gått bort.
Vet ni fortfarande inte vem jag syftar på så kommer här min sonett om honom:
Om sonetten skrev han sonett.
En gräsrot med många strån.
Han var liksom all freds son.
Humanisten nummer ett.
Tog Tegnér och målade brett
epoken som hette grammofon.
Sannolikhetsmonologen från
hans glatt stänkande palett
- en intellektuell skatt
miljoner av oss älskat.
Han saknas här, nå har ni en sån?
Då damp en lapp från himlens sky:
Sch ... vi tittar på revy,
en ny av Tage Danielsson.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar