Drömlucka 17 - hela gänget med

.
Det här var den underligaste drömmen jag haft, för det var precis som en film, där i början. En kamera som panorerade runt från rum till rum, som om den var på min axel och jag svepte den runt, följde med i kameraåkningen genom rummen. Och att det var så ljust, ett varmt solljus.

Och det där med åldern, som var fint ihopvikt i lådorna, det var också en bra känsla. Ordning. Tryggt.

Telefonsamtalen om resorna, och så mamma igen, den delen kändes konstig och ja, lite … så som om många saker hände och jag förstod bara en del. Den där tragiken därefter, hon var inte där när jag kom på besök och vice versa, ja det kändes förstås som just tragik.

Men det där slirandet kring döden, på min fråga ”lever du” var lite avväpnade. Sedan vände det på slutet och blev lite öppet läskigt med det där ropet långt bort ifrån.

Analys? Tja, i alla fall verkade alla mina inneboende haft ett finger med i spelet den här gången …
.