Och i inlägget den 25 juni 2012 förbättrade hon begripligheten i alla skogar.
Det var länge sedan hon var på Omorganisationsbolaget. Hon hade liksom glömt bort det. Så nu tänkte hon att hon i alla fall skulle gå tillbaka dit, ville se hur arbetsplatsen såg ut i dag, om det gick att jobba där eller ej.
Hon gick in genom porten till jobbet men kände inte igen ett dugg. Här var allt omorganiserat till oigenkännlighet. Bra, tänkte Shalobotínya, då har jag kommit rätt. Då jobbar jag här lite igen. Undrar vad jag ska göra idag?
Receptionen var helt omarbetad och avskalad och bestod egentligen bara av en liten pall. På den satt en flicka och delade ut lappar. Det jobb som Shalobotínya hade för några organisationer sedan.
- Hej, Shalobotinya, sa hon, här är din lapp.
Och Shalobotínya läste: ”Häj! Du är lönekånnsullt idag!”
Jaha. Det hade hon aldrig jobbat som. Utmärkt. Och det där med konsult var ju inget konstigt. Alla jobbade som konsult åt någon på Omorganisation AB. Och informationsavdelningen hade tydligen omorganiserat sig också. Tänk, de jobbade verkligen så det knakade här!
Så hon satte sig förväntansfull i stolen på sitt nya jobb. Lönekonsult. Vad kan man göra på ett sånt jobb, tro? Ja, alla har ju olika löner på företaget, det visste hon. Och alla har olika roligt på företaget, det visste hon också. Det kanske fanns något samband? Hon undrade vilket.
Pling! Hon ringde upp vd. Alltså den som konsultade som vd.
-”Hej, har du hög lön?”
- Ja, jättehög
- Vad tycker du om att jobba här? Är det roligt?
- Ja, jättekul.
Hon tackade och plingade av. Åhå, tänkte hon. Och hon slog upp löneprogrammet i datorn. Hon hittade det direkt på Å. ”Åmmorganisationsbolagets lönepråggramm”.
Så hon skrev in där: ”Den som har mest roligt på jobbet ska ha lägst lön. Och den som har minst roligt ska ha högst lön.” Och så tryckte hon på Enter, för det visste hon att man skulle göra.
Ett buller i koridoren. Hon tittade ut. Deras lokalvårdare Lessna Lena höll som bäst på att hoppa jenka i korridoren och sjunga Dancing Queen för full hals. Hon t o m nöp avdelningsdirektör Haraldsson i kinden när han gick förbi. Avdelningsdirektör Haraldsson såg inte särskilt uppsluppen ut, nu när han inte längre var högavlönad.
Tänk, det funkade! Vad lätt det var att vara lönekonsult! Fast Lena som nu var högavlönad, trivdes nu jättemycket, och Haraldsson som nu var lågavlönad, trivdes jättelite. Så då blev det ju fel igen. Så man blev tvungen att byta löner på dem igen imorgon. Men det fick någon annan göra, inte Shalobotínya.
För hon hade haft så jättekul när hon såg det haraldssonska nypet i kinden, att hon fick gå in i lönepråggrammet och sätta minus en tusenlapp på sig själv. Och sedan säga upp sig själv. För på den lönen kunde hon ju inte leva.
Hemma väntade hennes karlslok herr Andersson på henne. Hon berättade för honom om sin dag medan han stekte falukorv med couscous till middag. Deras älsklingsmat.
När de ätit, ställde sig karlsloken vid fönstret.
- Kom, Shalo, här ute är det också omorganisation på gång!
Nån helt ny månad var på gång därutanför. Shalobotínya och hennes karlslok stod vid fönstret och tittade när septembers sista sol i ett svagt gulrosa skimmer sjönk ner bakom horisonten.
Det var länge sedan hon var på Omorganisationsbolaget. Hon hade liksom glömt bort det. Så nu tänkte hon att hon i alla fall skulle gå tillbaka dit, ville se hur arbetsplatsen såg ut i dag, om det gick att jobba där eller ej.
Hon gick in genom porten till jobbet men kände inte igen ett dugg. Här var allt omorganiserat till oigenkännlighet. Bra, tänkte Shalobotínya, då har jag kommit rätt. Då jobbar jag här lite igen. Undrar vad jag ska göra idag?
Receptionen var helt omarbetad och avskalad och bestod egentligen bara av en liten pall. På den satt en flicka och delade ut lappar. Det jobb som Shalobotínya hade för några organisationer sedan.
- Hej, Shalobotinya, sa hon, här är din lapp.
Och Shalobotínya läste: ”Häj! Du är lönekånnsullt idag!”
Jaha. Det hade hon aldrig jobbat som. Utmärkt. Och det där med konsult var ju inget konstigt. Alla jobbade som konsult åt någon på Omorganisation AB. Och informationsavdelningen hade tydligen omorganiserat sig också. Tänk, de jobbade verkligen så det knakade här!
Så hon satte sig förväntansfull i stolen på sitt nya jobb. Lönekonsult. Vad kan man göra på ett sånt jobb, tro? Ja, alla har ju olika löner på företaget, det visste hon. Och alla har olika roligt på företaget, det visste hon också. Det kanske fanns något samband? Hon undrade vilket.
Pling! Hon ringde upp vd. Alltså den som konsultade som vd.
-”Hej, har du hög lön?”
- Ja, jättehög
- Vad tycker du om att jobba här? Är det roligt?
- Ja, jättekul.
Hon tackade och plingade av. Åhå, tänkte hon. Och hon slog upp löneprogrammet i datorn. Hon hittade det direkt på Å. ”Åmmorganisationsbolagets lönepråggramm”.
Så hon skrev in där: ”Den som har mest roligt på jobbet ska ha lägst lön. Och den som har minst roligt ska ha högst lön.” Och så tryckte hon på Enter, för det visste hon att man skulle göra.
Ett buller i koridoren. Hon tittade ut. Deras lokalvårdare Lessna Lena höll som bäst på att hoppa jenka i korridoren och sjunga Dancing Queen för full hals. Hon t o m nöp avdelningsdirektör Haraldsson i kinden när han gick förbi. Avdelningsdirektör Haraldsson såg inte särskilt uppsluppen ut, nu när han inte längre var högavlönad.
Tänk, det funkade! Vad lätt det var att vara lönekonsult! Fast Lena som nu var högavlönad, trivdes nu jättemycket, och Haraldsson som nu var lågavlönad, trivdes jättelite. Så då blev det ju fel igen. Så man blev tvungen att byta löner på dem igen imorgon. Men det fick någon annan göra, inte Shalobotínya.
För hon hade haft så jättekul när hon såg det haraldssonska nypet i kinden, att hon fick gå in i lönepråggrammet och sätta minus en tusenlapp på sig själv. Och sedan säga upp sig själv. För på den lönen kunde hon ju inte leva.
Hemma väntade hennes karlslok herr Andersson på henne. Hon berättade för honom om sin dag medan han stekte falukorv med couscous till middag. Deras älsklingsmat.
När de ätit, ställde sig karlsloken vid fönstret.
- Kom, Shalo, här ute är det också omorganisation på gång!
Nån helt ny månad var på gång därutanför. Shalobotínya och hennes karlslok stod vid fönstret och tittade när septembers sista sol i ett svagt gulrosa skimmer sjönk ner bakom horisonten.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar