Om ej man går på bokmässan

  
Bokmässan är nåt som man MÅSTE gå på när man inte varit där än, men NEJ TA MIG HÄRIFRÅN när man väl är där. Benvärken när man knallat omkring i zickzack på betonggolven, huvud- och öronvärken av kakafonin från allt som basuneras ut från stånden och scenerna hela tiden överallt, och allt man plötsligt märker man går och kånkar på.

Sen kommer man på att man kan sätta sig ner. Men titta vad fint det här på bokmässan, alla besökare dom strömmar förbi och själv sitter man lugnt och fint och äter resten av mackan.

Och rum för poesi. Det måste man ju besöka. Tänkte på den gången jag hörde Lennart Sjögren där. Och pratade lite med honom. Men den här gången skulle jag inte själv läsa, skönt att bara sitta där.

Flera av dem var bra. Särskilt gillade jag Bart Moeyaert från belgiska Flandern. Han läste på nederländska och översättaren läste parallellt dikten på svenska. Hans diktsamling hette Helium. Precis som titeln på en av mina egna dikter, tänkte jag. Dikterna i Helium var enormt fina. Lättsamt bråddjup, skulle jag vilja säga. 

Innan jag gick köpte jag hans diktsamling (översättare Lisette Keustermans och Eva Runefelt). Första dikten måste jag återge. Om ej, heter den.

" Har jag varit här förr och om ja: fanns jag vid din sida?
Var jag händerna i ditt knä? Var du vågsvallet och
jag stranden? Var du en skallig man och jag hatten

som for iväg ut på gatan? Var jag gungans
sus och var du flickan som slöt ögonen
när hon tänkte på att försvinna, men så vitt jag vet

har ingen hittills försvunnit gungandes. Var du
döden och jag bågen du jagade med? Kom du först
och jag var ägget? Var du svaret jag alltid frågat efter?

Om ej, var du mycket ensam utan mig? "