Juni natt blir aldrig av

Som jag skrev någonstans i mitten på blogginlägget den 2 november i fjol …

” Nästan som drottningen av dem alla ställer sig nästa person upp. Med en krans i håret håller hon ut sin knutna brunbrända hand. Det är Juno. Läser kort och klart:
”Sju blommor i hagen
plockar den längsta dagen”.

Och så är det nu. Vårens sista månad har satt sig ner och sommarens första månad ställt sig upp. Juni. När man gick i skolan var det en förtrollande månad, skolavslutningen som väntade i aulan.
Och det är majstångsresningen, när årets sol står högst på himlen.
Juni, sommaren innan det gröna gräset bränts till brunt.

Och de ljusa sommarnätterna ... fanns det inte en dikt ”Juni natt blir aldrig av”?
Googlar inte denna gång, går till bokhyllan, och visst, där är den!

Och av en av mina favoriter, dessutom:

Juninatten

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinson,
ur samlingen Cikada, 1953
.