Kurre & Åsa och varjehanda pålägg

Jag råkade vippa bloggpennan nedåt. Och då var det förstås klippt. Duns till vänster om tangentbordet. Kurre. Duns till höger om tangentbordet. Åsa. De plirade upp mot mig.

Kurre: - Berätta om ...
Åsa: - ... dina frukostar.
- Frukost? Ja, jag brukar väl först -
Å: - Nej, vi menar förr. På ...
K: - ... landet. Berätta om det.
- Jaha. När jag var grabb? Ja, jag drack alltid en kopp té. Nej förresten, choklad också ibland. Och -
K: - Choklad?
- Ja. Och få se, ibland också honung. Alltså hett vatten med honung i.

Å: - Klibbigt och läbbigt. Men vad åt du?
- Ja, det var ofta hålkaka. Runda. Som mormor gjorde. Jag fick alltid sticka hål på dem innan de skulle gräddas. Man gjorde så för att -
K: - Jaja. Men vad åt du för pålägg? Det ...
Å: - ... där äckliga som din morfar åt?

De tänkte på det som jag berättade i inlägget den 22 mars.
- Absolut inte. Vad tror ni om mig? Nej, det var alltid ost.
Å: - Bara ...
K: - ... ost?
-Ja, och mesost. Brunt paket. Man ställde på högkant och hyvlade.
K: - Men nåt mer än ost och ...
Å: - ... mesig ost måste du väl ha ätit?
- Ja, messmör. Ett gult paket. Man bredde på med kniv …

Jag såg att de började få något gäspigt i blicken. Jag sökte i minnet.
- Och så åt jag hästkött på mackan. Nu tittade de upp, lite mer intresserade. Det hette ”hamburgerkött” för att det var lite fult på nåt sätt att äta häst.
Å: - Fast det är väl ...
K: - ... bara som skinka?
- Nej, skinka åt jag sällan. Men jag kunde snurra upp en konserv med sardiner och ha som pålägg ibland.
K: - Inget mer? Inget som var ...
Å: - ... läbbigt, så där som din morfar -
- Nej, hu nej. Men jag åt förstås mycket äppelmos som pålägg. Det var mormor som gjorde äppelmos. Och hon blev glad om det gick åt. Och jag blev glad om hon blev glad …

Nu såg de att jag försökte smita ut på mormorspåret och jag hejdade mitt dillande och lade pennan i stora veck. Och så kom jag på det!
- Majonnäs! Ibland kunde jag bre en macka med bara majonnäs! Jag tittade triumferande på Kurre & Åsa.
Och blev belönad med förtjusta rysningar hos båda två.

- Och, sa jag, för att sätta punkt för diskussionen, så fort jag åt pålägg så innebar det att jag, oavsett vad jag åt, samtidigt också åt något annat, som jag ännu inte nämnt och som så att säga ligger i sakens natur, gissa vad?

Där hade jag dem. De tittade frågande på mig. Och sedan på varandra. Och jag hade gott om tid att helt oförmärkt smyga in ett finger mellan dem till avbloggningsknappen, samtidigt som jag själv med ett maliciöst leende avslöjade det korta och korrekta svaret, alldeles innan jag tryckte på knappen:

- Ägg.
.