Jakten på ján

Hä va mackyt ján. Det är ett av de mustiga uttryck som jag har i mig sedan jag var barn. Hä va mackyt ján.
Åtföljt av att man klatschar med handen på benet. Eller drar med baksidan av handen över pannan. Scenen är sol, Bläsen, hässjor och Grop-Per och andra som hjälpte till med räfsor och grepar.

Vad betyder uttrycket?
Ja, hä va = det var. Rätt enkelt att tyda. Kanske ”hä” kan lura en att tro att det är en förkortning av ”här”, men så är det alltså inte.
Nästa ord ”mackyt” är lite svårare att genomskåda kanske. Myggigt.
Hä va mackyt. Det var myggigt. Fast egentligen inte bara mygg, snarare flugor, bromsar eller vilka flygande otyg som helst som förpestar en, när man varm och svettig räfsar hö på en åker.

Och sen det sista ordet ”ján” som betyder ”här”.

Hä va mackyt ján – Det var myggigt här.
"Ján" som jag skrivit med en accent. För att visa att det är nåt ovanligt med uttalet, inte ett svenskt a som i ”van”, utan att a som t ex i tyska ”Vater” (eller för all del som i ”Zlatan”). Sådana här osvenska a vimlar det av i våra dialekter.

Men det är så konstigt att ”här” alltså heter ”ján” på dalmål (för det är dalmål det handlar om). Var kommer detta "ján" ifrån? Det liknar ju ingenting i något språk. Allt annat i dalmålet går att härleda. T o m ”vöndalöst” går ju att ana sig till att det betyder ”fantastiskt”, vi har ju ”wonderful” på engelska. Och alla vanliga småord som du, vi, stol, har, sol etc är hyfsat lika på åtminstone något av de indoeuropeiska språken svenska, engelska, tyska, franska, spanska.

Men här, here, hier, ici, aqui heter på dalmål ján. Varför? En liten diamant av obegriplighet är det. Jägaren i mig skulle vilja få en förklaring.

Jag tänker så här: men motsatsen då? Det heter ju "här – där" och "here-there". Och på dalmål? Ja, den här frasen anmäler sig då direkt:

Akt dä så dunt rammel nöd dan (ytterligare ett uttryck som skramlar runt i skallens minnesvindlingar).
D v s: Akta dig så du inte ramlar ner där.
Så det är i alla fall ett rimpar även på dalmål: ján – dan.

Fast … ”dan” uttalas med vanligt svenskt a, tvärtemot "ján" alltså! Varför det? Högst besynnerligt. Ännu en vöndalös diamant av oförklarlighet, som …

Men jag får akta mig så jag inte ramlar ner där.
.