Kurre och Åsa hade landat på tangentbordet. Men den här gången bar de något i handen. Var sin resväska.
Kurre: - Ta oss med! Vi-
Åsa: - vill också till Mars!
- Till Mars? Vad pratar ni om?
Å: - Vi hörde vad ni pratade om där
K: - i inlägget den 20 november. Så
Å: - nu har vi packat
K: - och åker med!
- Men snälla ni, jag vet ju inte ens hur man kommer dit! Och inte när det är lämplig tidpunkt, det går ju inte att komma sättandes när som helst, atmosfären och sånt sa de ju.
K: - Men det märker du och det kan
Å: - du räkna ut, det sa Dennis. Jag
K: - tyckte bäst om Dennis. Han har
Å: - nog små kurrisar och åsor som vi.
- Det får bli som det blir med det. Jag har min pensionering att tänka på.
Å: - Men vad ska VI göra då? Vi
K: - har ju redan packat väskorna!
- Åk med Bloggis till Pennsylvania vet ja. Det brukar ni ju göra så här års.
K: - Bra idé, pancho.
Å: - Here we come …
Och i en rök försvann både Kurre och Åsa och deras väskor. Förmodligen in i deras hål i bloggpennan. Jag hann inte se.
Men det där med pancho, vet jag inte om jag gillade. Det lät så gungstoligt. Så matigt av duvor i parker.
Jag lutade pennan uppåt så jag inte skulle överraskas igen och började fundera på hur det skulle bli i morgon kl 14. Då ska jag avtackas på jobbet. Precis som om jag vore en pancho eller nåt.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar