Lejonet Elsa

Jag jobbade på KFUM. Var sekreterare där under några år förr i världen. 

Fast egentligen hette det inte KFUM. Det hette KFUK också. KFUK-KFUM Central.

M:et är män och K:et kvinnor. De började som separata föreningar och gick sedan ihop. Men blev inte namnet lite väl långt?

Jo, det blev det. Tänk på när man svarar i telefon t ex. Räkna själv. Det är 10 stavelser. Och så ska man dessutom säga sitt namn. Folk hinner somna innan man är färdig.

Så här kom en språklig innovation. Man sa KÅ-FU-KÅ, KÅ-FU-EM, CENTRAL. Det blev 8 stavelser. Betoningen på KÅ, EM, TRAL.

Och uppfinningen funkade. Alla sa så. I telefonen i alla fall. Och åtminstone damerna.

Gubbarna sa förstås KFUM Central, inget annat. Så hade det ju alltid hetat. Skulle kvinntimmrerna komma här och komma?

Ett av kvinntimmrena var grandios. Hon hette Elsa Cedergren. Hon var över 90 år och hade anor både till börden och i föreningen, så henne bemötte man med respekt, även om man var man.

Jag minns ett möte i Seniorkretsen. Diskussionen rörde sig kring stipendiepengarna som föreningen hade och som de pytsade ut lite i taget till särskilt förtjänta föreningsmedlemmar.
Vad skulle man bestämma om stipendiefonden i dag? Allvarliga pannor veckades.

- Dela ut en miljon av pengarna till ungdomssektionerna i föreningen, sa Elsa då. 

Chockvågorna efter det uttalandet fortplantades som ringar runt de i salen närvarande ledamöterna av Seniorkretsen. Men ohörbart. Man luftar ju inte sin harm gentemot en legend som Elsa Cedergren. Även om man är man. 

Jag tyckte Elsa log i mjugg då.

Elsa. Fanns det inte ett lejon som visslingskonstnären Jan Lindblad hade och som hette så? Fast det fanns ju en skillnad mellan Lindblads Elsa och ”min” Elsa. Lindblads viftade på svansen.

Föreningen hade sitt hundraårsjubileum under min tid där. På mitt nuvarande företag har jag de senaste två åren hållit på och dokumenterat företagets historia. Inför dess hundraårsjubileum.  

Föreningens flaggskepp var den årliga julbasaren med lotterier. På mitt nuvarande företag har vi en biståndsförening som jag är med i. En av de saker jag gör där är att sälja jullotter.

Jag verkar dra till mig jubileer och lotterier.

Pennor också, tydligen.
På biståndsföreningen på jobbet är jag sekreterare. Jag var också – som jag väl sa i början – sekreterare i KFUK-KFUM Central.

KÅ-FU-KÅ, KÅ-FU-EM CENTRAL, alltså. 

.